Det har gått närmare en vecka sedan jag sist skrev här på InBeijing. Anledningen till detta är att jag varit mitt uppe i en flytt; i går anlände jag till Sapporo i norra Japan där jag kommer bo under det närmaste halvåret.
Under tiden har det – som vanligt – hänt väldigt mycket kring Kina. Bland annat har situationen i Hongkong eskalerat betydligt, sedan myndigheterna i helgen införde ett förbud mot maskering på allmän plats och vid otillåtna demonstrationer.
Detta förbud såväl presenterades som antogs under helgen. Den snabba implementeringen beror på nyttjandet av en kolonial bestämmelse som instiftades 1922, och ger myndigheterna rätt att i ett krisläge införa drastiska lagar med kort varsel. Senast denna bestämmelse användes var under kulturrevolutionen 1967.
Brott mot lagen om förbud mot maskering kan nu resultera i ett års fängelse och böter på drygt 30 000 kronor. Detta har dock inte stoppat stadens demonstranter att maskera sig – eller för den delen att fortsätta bedriva skadegörelse och attackera polis.
Tvärtom så har våldsamheterna trappats upp betydligt som en reaktion mot lagen om förbud mot maskering infördes i helgen. Detta kan ses i rapportering med talande rubriker som ”Hong Kong mask ban leads to weekend of violent and destructive protests” (CNN) och ”Hong Kong protests: tear gas, arrests and train stations trashed as anger over new anti-mask law rolls in fourth straight day” (South China Morning Post).
Sedan lagen infördes har ilskna demonstranter blockerat vägar och slagit sönder tunnelbanestationer, vilket gjort att stadens livsviktiga tunnelbana fått stänga ner i princip helt och hållet under långa stunder. Vidare har banker och företag med kinesiskt ägarskap attackerats och vandaliserats.
Våldsyttringar har ökat inte bara mot polis, utan även mellan demonstranter och personer som uppvisat missnöje mot deras handlingar på ett vis som aktivisterna funnit provocerande. Exempelvis misshandlades en man som inför demonstranterna viftade med en kinesisk flagga och sade ”vi är alla kineser”.
//“This entire movement started off because of a law Hong Kong people didn’t agree with, and now Mrs. Lam is using an even harsher law to answer to those disagreements in society,” //https://t.co/CqlgkxaOWt
— Joshua Wong 黃之鋒? (@joshuawongcf) October 6, 2019
Polis har i sin tur trappat upp våldsanvändning och antalet gripanden. Bara från fredag till måndag användes 367 patroner tårgas och drygt 100 gummikulor. Minst 77 personer har arresterats med anledning av den nya lagen om förbud mot maskering.
Sammanlagt har 241 personer arresterats sedan den nya lagen infördes, vilket innebär att det totala antalet arresteringar sedan juni månad nu uppgår till 2 363. Av dessa har minst 408 åtalats, uppger South China Morning Post.
Samtidigt som den nya lagen presenterads i helgen, sade stadens regeringschef Carrie Lam att 1 100 personer skadats under de sexton veckor som protesterna nu pågått, inklusive 300 poliser. Många uppskattar att siffran är betydligt högre än så vad gäller antalet skadade demonstranter.
När kaoset nu tilltar är det givetvis naturligt att fråga sig vad som egentligen kommer hända i Hongkong. En teori beskrivs närmare i artikeln ”Beijing will have its revenge on Hong Kong” i Financial Times.
Där framhåller journalisten Jamil Anderlini att regimen i Peking med största säkerhet kommer att ”straffa” Hongkong för vad som skett. Detta skedde efter demonstrationerna i Hongkong 2014, då flera ledarfigurer under den så kallade paraplyrevolutionen dömdes till långa fängelsestraff efter att protesterna upphört.
Denna gång kommer det dock sannolikt att bli ännu värre. Några eftergifter till demonstranterna i Hongkong blir det enligt Anderlini inte tal om, eftersom kommunistpartiets styrelseskick helt enkelt inte tillåter detta:
The conclusion Beijing has drawn from the past four months of rage is the only one possible in an authoritarian — increasingly totalitarian — system: they were far too soft last time around. When the moment is right, they must act ruthlessly to punish Hong Kong.
Just as in China in the aftermath of 1989, Hong Kong’s education system will be overhauled to promote “patriotic” narratives; “unreliable” civil servants and judges will be purged; news outlets will be muzzled; all business figures, including multinational companies, will be expected to display loyalty to the motherland. The internet will probably be censored. Mass arrests are likely. This is a best-case scenario, predicated on the protests ending now — which is unlikely.
Eftergifter skulle ses som ett svaghetstecken. De skulle kunna leda till att Xi Jinpings politiska motståndare upplever honom som svag, eller att andra städer och områden i Kina skulle utmana centralregeringen.
Samtidigt varnar Anderlini för att även demonstranterna i Hongkong uppfattar detta, och därför inte kommer att återgå till sina normala liv med de arresteringar och andra konsekvenser som säkerligen följer då situationen väl lugnat sig.
Ingen av de båda sidorna kan ge med sig, konstaterar Anderlini kort. Han varnar därför även för att risken för inblandning av kinesisk militär ökar varje dag som våldet eskalerar.
Under helgen var också första gången som demonstranter närmade sig den kinesiska militärens barracker i Hongkong, vilket ledde till varningsflagg inifrån barackerna.
Anledningen till att jag återger just Jamil Anderlinis artikel, är att jag länge varit av samma uppfattning. I artikeln ”Så kommer Kina krossa upproret i Hongkong” skrev jag i Expressen 14 augusti att protesterna kommer hanteras med en kombination av ökade våldsamheter, arresteringar och politiserade rättegångar.
Den nya våg av våldsamheter som har följt på den nya lagen om förbud mot maskering ger givetvis polis och myndigheter – med rätt eller orätt – den förevändning som behövs för att slå till ännu hårdare mot demonstranterna.
Många aktivister har därför helt enkelt valt att fly Hongkong. Tidigare i veckan publicerade Omvärlden en artikel av mig där jag intervjuar två stycken unga invånare från Hongkong som deltagit i demonstrationerna och nu flytt till Taiwan.
I vilket fall som helst så kommer Hongkong efter dessa demonstrationer aldrig mer att bli samma stad igen. De rättigheter och friheter som en gång gjorde staden unik kommer – enligt Jamil Anderlini och flera andra bedömare – att försvinna så fort protesterna har kvästs.
