Jojje OlssonGivet den kinesiska regimens anspråk på Taiwan, är det inte särskilt konstigt att Peking på olika vis har försökt påverka de presidentval som landet hållit sedan det blev en demokrati. Vid flera tillfällen har Kina försökt skrämma den taiwanesiska väljarkåren genom militära aktioner just inför valen.
Detta har dock i regel haft motsatt effekt. Det tydligaste exemplet var när Kina inför Taiwans allra första presidentval 1996 avfyrade missiler i närheten av Taiwan-sundet för att avråda väljare att rösta på Lee Teng-hui, som ansågs förespråka en taiwanesisk identitet snarare än en kinesisk. Lee fick 54 procent av rösterna jämfört med 21 procent för den närmsta motståndaren.
Därför använder sig Kina numera av mer subtila metoder. Förutom finansiering av egna favoritkandidater och mobilisering av grupper som motsätter sig regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP), spelar desinformation via internet och olika medier en stor roll i Kinas ambition att påverka valutgången här på Taiwan.
Vi har redan sett flera tecken på att strategin varit framgångsrik. I lokalvalen i slutet av 2018 led DPP ett svidande nederlag, då man förlorade i 16 av Taiwans 22 städer och distrikt. Särskilt framröstningen av Han Kuo-yu som borgmästare i hamnstaden Kaohsiung fick stor hjälp av kinesiska aktörer som använde internet och sociala medier för att hota och sprida falska nyheter.
Det är därför ingen överraskning att Kina sedan dess har trappat upp denna slags aktiviteter inför morgondagens presidentval här på Taiwan. Som jag skrev såväl här på InBeijing som för Dagens Arena i går, så visade en studie i höstas från Göteborgs universitet hur Taiwan är mest sårbart och utsatt för desinformation av alla länder i hela världen.
Enligt docent Staffan Lindberg, som ligger bakom rapporten, står ett alltmer auktoritärt Kina bakom merparten av den disinformation som Taiwan utsätts för. Detta kan ses inte bara av språk och innehåll, utan även anas av de metoder som kinesiska aktörer använt sig av för att sprida falsk information om situationen i Hongkong.
Det ligger i desinformationens natur att den ska vara svår att upptäcka, vilket i sin tur gör den svårt att kartlägga. En av de anställda vid DPP:s partihögkvarter sade tidigare i veckan under mitt besök där att Taiwan drabbas av omkring 1 000 så kallade ”dåliga nyheter” från Kina varje dag. Han kunde dock inte erbjuda någon källa till den siffran.
Som bland annat The Guardian och New York Times nyligen konstaterat, så drar den kinesiska påverkanskampanjen inspiration från ryska metoder. Syftet är att så split i samhället och undergräva misstron för det demokratiska systemet som helhet.
Hur kan det då se ut i praktiken när denna desinformation sprids, och vilka är egentligen budskapen? Låt mig nedan fritt tala lite om vilka kanaler som används, samt återge ett par exempel från den gångna veckan.
Ironiskt nog är Facebook – som ju är blockerat i Kina – en av de mest populära sociala medierna i Taiwan. Plattformen har därför ända sedan lokalvalen 2018 utnyttjats av kinesiska aktörer för att sprida lögner om DPP och hylla Kuomintangs (KMT) presidentkandidat Han Kuo-yu.
Facebook har tagit konkreta steg för att stoppa detta, bland annat genom att upprätta ett särskilt kontor i Taipei för att arbeta med desinformation samt stänga ner hundratals grupper och användare som på olika sätt visat stöd för Han Kuo-yu.
Nu har kinesiska aktörer istället tagit till Youtube, samt den japanska appen Line som är den viktigaste chattappen i Taiwan. Här kan desinformationen flöda fritt, liksom i en del traditionella medier som av ekonomiska och andra anledningar är lojala mot regimen i Peking.
Det råder ingen brist på plattformar för kinesiska aktörer att föra ut sitt budskap. Men vad är då innehållet, och hur effektivt är detta?
En typisk desinformation som dök upp redan tidigt under valkampanjen innefattar att president Tsai Ing-wens doktorsexamen från London School of Economics skulle vara falsk. Trots att till och med lärosätet i fråga redan i höstas gick ut och bekräftade att så inte är fallet, så fortsätter de envisa ryktena om presidentens doktorsuppsats att existera.
Tidigare denna vecka tog en av mina absolut närmaste lokala bekanta upp den fråga, och skickade sedan en länk till lokala tidningen United Daily News som påstod att 175 akademiker ifrågasatte presidentens doktorsexamen. Hon höll detta som bevis för att presidenten inte har förklarat fallet noga nog.
I ett mediesamhälle lika polariserat som Taiwans, existerar en perfekt grogrund för desinformation. Nästan alla medier här har en uttalad eller i alla fall tydlig partitillhörighet eller lojalitet. De kan således bara peka finger åt varandra, trots att Kinas resurser på området desinformation givetvis är mycket större än vad några lokala aktörer någonsin kan drömma om.
Flera falska nyheter jag stött på från personer jag talat med under veckan innefattar att det är Taiwan som klippt det ekonomiska samarbetet med Kina snarare än tvärtom, samt att Taiwans tillväxt drabbats hårt av den försämrade relationen med Kina trots att ekonomin går som tåget.
Det finns givetvis också fler och mer lokala exempel, som rör allt från priset på jordnötter till att aktivisten Joshua Wong skulle ha misshandlat en äldre man under sitt besök i Taiwan, vilket är ett försök att smutskasta proteströrelsen i Hongkong.
Men, som Foreign Affairs i veckan konstaterade, så handlar kampanjen om så mycket mer än att bara sprida falska nyheter. Kina söker kontrollera hela ekosystemet för information på Taiwan:
The campaign amounts to more than spreading “fake news.” It is best understood as an information influence operation—a comprehensive attempt to control every step of the information supply chain. Targets range from those that create content (journalists and researchers) to the institutions that publish and validate it (television stations and wire services) and, finally, to the platforms that often provide the final link to consumers (social media sites and digital TV infrastructure). Over the last decade, China has inserted itself at each point in the information supply chain. And now, with a consequential election around the corner, it is intensifying these efforts.
To influence content creators, Beijing uses a range of positive and negative inducements. Each year, it hosts several all-expenses-paid media conferences and exchanges with Taiwanese journalists, building ties with reporters and their institutions in the process. Within Taiwan, those who write critically about China, particularly about its influence in Taiwanese media and politics, find themselves on the receiving end of an intense campaign of intimidation. Prominent investigative reporters and scholars report a deluge of public attacks, harassment, and even personal threats.
Förutom rapporten från Göteborgs universitet, varnade Taiwan nationella säkerhetstjänst redan i maj för att landet var utsatt för en omfattande kampanj av desinformation från Kina. Man uppmanade inte bara regeringen utan hela samhället att genast vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen.
Mycket riktigt antog regeringen sent om sider vid årskiftet en ”anti-infiltrationslag” med udden riktad mot Kina. Lagar av detta slag är aldrig enkla att driva genom, och sannolikt kommer den blott ha marginell effekt på den desinformation som spridits i samband med presidentvalet.
Klart är i alla fall att Taiwan kan tjäna som modell att studera vad gäller hur Kina i framtiden kan komma att försöka påverka demokratiska val också i andra delar av världen.
Särskilt om Kuomintang har framgång i morgondagens val – som inte bara gäller presidentposten utan även de 113 platserna i landets lagstiftande församling – så kommer dessa metoder sannolikt att implementeras även i andra länder.
Rekommenderad läsning för den som ytterligare vill grotta ner sig i Kinas påverkan på taiwanesiska val innefattar:
”China Steps Up Its Information War in Taiwan” (Foreign Affairs)
”Awash in Disinformation Before Vote, Taiwan Points Finger at China” (New York Times)
”Taiwan: Law passed to quell China’s influence ahead of elections” (Deutsche Welle)
”Chinese Disinformation in Taiwan” (Taiwan Sentinel)
”Chinese Cyber-Operatives Boosted Taiwan’s Insurgent Candidate” (Foreign Policy)
”Why the world must pay attention to the fight against disinformation and fake news in Taiwan” (TechCrunch)
