Jojje OlssonUSA:s utrikesminister Mike Pompeo befinner sig denna vecka på rundresa i Europa. Pompeo ska besöka Grekland, Italien och Kroatien där han ska träffa såväl premiärminister som utrikesminister i varje land.
En av anledningarna till resan är att motverka kinesiskt inflytande på kontinenten, särskilt som Kina investerar stort i framför allt Grekland och Italien.
Pompeo kommer även att besöka Vatikanstaten men har fått nobben av påve Franciskus som vägrar att träffa den amerikanska utrikesministern, skrev bland annat The Telegraph i artikel ”Pope ’refuses to meet Pompeo’ as US seeks to turn Vatican against controversial deal with Chinese state” i helgen.
The Guardian skrev i dag närmare om saken, och ger inte mycket för påvens egna förklaring om att oviljan till mötet beror på det stundande amerikanska presidentvalet:
Pope Francis has reportedly declined to meet Pompeo during his visit this week, citing the closeness of the US election. However, such a move is likely to be linked to Pompeo’s recent attacks on the Vatican’s perceived soft-pedalling on China’s human rights record as the two sides prepare to extend a historic agreement signed two years ago.
Snarare handlar påvens ovilja om meningsskiljaktigheter och relationen till Kina. Som The Guardian förklarar så ingick Vatikanen för två år sedan ett kontroversiellt avtal med den kinesiska regimen, som även kritiserades av många högt uppsatta katoliker.
Avtalets detaljer har förvisso inte offentliggjorts i sin helhet. Men det ger bland annat Vatikanen rätt att påverka framtida utnämningar av biskopar i Kina, i utbyte mot erkännandet av åtta biskopar som Kina redan utsett utans påvens godkännande.
Diskussionen om biskopar har resulterat i att tjänstemän från Kina och Vatikanen alldeles nyligen har träffats öppet för första gången på sju årtionden, då Vatikanstaten är den enda europeiska stat som inte har diplomatiska förbindelser med Kina utan istället erkänner Taiwan.
Avtalet som tecknades för snart två år sedan förväntas förlängas nästa månad. I förhandlingarna mellan de båda parterna – som pågår bakom stängda dörrar – bedöms Peking sätta stor press på Vatikanen att skrota den diplomatiska relationen med Taiwan.
Vatikanstaten har alltså fått skarp kritik för det nuvarande avtalet, vilket av många sågs som ett svek mot de katoliker som i skuggan av regimens förtryck utövar sin tro i underjordiska kyrkor runtom i Kina.
Kardinal Joseph Zen, tidigare ärkebiskop i Hongkong, har likställt uppgörelsen med att kasta flocken rakt in i vargarnas käftar, eftersom den innebär att Vatikanen de facto erkänner det kinesiska kommunistpartiets rätt att kontrollera katolicismen i Kina.
Liksom är fallet med islam, så har Xi Jinping personligen insisterat på att kristendomen i Kina måste ”kinesifieras”, vilket har inneburit att förföljelsen av kristna i Kina de senaste åren trappats upp till höjder som inte setts sedan kulturrevolutionens dagar.
För ett knappt år sedan skrev jag närmare om detta i Axess i en lång artikel med rubriken ”Partiet mot Bibeln”. Där framgick hur kyrkor förstörs, kristna fängslas, bibeln skrivs om, samt hur porträtt och monument av Jesus ersatts med dito av Xi Jinping och kommunistpartiet.
Det är alltså mot denna bakgrund som påve Franciskus väljer att hoppa i säng med den kinesiska regimen och samtidigt vägra träffa USA:s utrikesminister. Det är oklart vad Vatikanen tjänar på att närma sig Kinas kommunistparti.
Vatikanska tjänstemän har framhållit dialog och bilateral kommunikation som något mycket viktigt. Men om man tror sig kunna påverka hur katolikerna i Kina behandlas, är risken för besvikelse uppenbar.
Från Pekings håll finns dock allt att vinna. Förutom att de regimtrogna biskoparna som tidigare utsätts nu fått Vatikanens välsignelse, så har påve Franciskus under de senaste åren ignorerat de övergrepp mot mänskliga rättigheter som begås av Kina, medan han gjort sig känd för att regelbundet uppmärksamma förtryckta folkgrupper och minoriteter i övriga delar av världen.
Det är i denna kontext som Mike Pompeo blir särskilt besvärlig för påven. Han är nämligen inte blyg att peka ut den dubbelmoral som Vatikanen nu ägnar sig åt, särskilt i en historisk kontext. The Guardian skriver:
In an article in First Things, a US conservative Catholic magazine, Pompeo wrote: “The Holy See has a unique capacity and duty to focus the world’s attention on human rights violations, especially those perpetrated by totalitarian regimes like Beijing’s. In the late 20th century, the church’s power of moral witness helped inspire those who liberated central and eastern Europe from communism, and those who challenged autocratic and authoritarian regimes in Latin America and East Asia.
“That same power of moral witness should be deployed today with respect to the Chinese Communist party … What the church teaches the world about religious freedom and solidarity should now be forcefully and persistently conveyed by the Vatican in the face of the Chinese Communist party’s relentless efforts to bend all religious communities to the will of the party and its totalitarian program.”
Pompeo har också tagit till Twitter för att uttrycka missnöjet med Vatikanen och Pekings närmare relationer i en tid då det religiösa förtrycket i Kina når nya höjder.
Two years ago, the Holy See reached an agreement with the Chinese Communist Party, hoping to help China's Catholics. Yet the CCP’s abuse of the faithful has only gotten worse. The Vatican endangers its moral authority, should it renew the deal. https://t.co/fl0TEnYxKS
— Secretary Pompeo (@SecPompeo) September 19, 2020
Mike Pompeo får istället nöja sig med att träffa kardinal Pietro Parolin och ärkebiskop Paul Gallagher, som båda sköter Vatikanens utrikesdiplomati.
Antalet kristna i Kina uppskattas vanligtvis till omkring 100 miljoner, varav antalet katoliker tros vara drygt tio miljoner. Redan 1957 etablerade kommunistpartiet Chinese Patriotic Catholic Association, som avfärdar Vatikanens auktoritet och istället utser biskopar på egen hand.
Detta har, föga förvånande, fått många kinesiska katoliker att utöva sin tro i olika slags underjordiska sammanhang där de också utsatts för förföljelse. I och med det avtal som nästa månad förväntas förlängas med Kina, så fortsätter Vatikanen i praktiken att skänka legitimitet till den katolska organisation som regimen styr över.
För mer ingående analyser av situationen rekommenderas följande artiklar i Foreign Policy:
”China Is Already Breaking Its Vatican Deal” (17 sep)
”Pope Francis’s Silence on Xinjiang Speaks Volumes” (29 juli)
