Jojje OlssonOmar Bekali är en av de många utländska medborgare som hamnat i regionen Xinjiangs politiska fångläger för muslimer. Xinjiang gränsar till bland annat Kazakstan, där Bekali fick medborgarskap 2009.
Bekali brukade dock ofta åka till Kina dels på ärenden som affärsman, dels för att hälsa på sin kvarvarande familj. Men i mars 2017 greps han plötsligt av polis och fördes till de politiska fångläger dit över en miljon utigurer, kazaker och andra etniska minoriteter i Xinjiang tagits de senaste två åren utan någon som helst föregående rättsprocess.
Åtta månader senare släpptes Bekali, vilket sannolikt har att göra med hans status som kazakisk medborgare. Eftersom han i egenskap av kazak också kunde lämna Kina, blev Bekalis vittnesmål om de fruktansvärda omständigheterna i Xinjiangs politiska läger ett av de första och mest omtalade.
I inlägget ”Nya rapporter om politiska omskolningsläger för Kinas muslimer” i maj i fjol återgav jag här på InBeijing Bekalis intervju med nyhetsbyrån AP.
Nu har Amnesty Press träffat Bekali under dennes besök i Stockholm. I går publicerade tidningen en lång intervju där han berättar om gripandet på väg till sina föräldrars hemort samt erfarenheterna därefter:
– Resan brukar vanligtvis ta två timmar, men den här gången tog den nio timmar på grund av det höga antalet säkerhetskontroller. Dagen efter, runt klockan tio på morgonen, kom fem kinesiska poliser hem till mina föräldrar. De grep mig och satte en svart påse på mitt huvud.
Bekali fördes till ett sjukhus där han fick genomgå en omfattande helkroppsundersökning, samt blod- och DNA-prov. Därefter togs han till polisstationen där han slängdes in i en liten källarskrubb. Det som hände sedan är vad som fortfarande uppsöker honom i sömnen.
– Under fyra dagar utsattes jag för den värsta tortyr du kan tänka dig. De slog mig över hela kroppen, spände fast mig i en ”tigerstol” och satte vassa, tunna trådar runt könsorganen.
Omar Bekali anklagades bland annat för att ha hotat rikets säkerhet och underblåst terrorverksamhet. Poliserna lade fram ett dokument och sade åt honom att skriva under och erkänna de påstådda brotten. Han vägrade:
– Jag sade ”ni kan döda mig om ni vill, men jag skriver inte under”.
Efter dygnen på polisstationen berättar Omar Bekali att han fördes till ett omskolningsläger där han slängdes in i ett rum på 16 kvadratmeter där det redan fanns 39 personer.
Han berättar också om dagliga rutiner bestående av att sjunga röda sånger, prisa kommunistpartiet och tacka Xi Jinping, samt ägna sig åt självkritik och avsäga sig sin egen tro och kultur.
Bekali minns också hur de intagna tvingades äta fläskkött. De fångar som vägrade utföra något av ovanstående, utsattes enligt Bekali för ”tortyr på en femgradig skala”.
Denna tortyr varierade från regelrätt misshandel med batonger till stresspositioner eller isoleringsceller, där Bekali själv spenderade 30 dagar i ett sträck.
Upplevelserna spökar fortfarande Bekali i såväl drömmar som vaket tillstånd, särskilt vid middagsbordet. Han vågar heller inte bo kvar i Kazakstan på grund av Kinas växande inflytande där, utan har nu istället bosatt sig Turkiet.
Bekali spenderar också mycket tid på resande för att berätta om vad som egentligen sker i Kinas hemliga politiska fångläger i Xinjiang. Läs hela intervjun med honom här via Amnesty Press hemsida.
Läs även mitt långa reportage i samma tidning med rubriken ”Så skolas Kinas muslimer om”, som publicerades i augusti i fjol och också innehåller intervjuer med flera uigurer.
