Jojje OlssonUnder gårdagen blev Han Kuo-yu, en populistisk politiker som förespråkar närmare relation med Kina, vald till presidentkandidat för partiet Kuomintang (KMT). Han kommer därmed ställas mot nuvarande president Tsai Ing-wen från Democratic Progressive Party (DPP) i valet här på Taiwan i januari.
Först några ord om varför presidentvalet på Taiwan är viktigt för omvärlden att följa. Taiwan är – tillsammans med Japan och Sydkorea – Asiens mest välfungerande demokrati. Det är samtidigt ett land som Kina gör anspråk på, samt gör sitt bästa för att förstöra de demokratiska institutioner och rättigheter som existerar här.
Exempelvis är det dokumenterat hur Han Kuo-yu under sin valkampanj till borgmästarposten i staden Kaohsiung för ett drygt halvår sedan fick hjälp och stöd från Kina. Samma assistans har märkts även under Hans kampanj som KMT:s presidentkandidat, särskilt i form av att de som ifrågasatt honom har utsatts för våld eller hot av olika slag.
Under sin tid som borgmästare i den viktiga hamnstaden Kaohsiung sedan november 2018, har Han vidare besökt såväl Kina som Hongkong och Macao, där han haft flera möten bakom stängda dörrar med högt uppsatta tjänstemän från Kinas kommunistparti.
Anledningen till att Kina vill se Han Kuo-yu som president, är att han bland annat uttalat sitt stöd för ”1992 års konsensus”, vilket innebär formuleringen att Kina och Taiwan är ett och samma land. Med Han som president skulle Taiwan närma sig Kina ekonomiskt och politiskt på bekostnad av samarbete med USA och Japan och andra demokratier, vilket givetvis skulle göra det enklare för kinesiska myndigheter att urholka den taiwanesiska demokratin.
Taiwan är således en slags experimentverkstad för kinesiska påverkansoperationer mot utländska demokratier. Den geografiska, språkliga och kulturella närheten gör att Taiwan är mer utsatt än något annat land just nu vad gäller påverkan från Kina.
Men som bland annat Nikkei Asian Review framhåller i artikeln ”China uses Taiwan as R&D lab to disrupt democracies”, så kommer Kina sannolikt använda de metoder som man finner framgångsrika i Taiwan för att bedriva påverkan även i andra demokratier:
Given its geographic, linguistic and cultural proximity, China has long used Taiwan as a testing ground for its tools of influence before rolling them out to other countries. Analysts say that recent attempts to disrupt the island’s democracy are likely a prelude to similar attacks on other democracies, especially its main rival, the U.S.
Mycket riktigt har det också dokumenterats hur kinesiska aktörer bedrev omfattande cyberkampanjer till Han Kuo-yus fördel inför borgmästarvalet till Kaohsiung i fjol, bland annat i artikeln ”Chinese Cyber-Operatives Boosted Taiwan’s Insurgent Candidate” i Foreign Policy.
Vidare så har politiskt våld gjort ett obehagligt återinträde i Taiwan sedan Tsai Ing-wen blev president 2016. Grupperingar som organiserade kriminella gäng och pensionerade militärer missnöjda med försämrade pensionsvillkor har på senare tid iscensatt våldsamma protester riktade mot DPP. I flera fall har det dokumenterats hur dessa grupperingars aktiviteter understötts av Kinas kommunistparti.
Kort sagt så är valet i Taiwan av största intresse för alla som värnar om demokrati samt politiska och civila rättigheter på en global nivå. För om Han Kuo-yu blir Taiwans nästa president, så innebär det en enorm framgång för Kinas uttalade ambition av sprida sitt politiska system till omvärlden, vilket med största sannolikhet skulle ge regimen blodad tand inom detta område.
Och samtidigt som Han Kuo-yu och KMT åtnjuter stöd från Kinas välfinansierade och väloljade propagandamaskineri, så ser det värre ut med internationellt stöd för Tsai Ing-wen och DPP, givet Taiwans internationella status. Av rädsla för att irritera regimen i Peking, är det exempelvis inga europeiska länder – Sverige inkluderat – som vågar bjuda in president Tsai på statsbesök eller skicka några höga representater att besöka Taiwan.
Det faktum att världens demokratiska regeringar värderar Kinas pengar högre än Taiwans demokrati, gör det givetvis enklare för populister som Han Kuo-yu att skylla Taiwans internationella isolering på landets nuvarande regering.
Detta passar perfekt in i det narrativ som KMT vill skapa kring Tsai Ing-wen och DPP. Nämligen att det pågående diplomatiska bråket med Kina enkom är Tsais fel, samt att bråket ändå inte tjänar någonting till eftersom samarbetet med andra länder ändå inte har förbättrats.
Detta är givetvis inte hela sanningen. En av DPP:s viktigaste kampanjer sedan Tsai Ing-wen blev president är den så kallade ”New Southbound Policy”, som jag skrivit närmare om här för lokal taiwanesisk media.
Förenklat innebär denna policy en ambition att minska ekonomiska beroendet av Kina, genom att öka samarbetet även med andra länder och således inte lägga alla ägg i samma korg. När KMT hade makten 2008-2016, ökade Taiwans ekonomiska beroende av Kina kraftigt, vilket per automatik innebar ökad möjlighet för Peking att utöva politiska påtryckningar mot Taipei.
Med Han Kuo-yu som president är det sannolikt att denna trend kommer vändas, och att Taiwans ekonomi återigen kommer bli mer beroende av Kinas välvilja. Detta skulle i sin sannolikt innebära en tillbakagång av politiska och civila rättigheter inom flera områden i en av Asiens ytterst få välfungerande demokratiska samhällen.
Han Kuo-yu vann nomineringen som KMT:s presidentkandidat med en relativt stor marginal; 44,8 procent, jämfört med 27,7 procent för Terry Gou, grundare av teknikföretaget Foxconn och tillika Taiwans rikaste man.
Det är i dagsläget oklart huruvida Terry Gou nu kommer ställa upp i presidentvalet som en fristående kandidat. Förutsättningarna kan också förändras dramatiskt om Ko Wen-je, Taipeis populära borgmästare, beslutar sig för att delta i valet. Ko tillhör vare sig KMT eller DPP och skulle därmed också ställa upp som en kandidat.
Januari månads presidentval i Taiwan är tveklöst en av de viktigaste politiska händelserna i världen nästa år. Det är ett val som inte bara eller kanske inte ens främst angår Taiwan. Det är ett val som avgör framgången av Kinas mål att underminera demokratiska samhällen i regionen; särskilt sådana demokratiska samhällen som vågar kritisera kommunistpartiets politiska framfart.
Ändå är det knappast sannolikt att det kommer ske någon större bevakning av detta val i svenska medier. Jag planerar därför att följa Taiwans presidentval mycket noga framöver här på InBeijing, möjligtvis också genom någon form av crowdfunding där sponsorer får tillgång till extra material.
Men tills dess, se nedan några länkar som närmare förklarar läget inför den kommande valkampanjen, med fokus på Han Kuo-yu och hans kandidatur:
”Populist Mayor Is Picked to Run Against Taiwan’s President” (New York Times)
”China-friendly mayor wins KMT primary in Taiwan presidential race” (Nikkei Asian Review)
”The Taiwanese Populist Advancing China’s Interests” (The Atlantic)
”The Han Kuo-yu Craze Threatens Democracy” (Taiwan Sentinel)
