Under gårdagen vaknade Sydostasien upp till en regelrätt militärkupp i ett av regionens största och geopolitiskt mest viktiga länder. Detta sedan militären i Myanmar skridit till verket och arresterat landets premiärminister Aung San Suu Kyi, tillsammans med presidenten och en mängd av den civila regeringens ledare.
Gryningsräderna skedde bara timmar innan parlamentet skulle sammanträda för första gången sedan valet i november, då Aung San Suu Kyis parti National League for Democracy (NLD) knep 83 procent av rösterna, på bekostnad av partiet Union Solidarity and Development Party (USDP) som samarbetar och backas upp av landets mäktiga militär.
Militären åberopade misstänkt valfusk som anledning för sitt ingripande, och meddelade via sin egen tv-kanal Myawaddy TV att undantagstillstånd nu gäller i ett års tid och makten överlämnats till överbefälhavaren general Min Aung Hlaing.
I ett halvhjärtat försök att rättfärdiga sitt agerande, hänvisade militären till artikel 417 i den konstitution man själv utformat. Enligt denna utgör regeringens ovilja att skjuta upp parlamentets sammanträde ett ”försök att överta unionens självständighet med felaktiga tvångsåtgärder”.
I realiteten handlar det dock snarare om att den militärjunta som styrde landet med järnhand 1962-2011, inte alls är bekväm att dela makten, i synnerhet inte med en aktör som är så pass mycket mer populär bland befolkningen än juntan själv.
Trots att den av militärjuntan utformade konstitutionen ger militären en stor del av makten över ekonomin och alla väsentliga samhällsfunktioner – inklusive automatisk tilldelning av en fjärdedel av platserna i parlamentet och flera ministerposter – så var detta alltså inte nog för general Min Aung Hlaing och hans följeslagare.
Liksom ofta är fallet med militärjuntor, så vill de ha total makt. NLD:s jordskredsseger i novembervalet skulle bland annat ha inneburit majoritet i flera viktiga beslutsfattande kommittéer, vilket militären alltså inte kan acceptera.
Mot denna bakgrund så har militärkuppen fördömts inte bara av enskilda demokratiska länder som USA (vars president Joe Biden även hotat med sanktioner), Storbritannien, Tyskland och Australien med flera. Även internationella organisationer har reagerat med i snabba och starka ordalag.
FN:s generalsekreterare Antonio Guterres ”fördömer kraftigt” arresteringen av Myanmars civila ledare i ett uttalande, och tillade att utvecklingen innebär ett allvarligt bakslag för landets demokratiska reformer.
Europakommissionens ordförande Charles Michel tog till Twitter med ett nästan identiskt budskap:
I strongly condemn the coup in #Myanmar and call on the military to release all who have been unlawfully detained in raids across the country.
The outcome of the elections has to be respected and democratic process needs to be restored.
— Charles Michel (@eucopresident) February 1, 2021
En mäktig aktör som dock inte stämmer in i kören är, föga överraskande, Kina. Det kinesiska utrikesministeriet nöjde sig under gårdagen med att säga att man ”noterat” militärkuppen i fråga, samt att man hoppas på att alla inblandade parter kan hantera sina meningsskiljaktigheter i enlighet med konstitutionen och därmed ”bevara stabiliteten” i landet.
Reuters rapporterar hur utrikesministeriets talman Wang Wenbin inte vill svara på frågan huruvida Kinas utrikesminister Wang Yi fick vetskap om att en militärkupp var på gång, då han träffade general Min Aung Hlaing under sitt besök i Myanmar i januari:
“China is a friendly neighbour of Myanmar’s. We hope that all sides in Myanmar can appropriately handle their differences under the constitution and legal framework and safeguard political and social stability,” he added.
Last month the Chinese government’s top diplomat, Wang Yi, met military chief Min Aung Hlaing, who has now assumed power, during a visit to Myanmar.
Asked whether Myanmar had hinted there could be a coup during Wang Yi’s visit, or whether China would condemn the coup, spokesman Wang reiterated his previous statement.
Reuters påminner samtidigt om Kinas strategiska och ekonomiska intressen i Myanmar. Förutom flera stora olje- och gasledningar genom landet så arbetar Kina hårt med etableringen av den så kallade China-Myanmar Economic Corridor, ett nätverk av infrastrukturprojekt som utgör en del av jätteprojektet med de nya sidenvägarna.
För den som vill gräva ner sig ytterligare i Kinas ekonomiska inflytande i Myanmar, publicerade The Diplomat inför Wang Yis besök i mitten av januari en artikel med rubriken ”Beijing’s New Toys in Myanmar”.
Där framhålls hur Kina inte bara satsar på infrastruktur och naturresurser i Myanmar. Man vill även ta kontroll över landets energisektor, införa mobila betalningar och etablera så kallade ”säkra städer” i landet – en eufimism för digital övervakning med hjälp av säkerhetskameror och annan utrustning från bland annat telekomföretaget Huawei.
I statliga kinesiska medier som Global Times går det vidare att läsa hur militärkuppen anses vara en slags stabiliserande åtgärd för vad som kallas Myanmars ”dysfunktionella” politiska system. Man missar givetvis inte heller chansen att ge USA och expresidenten Donald Trump skulden för det inträffade:
Experts said the military’s actions can be seen as an adjustment to the country’s dysfunctional power structure. China has maintained good relations with both the current government and the military, and it hopes that the two sides can reach a compromise through negotiations to maintain peace and stability. They also noted the country should be wary of possible external interference.
(…)
However, some experts mentioned that former US president Donald Trump, who refused to admit his election defeat and reportedly incited the Capitol riots, might be the Myanmar military’s inspiration.
(…)
Yin Yihang told the Global Times that although the US had limited official exchanges with Myanmar during the Trump administration, US civil rights groups have maintained a presence in northern Myanmar, radicalizing local people.
”As per the current situation, US may also adopt a ’color revolution’ approach to Myanmar,” Yin said.
Global Times påminner samtidigt om att Kina är Myanmars största handelspartner, då export och import länderna emellan utgör en tredjedel av Myanmars totala handel. Detta uppges som anledning för Kinas önskan att bibehålla en så kallad ”stabil politisk situation” i landet.
Peking har redan under lång tid hållit Myanmars militärjunta under armarna. Situationen påminner om Nordkorea, där internationella uttalanden och sanktioner gjorts verkningslösa av Kinas fortsatta handel och utbyte med diktaturen.
På grund av den kinesiska regimens ekonomiska och geopolitiska intressen i regionen, är det därför sannolikt att internationella påtryckningar inte heller komma vara till särskilt stor hjälp för att försvaga Myanmars militärjunta nog för att återuppliva de demokratiska reformer som sedan 2011 gett en klar majoritet av landets 55 miljoner invånare mersmak.
