Jojje OlssonFör tio år sedan flydde den mongoliska aktivisten Baolige Wurina från Inre Mongoliet till Sverige. Här gifte han sig med sin fru Uurtsaikh Batjargal, som är från Mongoliet, och bildade familj. Deras två små barn, tre samt ett och ett halvt år gamla, går nu på förskola och Baolige själv arbetar som kock.
Men nu riskerar familjen splittras, och Baolige torteras och hamna i fängelse. I slutet av november fick han nämligen avslag vid Migrationsdomstolen på sitt yrkande om omprövning av sitt uppehållstillstånd, som han nekades av Migrationsverket i januari 2019.
Beslutet om utvisning av Baolige från Sverige till Kina som vann laga kraft för snart två år sedan kvarstår alltså. Det återstår nu endast för familjen att överklaga i Migrationsöverdomstolen vid Kammarrätten i Stockholm, som är den högsta och sista instansen att fatta beslut angående uppehållstillstånd i Sverige.
Eftersom man har tre veckor på sig att så göra, så ska familjen lämna in sin överklagan av Migrationsdomstolens beslut 17 december.
Men möjligheten att Migrationsöverdomstolen ska ändra på beslutet och tillåta en omprövning av Baoliges uppehållstillstånd anses vara mycket liten. Därmed riskerar Baoliges lagliga rätt att uppehålla sig i Sverige att helt försvinna redan om ett par veckor. Han ska då alltså enligt svensk lagstiftning återvända till Kina, vilket sannolikt innebär att han inte kommer få se sin familj på mycket länge.
Om Baolige tvingas återvända till Kina kommer han skiljas från sin två barn på obestämd tid.
Migrationsdomstolen tog sitt beslut trots att situationen för etniska mongoler i Inre Mongoliet har försämrats dramatiskt under de senaste månaderna.
Något som bland annat yttrat sig i de stora protester som uppstod under sensommaren, sedan myndigheterna plötsligt meddelat att undervisningen på det mongoliska språket i regionens skolor ska upphöra eller minska.
Jag skrev närmare om protesterna här på InBeijing i början av september. Veckorna som följde arresterades minst 130 etniska mongoler, rapporterade bland annat Nikkei Asian Review och tillade att omkring 5 000 personer i Inre Mongoliet tagits i polisförvar på något vis sedan protesterna bröt ut.
Efter det har lokala medier bland annat rapporterat om ett angiverisystem med belöningar i Inre Mongoliet för att sätta dit aktivister, samt hur kampanjer dragits igång för att förstöra minnesmärken över Djingis Khan och andra mongoliska kulturella artefakter i regionen.
Så här beskrev South China Morning Post myndigheternas planerade hantering av situationen efter protesterna i september:
A notice issued by the discipline inspection commission of East Ujimqin Banner, or Dongwu banner in Chinese, ordered local cadres to step up surveillance of the population. It said party officials should monitor the local cadres and the public to identify any “radical moves and speeches” and report to their superiors to defuse social conflicts at an early stage.
The cadres were also ordered to take the lead to send their children to school.
State Councillor and Minister of Public Security Zhao Kezhi conducted an inspection tour of Inner Mongolia and neighbouring Ningxia from Saturday to Wednesday.
Zhao ordered police from both ethnic minority regions to intensify crackdowns on foreign infiltration and “splittist” plots.
“[The police] should severely clamp down on domestic and foreign forces that carry out infiltration and sabotage, and it should go deeper in promoting the fight against separatism,” he said.
Flera analytiker har pekat ut hur åtgärderna och retoriken ger vid handen att Inre Mongoliet står inför en utveckling liknandes den i Xinjiang och Tibet, där etniska minoriteter och deras kulturella vanor förtrycks skoningslöst.
Det bådar inte gott för Baolige Wurina, som har deltagit i flera demonstrationer i Sverige för att uppmärksamma förtrycket mot etniska minoriteter i Kina. Att kinesiska myndigheter har koll på honom, bekräftas även av att polis har besökt hans kvarvarande familj i Inre Mongoliet, och hotat hans mor med problem om hennes son inte upphör med sin aktivism i utlandet.
Detta berättade hans fru Uurtsaikh Batjargal för mig när vi tidigare i veckan talades vid på telefon. Hon berättar även att de försåg Migrationsdomstolen med ljudupptagningar som bekräftade dessa hembesök, samt en mängd material som visade på det försämrade läget för etniska mongoler i Kina i allmänhet.
Trots detta, säger Uurtsaikh, så tog det bara en vecka innan Migrationsdomstolen beslutade att Baolige inte ska få någon omprövning av sitt nekade uppehållstillstånd eller få sitt utvisningsbeslut upphävt. Deras advokater var lika överraskade över hur kort tid domstolen tog på sig att hantera ärendet som över själva beslutet, då de enligt Uurtsaikh ”var övertygade” om en ny prövning av hennes makes fall.
I domen från Migrationsdomstolen, som ni kan läsa nedan eller som PDF via Scribd, framgår att domstolen gått genom handlingarna men uppfattat att hotbilden inte är tillräckligt allvarlig:
Migrationsdomstolen noterar förvisso att Baolige har varit aktiv i regimkritiska demonstrationer på svensk mark i augusti, september och oktober. Domstolen menar dock samtidigt att skyddsskälen som det redogjorts för inte är ”tillräckliga för att han skulle anses vara skyddsbehövande”.
Domstolen hänvisar till att saken redan prövats av Migrationsverket i beslutet från januari 2019. Då menade Migrationsverket att familjen skulle ha möjlighet att återförenas i Kina eller Mongoliet, bland annat med anledning av att länderna ligger så pass nära varandra.
Migrationsdomstolen instämmer i bedömningen från 2019 – då situationen i Inre Mongoliet alltså inte var lika allvarlig som i dag – och säger därpå att de nya bevis som lagts fram i överklagandet inte är ”tillräckligt för att kunna anta att det skulle finnas en konkret och individuell hotbild mot honom från myndigheterna i hemlandet.”
Därför, konstaterar Migrationsdomstolen, så saknas förutsättningar för att bevilja Baolige en ny prövning av uppehållstillstånd.
Sedan familjen med advokaternas hjälp överklagade till Migrationsdomstolen i november, har såväl Sveriges Radio som Sveriges Television publicerat texter och inslag där Baolige Wurina intervjuas om situationen i Inre Mongoliet. Något som givetvis ytterligare ökar risken för att han kommer straffas av kinesiska myndigheter.
Det står dessutom enligt Uurtsaikh utom rimligt tvivel att de kinesiska myndigheterna har koll på hennes man. Hans familj har nämligen fått besök av kinesisk polis flera gånger tidigare, och i regel i samband med demonstrationer eller andra aktiviteter som inte faller landets myndigheter på läppen.
Senast kinesisk polis hotade Baoliges mamma med påföljder var efter att hans fru tagit initiativ till en namninsamling för att hindra utvisningsbeslutet mot sin make. Insamlingen fick 12 000 underskrifter på fem dagar.
Det var mitt under denna namninsamling som polisen uppmanade Baoliges mor att ta kontakt med sin son omedelbart, med budskapet att familjen kommer få problem om aktiviteterna genast upphör.
Enligt Migrationsverket ska familjen återigen kunna återförenas i Kina eller Mongoliet – något som inte framstår vara särskilt troligt med tanke på den nuvarande situationen i Inre Mongliet.
Skrämseltaktiken fungerar delvis. Uurtsaikh säger att hennes svärmor är jätteorolig, och att Baolige därför har bestämt sig för att tillfälligt sluta med all sorts aktivism eller ens låta sig intervjuas i medier. Baolige är därför ”klämd i mitten”; av rädsla för konsekvenser för sin familj i Kina har han inte möjlighet att uppmärksamma sin egen situation på det vis som skulle förbättra hans chanser att få stanna i Sverige.
Vad händer då härnäst? Familjen kommer lämna in sin överklagan till Migrationsöverdomstolen 17 december. Det är sedan oklart hur lång tid domstolen tar på sig för att fatta beslut i frågan. Men för Migrationsdomstolen tog det alltså i november bara någon vecka att så göra.
Om också Migrationsöverdomstolen nekar Baolige en ny prövning, så ska ärendet lämnas över till polisen. Han förlorar då möjligheten att fortsätta sitt arbete som kock, och ska i praktiken sättas i förvar och utvisas om han påträffas av offentlig kontrollant.
Uurtsaikh kom till Sverige ett år senare än Baolige, och har inte något arbetstillstånd. Det är han som har försörjt hela familjen med sitt arbete, då man inte heller ha velat ta emot försörjningsstöd eller andra liknande bidrag. Utan denna inkomst blir det svårt att betala hyra, och svårt för barnen att fortsätta gå på förskola.
Situationen underlättas heller inte av att familjen nu själva måste stå för sina advokatkostnader, vilket enligt Uurtsaikh ”inte är billigt”. Detta eftersom man i Migrationsdomstolens beslut från november även nekades nytt offentligt biträde.
Uurtsaikh fortsätter bedriva aktivism och belysa sin makes fall, samtidigt som Baolige undviker att synas eller ge intervjuer på grund av risk för repressalier mot hans familj i Kina. Bilden är från en demonstration i Stockholm tidigare i år.
Baolige Wurinas fall är inte helt olikt det som utspelade sig för drygt två år sedan, då en uigurisk familj höll på att utvisas från Sverige till Xinjiang. Fadern i familjen var eftersökt av kinesiska myndigheter, men Migrationsverket trodde till en början vare sig på hans berättelse eller på att situationen för etniska minoriteter i Xinjiang var så pass allvarlig att familjen riskerade problem om de återvände.
Anledningen till detta är att Migrationsverket fattar beslut om uppehållstillstånd baserat på LIFOS, en intern databas med information om den politiska situationen i olika länder. Det var tydligt att informationen i denna databas under sommaren 2018 inte var i synk med det egentliga tillståndet i Xinjiang.
Efter att fallet med familjen fått uppmärksamhet även internationellt – bland annat via ett par texter här på InBeijing – så tog sig Migrationsverket för att uppdatera LIFOS. Detta skedde genom att deras personal intervjuade flera personer som följt utvecklingen i Xinjiang, inklusive mig själv.
Migrationsverket stoppade tillfälligt alla utvisningar till Xinjiang under tiden man uppdaterade LIFOS, och garanterade efter uppdateringen flyktingstatus till alla uigurer som flytt från regionen.
Eftersom en majoritet av alla politiska flyktingar i Sverige kommer från länder i Mellanöstern och Afrika, så uppdateras LIFOS oftare och mer noggrant gällande förhållandena i den delen av världen.
Områden som Xinjiang och Inre Mongoliet hamnar ofta i skymundan, helt enkelt för att Migrationsverket inte behöver ta ställning till särskilt många asylansökningar från kinesiska medborgare. Uurtsaikh sade exempelvis på telefon att det blott finns cirka 20 personer i Sverige med ursprung från Inre Mongoliet.
Det är alltså sannolikt att beslutet om att utvisa Baolige har tagits med hjälp av en databas som inte alls är uppdaterad vad gäller läget i Inre Mongoliet. Men även om LIFOS inte är uppdaterad på denna punkt, så finns det domar till och med i Sveriges högsta domstol som borde vara grund nog för att låta honom stanna.
Sommaren 2019 beslutade nämligen Högsta domstolen att den kinesiska flyktingen Qiao Jianjun inte ska deporteras till Kina. I domen stod bland annat att läsa:
Med hänsyn till den eftersöktes politiska engagemang och med beaktande av vad som är känt om Kinas förhållningssätt till oppositionell aktivitet finns det enligt Högsta domstolen en risk för att han i Kina kommer att utsättas för förföljelse av politiska skäl. Det finns därför ett generellt hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen.
Det finns alltså enligt Högsta domstolen risk för individer som bedrivit oppositionella aktiviteter att straffas för detta av kinesiska myndigheter. Nu kan vi bara hoppas att Migrationsöverdomstolen vid Kammarrätten i Stockholm senare denna månad anser att så är fallet även gällande Baolige Wurina.
Om domstolen däremot upprätthåller utvisningsbeslutet, så ger man istället den kinesiska regimen en rejäl hjälp på traven med att jaga rätt på aktivister av mongolisk etnicitet, särskilt som Uurtsaikh mycket riktigt påpekar att detta skulle få en avskräckande effekt på andra mongoliska aktivister utanför Kina.
