Analys: USA skrotar flera restriktioner i sin diplomatiska relation till Taiwan

I helgen skapade USA:s utrikesminister Mike Pompeo rubriker genom att offentliggöra borttagandet av en rad restriktioner i de diplomatiska relationerna till Taiwan.

Rent konkret innebär detta bland annat att USA:s diplomater nu tillåts kontakta sina taiwanesiska kollegor utan att först gå genom sin inofficiella ambassad i Taipei. Amerikanska tjänstemän får nu även referera till Taiwan som ett “land” samt dess myndigheter som “regering”, och delta vid evenemang som exempelvis firandet av Taiwan nationaldag.

Dessa restriktioner infördes 1978, i samband med att USA bröt sin normala diplomatiska relation med Taiwan för att istället etablera dito med Kina.

Det är nämligen än i dag omöjligt för ett land att ha fullständiga diplomatiska förbindelser med både Taipei och Peking. Enligt den så kallade “ett Kina-politiken” så måste varje regering måste välja, och alla världens stater utom 15 relativt små sådana har i dag förbindelser med regeringen i Kina.

De åtgärder som Pompeo i helgen tillkännagav går inte hela vägen ut genom att officiellt erkänna Taiwan som ett land och upprätta en fullvärdig diplomatisk relation med Taipei. Det handlar om i sammanhanget relativt odramatiska åtgärder, som främst bör ses som ett steg i ledet i det närmade som skett mellan USA och Taiwan under Donald Trumps tid som president.

Det mest iögonfallande med nya åtgärderna är alltså inte själva innehållet, utan istället timingen. Som bland annat The Guardian påpekar, så finns ett brett stöd inom USA:s båda partier och i kongressens båda kamrar att arbeta för en ökad inkludering av Taiwan i internationella sammanhang, samt stödja landet i en tid då hotbilden från Kina ökar:

Recent US administrations have followed the guidelines less and less, and the official change was not unexpected. The Taiwan Assurance Act of 2019 noted the self-imposed restrictions had “resulted in insufficient high-level communication”, and mandated a review within 180 days, and a reissuing of the guidelines.

Gerrit van der Wees, a former diplomat and Taiwan commentator who teaches the history of Taiwan at George Mason University, said a bipartisan Congress coalition had been pushing for the “welcome” changes for several years.

“The guidelines were initiated in 1978, when US broke relations with the Nationalist Chinese government, as it was still claiming sovereignty over China,” he said. “However, after Taiwan became a vibrant democracy, the relationship fundamentally changed, and the guidelines came to be seen as increasingly anachronistic in dealing with a democratic partner who is faced by an aggressive and belligerent neighbour.”

Att restriktionerna skrotas mindre än två veckor innan den nu lama anka som Donald Trumps administration utgör lämnar över makten till Joe Biden, får dock många bedömare att belysa de politiska motiven bakom åtgärderna. Detta sker dessutom samtidigt som det förra veckan med kort varsel meddelades att Kelly Craft, USA:s FN-ambassadör, ska besöka Taiwan 13-15 januari.

Liksom tidigare vapenaffärer och tjänstemannabesök till Taiwan under Trumps fyra år vid makten, så skapar borttagandet av de diplomatiska restriktionerna samt Crafts besök stor ilska i Peking. Något som varit främsta fokus i artiklar om saken i svenska medier som Expressen och Göteborgs-Posten.

Genom ovanstående artiklar får den oinvigde läsaren lätt uppfattningen om att Trump och Pompeo under sina sista dagar leker med elden, genom att plötsligt vidta politiska åtgärder som Peking – i det närmaste med all rätt – går igång på. Och så är alltså inte fallet.

Även rubriksättaren i den citerade artikeln från The Guardian är inne och nosar på samma spår: “Pompeo lifts US-Taiwan restrictions in move likely to anger China“.

Men vare sig Taiwan eller USA ska behöva rätta sin utrikespolitik efter vad som gör regimen i Peking upprörd och inte. Det krävs nämligen som bekant inte särskilt mycket för att den ska bli upprörd.

Här på Taiwan är man mer än lovligt less på att den förda politiken ofta i medier värderas efter huruvida världens största diktatur förargas, ungefär som att det skulle vara något slags facit. Se nedan kommentar från Kolas Yotaka, taleskvinna för Taiwans president, efter de inledande reaktionerna på Pompeos offentliggöranden:

Istället för att fundera över Peking-regimens förutsägbara sinnesstämning, vore det mer logiskt och relevant att bedöma de skrotade amerikanska restriktionerna från den demokratiska staten Taiwans perspektiv.

Den främsta diplomatiska prioriteten för regeringen här på Taiwan är större erkännande och inkludering i det internationella samfundet, för att undvika slukas upp av världens största diktatur på expansionshumör.

Mot den bakgrunden är det givetvis positivt att världens största demokrati öppnar upp för ökat samarbete, oavsett vad presidenten heter eller hur länge den nuvarande administrationen har kvar vid makten.

Se nedan reaktioner från – i tur och ordning – Taiwans president, vicepresident, utrikesminister och inofficiella ambassadör i Washington:

Helgens besked från USA handlar alltså inte om något spontant och vårdslöst beslut till äventyrs för Taiwans säkerhet eller freden i regionen. Det handlar om ett beslut vars innehåll är väl förankrat bland politiker i båda de länder som berörs, och enligt många dessutom borde ha kommit långt tidigare.

Den som vill undvika eller fördöma åtgärderna med argumentationen att den kinesiska regimen blir upprörd över dem, bör stanna upp och fundera över den logiken en extra gång.

Det där problemet med timingen är dock svårare att komma ifrån. Det var klumpigt och buffligt av Trumps administration att implementera denna nya politik, om det i likhet med flera uppgifter skedde utan diskussion med den administration som ska tillträda om bara någon dryg vecka.

Många frågar sig därför huruvida det inträffade kommer försvåra Joe Bidens arbete med Peking eller försämra hans adminstrations relation med Kina innan den nya presidenten ens tillträtt. Kommer Taiwan nu bli en fråga för politiker på ytterkanten i USA, och kommer de nya åtgärderna minska Bidens handlingsutrymme gentemot Kina?

Svaret på de tre första frågorna är att det inte spelar någon avgörande roll, medan svaret på den sista frågan är att de slopade restriktionerna i relationen till Taiwan tvärtom kan vara till fördel för Joe Biden.

Bill Bishop, redaktör för det inflytelserika nyhetsbrevet Sinocism, är en av flera insatta analytiker som ger uttryck för denna ståndpunkt:

Vad i allsin dar menar då Bishop med detta? Jo, givet det utbredda stöd som finns för att närma sig och stödja Taiwan, så är det sannolikt att Joe Biden under sin mandatperiod skulle uppmanas av kongressen att ta samma beslut själv. Detta skulle ha skapat betydligt större ilska i Peking, än då den nya administrationen som nu är fallet “ärver” åtgärderna från den gamla.

Det är inte sannolikt att Biden kommer återinföra dessa restriktioner när han blir president. Det skulle nämligen få honom att framstå som mjuk och eftergiven mot Kina, vilket inte alls går hem i amerikansk politik i dag, inte ens på ytterkanten i Bidens egen parti.

Tvärtom har den nya administrationen på förhand tydligt signalerat att man kommer gå hårdare fram mot Kina än vad tidigare regeringar ledda av Demokraterna har gjort:

Liksom är fallet med de strafftullar som införts under Donald Trumps tid vid makten, så förser de diplomatiska lättnaderna i relationen med Taiwan Joe Biden med tydliga hävstänger att använda i framtida förhandlingar med Kina.

Tvärtom vad många tror vid första anblick, så är helgens åtgärder, liksom Kelly Crafts kommande besök på Taiwan, något som potentiellt alla inblandade parter har att tjäna på. Förutom regimen i Kina och dess ambition att inkorporera Taiwan under Pekings styre.