Vad vill egentligen demonstranterna i Hongkong?

Den pågående proteströrelsen i Hongkong går nu in på sin tionde vecka. Måndagen blev den mest dramatiska dagen hittills, då flera polisstationer attackerades med stenar och hemmagjorda brandbomber.

Bara under måndagen arresterades 148 demonstranter. Samma dag avfyrade polis 800 patroner tårgas och 140 gummikulor. Vidare gick vitklädda män – misstänkta triader – återigen till attack mot demonstranter med påkar och knivar, vilket förorsakade en rad allvarliga skador.

Samtidigt höll kinesiska myndigheter under gårdagen sin andra presskonferens i Hongkong sedan oroligheterna startade. Där varnade Yang Guang, talesman för Hong Kong and Macau Affairs Office, demonstranterna för att inte missta myndigheternas rådande återhållsamhet med svaghet.

Yang garanterade att de som ägnar sig sig våldsamheter eller andra ”illegala handlingar” kommer straffas, och varnade för att underskatta Kinas beslutsamhet och styrka vad gäller att försvara Hongkongs stabilitet och välstånd.

Varningarna kommer i en tid av spekulationer huruvida Kinas armé kommer ingripa i staden, samtidigt som statlig media publicerar videor av kinesisk polis på andra sidan gränsen övandes hantering av upplopp med händelserna i Hongkong som modell:

Shenzhen #police drill attracted unusual attention as it features scenarios that resemble the ongoing riots in #HongKong. #香港 https://t.co/0HzpBmpLpp (Video: Shenzhen News Radio) pic.twitter.com/1pIH9ABWlO

— Global Times (@globaltimesnews) August 6, 2019

Men trotsa arresteringar, våldsamheter och illa maskerade hot så verkar demonstranternas målmedvetenhet alltså fortsatt stark. Det är därför på sin plats att fråga sig dels vad som driver demonstranterna, dels vad det egentligen är de vill uppnå med dessa protester.

Denna sommars proteströrelse skiljer sig på många vis från den så kallade paraplyrevolutionen 2014. Då fanns flera uttalade ledare och förgrundsfigurer, som såväl kunde ge uppmaningar som samtala med eller i alla fall framföra budskap till myndigheterna.

I denna rörelse finns inga sådana ledare. Något som sannolikt inte bara beror på att 2014 års fredliga protester var fruktlösa, utan även att flera av ledarna dömdes till långa fängelsestraff efteråt.

Online och under demonstrationer cirkulerar dock en lista med fem krav som de flesta demonstranter och aktivister ställer sig bakom. Dessa formuleras ibland på olika vis, men lyder ungefär:

1) Fullt och slutgiltigt tillbakadragande av utlämningsavtalet med Kina

5) Upplös det nuvarande parlamentet och inför genuin allmän rösträtt

Protesterna som startade på grund av ett planerat utlämningsavtal med Kina (punkt 1), har nu alltså utvidgats till med krav på bland annat utredning polisens hantering av själva protesterna (punkt 4) samt på allmän rösträtt för att utse nytt parlament och ny regeringschef (punkt 5).

Dessa krav är så pass hårt ställda att det närmast vore omöjligt att tänka sig dem uppfyllda. Särskilt punkt 3 – att släppa alla hundratals arresterade demonstranter – vore såväl tecken på svaghet som en eftergivenhet vilken sannolikt aldrig kommer äga rum, i synnerhet inte efter gårdagens presskonferens.

Eftersom proteströrelsen saknar ledare, så finns det variationer och skillnader på vad dess deltagare vill uppnå. Många aktivister har långt mer radikala tankar än de fem punkter som formulerats ovan, inklusive att arbeta för en självständighetsförklaring av Hongkong.

”Befria Hongkong – vår generations revolution” har uppstått som ett vanligt slagord under pågående proteströrelse, ofta skymtat online eller i graffiti på stadens gator.

Denna slogan myntades ursprungligen inför parlamentsvalet 2016 av Edward Leung Tin-kei, som gick till val på att göra Hongkong självständigt och därmed alltså separera staden från Kina. Enligt South China Morning Post syntes frasen denna sommar i graffiti först 21 juli, efter sammandrabbningar bland annat utanför kinesiska myndigheters högsta kontor i Hongkong.

Sedan dess har ”Befria Hongkong – vår generations revolution” blivit en av de mest använda uttrycken under pågående proteströrelse, vilket även fick regeringschefen Carrie Lam att avfärda dessa ord när hon i måndags gjorde sitt första officiella framträdande på närmare tre veckor.

Bristen på ledare i den pågående rörelsen kan också ses av att tre stycken aktivister i åldrarna 18 till 32 under gårdagen höll en presskonferens iklädda hjälmar och ansiktsmasker, eftersom de fruktade straff om de gick ut med sina riktiga identiteter. (Bild ovan.)

Under denna presskonferens – vilken hölls som ett svar på kinesiska myndigheters presskonferens – var de tre noga med att påpeka hur de inte agerar som representanter för rörelsen, men pekade ändå ut de ovanstående fem punkterna som en nyckelpunkt:

A group of young people supporting the anti-government protests which have shaken Hong Kong held its first press conference on Tuesday to counter the administration’s line on the unrest, but refused to be identified as the movement’s representatives.

(…)

“We make an urgent call for the government to not waste further public resources by holding daily press conferences,” Jerry said.

“The public seeks the government’s direct response to the five major demands.”

Sammanfattningsvis så saknar alltså den pågående rörelsen centrala ledare, vilket innebär såväl för- som nackdelar för dess deltagare.

Icke desto mindre ställer sig i stort sett alla demonstranter bakom fem punkter vars innehåll är på tok för radikala för att myndigheterna ska gå dem till mötes. Och vissa aktivister vill gå ännu längre än så.

Det är därför svårt att se hur denna konflikt skulle kunna sluta med någon slags försoning, då det vare sig parter eller förutsättningar för några förhandlingar.

Edward Leung Tin-kei avtjänar just nu ett sex år långt fängelsestraff för inblandning i upplopp 2016. Det är sannolikt att fler aktivister kommer gå samma öde till mötes som ett resultat av den pågående proteströrelsen.

Förutom i det osannolika fallet att någon kompromiss skulle ske vad gäller tillmötesgåendet av de fem ovanstående punkterna, så kommer pågående protester främst att resultera i ökade splittringar bland och tilltagande ilska hos stora delar av Hongkongs befolkning.