Jojje OlssonFör er läsare med intresse av fallet Gui Minhai – vilket verkar vara de flesta- släppte rättsorganisationen Safeguard Defenders just innan helgen en utredning med rubriken ”Gui Minhai’s last days in Thailand”.
Med hjälp av information från familjemedlemmar, vänner och journalister kartläggs där Gui Minhais sista dagar i Thailand, samt hur de kinesiska agenterna förde honom tillbaka till Kina efter kidnappningen. Det är nämligen inte så enkelt som – vilket många till en början trodde – att de satte Gui Minhai på ett flygplan från Bangkok med destination Peking eller Shanghai.
Att det inte fanns några officiella uppgifter på att Gui Minhai lämnat Thailand sågs först som ett bevis på att thailändska myndigheter samarbetade med den kinesiska regimen. Men enligt Safeguard Defenders utredning är det mer troligt att Gui togs till Kambodja via gränsstaden Poipet, känd som en håla för spel och droger där ”allting kan köpas för pengar”.
I Poipet vore det enkelt att föra Gui Minhai till Kambodja genom att exempelvis muta en gränsvakt eller smyga över någon av all de små broar som som går över den lilla flod som utgör gränsen till Thailand. Det är bara fyra timmars bilresa till Poipet från Gui Minhais hem i Pattaya, Thailand.
Det finns sedan en möjlighet att Gui Minhai flögs till Kina från den kambodjanska huvudstaden Phnom Penh, tillsammans med ett par hundra andra personer som gripits i regionen av kinesiska polis och vid samma tidpunkt skulle flygas tillbaka.
Men flera tecken i utredningen tyder på att Gui istället kördes i ytterligare sju timmar österut i Kambodja till gränsen med Laos, och sedan fördes ännu längre norrut på Mekongfloden genom Laos, upp till den ökända ”gyllene triangeln” vid gränsen mellan Laos, Myanmar och Kina.
Exempelvis delade Gui Minhai senare en dikt med sin dotter Angela Gui med titeln ”A night by the Mekong River”, där han berättar om att ha ”fångats” vid flodbanken och sedan färdats motströms, ofta på natten. Han har även gett liknande antydningar i sina telefonsamtal med Angela.
Det finns även tecken som tyder på att han kan ha försökt fly innan sällskapet anlände till den gyllene triangeln, där Gui enkelt kan föras över till Kina utan officiella uppgifter i något passregister. I dikter som han skrivit efter kidnappningen återger han nämligen hur han bundits, fått en huva över sitt huvud och blivit misshandlad.
Guis rikter förtäljer sedan inte den allra sista delen av resan. Oavsett vilket, så framstår det som sannolikt att han var i Kina 13 november, drygt tre veckor efter att han först kidnappades från sin lägenhet i Pattaya av kinesiska agenter 17 oktober 2015.
Detta eftersom han först ringde sin dotter via Skype 13 november. Istället för att som vanligt tala på svenska, så pratade de på engelska, vilket är en säker indikation om att säkerhetsagenter lyssnade på samtalet.
Själva kidnappningen som de första kontakterna från Gui Minhai skildras noga i Safeguards Defenders utredning. Gui Minhai hade redan berättat för en kollega i Hongkong att han skulle vara tillbaka i staden 25 oktober, så vänner och familj hade redan börjat oroa sig innan Guis första samtal till sin dotter i mitten av november.
Safeguard Defenders skildrar även hur långsam den svenska polisen var att agera:
By the time Guardian journalist Oliver Holmes visited his apartment – almost a month and a half after Gui disappeared – no Swedish or Thai police had visited or even called the condo. On 20 November, Swedish police said they would dispatch investigators, but seemingly nothing happens.
In fact, confirmation that there are no records of Gui ever leaving Thailand is made public only the day after his televised confession, on January 17 the next year (2016) – the first time most people learn what has happened to him. By this time – three months after his disappearance – Swedish police have still not visited the condo. Nor called it. Nor have they called the Guardian journalist who did visit. Or any of the others who had by this time been there and provided information.
It takes 10 days after Gui has been paraded on TV, globally, to the humiliation of the Swedish Foreign Ministry, for the police to arrive at his apartment in Thailand, by which time its 27 January – 102 days after his kidnapping.
Enligt utredningen tog det alltså 102 dagar efter Gui Minhais försvinnande, innan svensk polis ens besökte hans lägenhet i Pattaya. Då var hans dator, bil och flera andra ägodelar redan försvunna. Sannolikt beslagtogs många ägodelar av kinesiska agenter, som återvände till lägenheten flera gånger innan svensk polis hittade dit.
Safeguard Defenders noterar även hur Gui Minhai – innan han på nytt kidnappades i sällskap av svenska diplomater i januari 2018 – delade med sig av så mycket information han kunde under sina möten med svensk konsulär personal. Ändå har svenska myndigheter inte delat med sig av eller gjort denna värdefulla information offentlig på något vis.
Detta, konstaterar utredningen, är ”ytterligare ett misslyckat försök med tyst diplomati” som under de drygt fem år Gui varit fängslad inte har gett några resultat alls. Familj och vänner har ”i princip inte fått någonting berättat för sig” om Guis kidnappning eller tid i fångenskap.
Utredningen utgör intressant läsning dels för att den visar hur kinesiska säkerhetstjänsten opererar, dels hur passiva svenska myndigheter kan vara då det gäller att utreda vad som skett med en av deras medborgare, eller ens hålla familjen informerad om händelseförloppet.
Den är också intressant i ljuset av den kinesiska ambassadörens tuffa uttalanden och oresonliga hållning i en ny intervju med Expressen publicerad denna helg, där fallet Gui Minhai tas upp. När Expressens reporter pressar ambassadören om saken, så blir han märkbart irriterad:
Då måste jag korrigera ambassadören. Gui Minhai är fortfarande svensk medborgare. Det svenska medborgarskapet är inte avslutat. Jag har själv kontrollerat detta.
– Gui Minhai har sedan 2018 frivilligt återtagit sitt kinesiska medborgarskap. Enligt kinesisk lag får man inte ha dubbelt medborgarskap. Därför är han en kinesisk medborgare. Jag vill inte längre kommentera det. Jag hoppas att den svenska sidan inte fantiserar om att lägga sig in Kinas inre angelägenheter utan i stället göra mer för att främja vänskapliga relationer mellan länderna.
Vad har ni att säga till Gui Minhais dotter? När kan hon hoppas att att hennes pappa blir fri?
– Vem har sagt att jag ska prata med Gui Minhais dotter om det här? Det här fallet hanteras enligt kinesisk lag. Ingen får lägga sig i.
(…)
Han upprepar flera gånger att det är lönlöst att prata om fallet.
– Om du envisas med att ta upp fallet Gui Minhai har jag ett råd. För alla de i media som vill trappa upp fallet har de ingenting att vinna, utan det skadar bara deras eget rykte.
För den som lägger ihop pusselbitarna här, så är det inte direkt något vackert scenario som framstår.
Först rövas Gui Minhai bort med maffiametoder som inkluderar olagliga gränskorsningar, veckolånga turer på farliga floder genom laglösa områden, samt ren och skär misshandel. Sedan underlåter sig den svenska polisen att alls undersöka saken, och tar över 100 dagar på sig att ens nå brottsplatsen.
Efter detta så informerar svenska myndigheter vare sig familj eller allmänhet om vad som sker, samtidigt som kinesiska myndigheter genom ambassadören i Sverige ilsket avfärdar all diskussion om Gui Minhai, samtidigt som såväl familj som journalister och politiker vilka engagerat sig i fallet utsätts för illa förtäckta hot.
Allt det inträffade kring fallet Gui Minhai är ingenting annat än en regelrätt skandal, vars inblandade parter historien inte kommer vara nådig mot.
