Jojje OlssonUnder gårdagen hade jag möjligheten att besöka kampanjkontoren för de två partier som på lördag gör upp i Taiwans presidentval; regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP) och oppositionspartiet Kuomintang (KMT). Besöken var intressanta för att de båda kontoren verkligen personifierade respektive partis karaktär.
På förmiddagen mottogs jag som en av ett tjugotal utländska journalister av talespersonen för DPP:s valkampanj och hennes medhjälpare. De båda var unga och ledigt klädda. Vi togs till ett enkelt konferensrum med lågt till tak, i det kontor i centrala Taipei som DPP uppenbarligen hyr snarare än äger.
Under en knapp timme fick vi ställa frågor, som inte helt oväntat ofta på något vis handlade om Kina. Vi möttes också av klara besked; likt president Tsai Ing-wen ofta gett uttryck för, så upprepade taleskvinnan att en demokrati inte kan samexistera med en diktatur. Vi fick veta att Taiwan i detta skede behöver en stark president för att kunna bevara sin demokratiska livsstil.
Men fick också veta att DPP faktiskt önskar ha dialog med Kina. Dock framhåller man att detta måste ske på lika villkor och med ömsesidig respekt.
Det var de facto kinesiska myndigheter som klippte dialogen med Taiwan efter att Tsais administration vägrade erkänna 1992 års konsensus, ett avtal som innebär att Taiwan och Kina är del av ett och samma land samma land.
En särskilt viktig aspekt av presskonferensen – samt av hela diskussionen kring valet – är den desinformation som Taiwan utsätts för, främst från Kina. En studie från Göteborgs universitet nämndes, som visar att Taiwan är det land i världen som är värst utsatt för desinformation.
Kina har nämligen ändrat taktik vad gäller att påverka taiwanesiska val. Från att vid tidigare val ha hotat med militärövningar och missiltester i närheten av Taiwan – vilket snarast fick motsatt effekt på väljarkåren – är man nu mer subtil och använder sig av internet och sociala medier.
Presskonferens med taleskvinnan för DPP:s valkampanj och hennes medhjälpare.
Det är inte lätt att stå emot världens största propagandamaskin. DPP jobbar bland annat med utbildning, appar och ett nationellt center för faktagranskning för att råda bot på rykten som rör allt från presidentens examensbevis till priset på jordnötter.
Efter presskonferensen på våning nio togs vi till kampanjcentrets utställning på markplan. Efter det stora nederlaget i lokalvalen i november 2018, har DPP bytt strategi för att nå ut med sina politiska budskap. Man satsar mycket på sociala medier och digitala kanaler.
Det är också tydligt på kampanjens innovativa, digitala och ”söta” utformning att man riktar sig främst till yngre väljare. På flera platser syns president Tsai Ing-wen tillsammans med sina katter och hundar. Teckningar och animationer visar upp progressiva framsteg inom områden som pensionsreformer och samkönade äktenskap.
President Tsai (mitten) tillsammans med sin vicepresident (vänster) och sina katter, vid kontoret för DPP:s valkampanj.
En av många souvenirer man kan få vid DPP:s valkontor i utbyte mot en donation. Trycket föreställer president Tsai Ing-wen och hennes husdjur.
Kontrasten var som väntat stor vid kontoret för Kuomintangs valkampanj, långt från progressiva framsteg eller gulliga katter. KMT:s partihögkvarter – med höga tak och stora porträtt av Taiwans tidigare presidenter – är inte hyrt utan köpt, och byggt för att imponera med maktspråk snarare än innovation och nytänkande.
Här möttes vi av sex stycken äldre män i mörka kostymer (förutom en som var iklädd kampanjens träningsjacka). Frågestunden under presskonferensen flöt inte på i samma ton som var fallet vid DPP:s kampanjkontor. Vid ett par tillfällen fick vi journalister veta att frågorna var dåligt ställda, eller fick monologer om något helt annat helt ämne som svar.
Nu ska sägas att KMT:s personal inte var otrevliga. Det handlar bara om en annan, mer gammeldags stil som innefattar känslan av att politiker står över journalister. Intressant var dock att notera hur männen i kostym flera gånger hade problem att svara på frågorna, och ibland först diskuterade sinsemellan medan de höll över mikrofonerna med händerna.
Kuomintangs pampiga högkvarter, med presidentkandidaten Han Kuo-yu till vänster på den mellersta bilden.
Igen så gällde detta främst relationen med Kina. När 1992 års konsensus och ”ett land, två system” kom på tal så hade herrarna svårt att formulera vettiga svar.
Vad gäller 1992 års konsensus – som Kuomintang vill blåsa nytt liv i – så fick vi veta att ”det inte spelar någon roll” om Kina inte godkänner Taiwans definition av avtalets innebörd. Det sades helt enkelt att 1992 års konsensus är ”en överenskommelse om att inte vara överens”, vilket ju gör att man kan undra varför avtalet i så fall är så viktigt för kinesiska myndigheter.
Själv passade jag på att ställa frågan även här om undersökningen från Göteborgs universitet angående misinformation. Svaret blev att det visserligen pågår en hel del misinformation i Taiwan, men att KMT:s kandidat Han Kuo-yu var det främsta offret för sådana aktiviteter.
Det sades att falsk information om Han sprids via organisationer som finansieras av eller står DPP nära. Vidare finns ”inga bevis” för att kinesiska aktörer via internet på något vis har assisterat Han Kuo-yus kampanj.
Panelen som tog emot oss vid KMT:s kvarter, med en något annorlunda uppsättning vad gäller ålder och kön.
Särskilt intressant var att båda sidor var övertygade om att de kommer vinna detta val, som ofta har kallats ett referendum om Taiwans relation med Kina.
Nu ligger Han Kuo-yu förvisso omkring 20 procentenheter efter Tsai Ing-wen i de flesta opinionsundersökningarna. Men enligt KMT har man just nu det momentum som krävs.
Opinionsundersökningarna menar man är falska eller felaktiga, och påminde dessutom om hur Han Kuo-yu för ett tag sedan uppmanade sina supporters att ”svara fel” när opinionsundersökningarna hörde av sig, i syfte att ytterligare negligera deras relevans.
Besöket vid de två kontoren tjänar därmed väl för att exemplifiera de två partiernas olika karaktärer. I DPP finns ett ungt, progressivt parti som värderar Taiwans oberoende från Kina högt och inte räds att bita ifrån till världens största regim.
I KMT hittas ett äldre, mer konservativt maktparti som hoppas kunna balansera politiska eftergifter med ekonomiska vinster från redan sagda regim.
Utgången i lördagens presidentval är därmed som natt och dag för Taiwans kommande fyra år, särskilt i relationen till ett alltmer aggressivt Kina.
