Jojje OlssonNär de är missnöjda med utländska mediers rapportering, brukar kinesiska myndigheter – inklusive Kinas ambassadör i Sverige – uppmana journalister att själva åka till Kina för att ta reda på hur saker och ting egentligen står till.
Det är då relevant att påminna tjänstemännen hur arbetsmiljön för utländska journalister inte bara är bland de absolut värsta i hela världen, utan också konstant försämras. Detta enligt en årlig rapport från Foreign Correspondents’ Club of China (FCCC) som släpptes i dag.
I rapporten med titeln ”Under Watch: Reporting In China’s Surveillance State”, uppger 55 procent av de drygt 100 utländska journalisterna som svarat att förutsättningarna för att utföra rapportering i Kina försämrades under 2018 jämfört med året innan.
I rapportens inledning konstateras bland annat:
Survey results painted the darkest picture of reporting conditions inside China in recent memory. Moreover, the responses suggested authorities used surveillance in an attempt to silence sources within China and outside its borders.
(…)
“On a day-to-day basis, it’s worse now than it has been in the past 20 years, with episodic exceptions like the [2011] Jasmine Revolution,” a bureau chief at a U.S. news organization said. “In the past, there were crackdowns, but you knew the reasons and expected them to end. What we’re dealing with now is a new normal.”
I rapporten framstår tre stycken företeelser som extra besvärliga för utländska journalister i Kina, nämligen:
1) Övervakning, såväl digital som fysisk. Närmare hälften av de svarande uppgav att förföljts fysiskt, eller att folk tagit sig in i deras hotellrum utan tillstånd. Hela 91 procent är oroade för sin digitala säkerhet, och rapporten innehåller exempel på korrespondenter som har bevittnat i realtid hur deras program i deras telefoner eller datorer har kontrollerats av någon annan.
Detta dras givetvis till sin spets vad gäller känsliga områden och ämnen. 23 av de 25 journalister som åkt till regionen Xinjiang för att rapportera uppgav att de förföljts fysiskt, och 19 av dem tvingades också radera filer från kamera eller telefon.
2) Hot och besvär gällande visum. För första gången på tre år, konstaterar rapporten, utvisades en journalist från Kina då Megha Rajagopalan nekades förlänga sitt journalistvisum, vilket jag även skrev närmare om här på InBeijing.
Samtidigt tvingades även Matthew Carney från ABC att lämna Kina, efter att han fått ett nytt visa som blott var giltigt 2,5 månader istället för ett år. Carney berättar hur myndigheterna lät honom veta att detta berodde just på hans rapportering om religiöst förtryck i regionen Xinjiang.
En tiondel av det tillfrågade journalisterna uppgav att de haft problem att förnya sina visum, varav ytterligare fyra bara fått visum för några månader, efter att myndigheterna i privata samtal framfört sitt missnöje med deras rapportering.
3) Ökat hot mot källor och inhemska kollegor. Rapporten visar hur kinesiska journalister som hjälper till med research eller på andra vis jobbar för utländska medier i större utsträckning än tidigare förföljs och terroriseras av myndigheterna. Samma oroväckande trend gäller även källor som intervjuas eller talar med utländska medier.
37 procent av de svarande uppger att kinesiska kollegor stött på problem med myndigheterna under 2018, medan 34 procent säger att deras källor anhållits eller förhörts eller på andra vis trakasserats. I flera fall leder detta till att medierna har slutat kontakta såväl källor som potentiella medarbetare.
Rapporten är full av citat från de journalsiter som har svarat på undersökningen. De sjutton sidorna är värda att läsa i sin helhet, men jag återger några av citaten nedan:
I have witnessed files been moved in my laptop, also in my phone I have actually seen them in my Gmail opening and closing files. This instance was at 2 a.m. in the morning. I had a very high level of surveillance in my home and office, on phone, all communications apps: Wechat, Gmail, ABC email, malware in my phone, etc.
– Matthew Carney, Australian Broadcasting Corporation(…)
WeChat messages sometimes mysteriously disappeared from my phone while sharing politically sensitive information with my colleagues via a group chat.
– Tomoyuki Tachikawa, Kyodo News(…)
I was followed and tracked for nearly 1,600 kilometres, by at least 9 cars and 20 people — most of whom refused to identify themselves or their organizations. I was also threatened with arrest, and had armed police approach my vehicle with shields raised and tell me to put my hands outside the car. I was detained numerous times. A police officer seized my camera and deleted pictures without my consent.
– Nathan VanderKlippe, Globe and Mail(…)
My Chinese news assistants were routinely told by security personnel that they
are traitors working for the foreign press and advised them to consider the consequences. They were told they are unpatriotic and should consider their future.
– Matthew Carney, Australian Broadcasting Corporation(…)
My Chinese colleague was kidnapped in Jinan and held in another car by plainclothes for about 6 hours. His parents at his hometown were visited by local security personnel
with pressure. His former college teachers and schoolmates called him asking about his work, etc.
– Yibing Feng, Voice of America(…)
I was told by the Foreign Ministry if Chinese public opinion swung too heavily against me
due to my reporting that there was “nothing they could do to save me (from being kicked out).
– European media(…)
The tone was angry, confrontational, and threatening. They came with transcripts of my reports and went through them. They told me they could not guarantee any visa renewal as my reporting was biased and dishonest and I had upset “senior” people.
I had two meetings like this; each one lasted about an hour.
– Matthew Carney, Australian Broadcasting Corporation(…)
I met for 90 minutes with senior officials at the International Press Center. They had a dossier filled with my reporting with an analytical cover sheet that included translated headlines
of all recent articles and some sort of pie chart that appeared to be related to those articles. It was an unpleasant meeting that focussed on Xinjiang reporting. My press card was eventually issued at the last possible moment — with perhaps an hour to spare — to allow
me to return home for a family event.
– Western reporter
Rapporten går att läsa i sin helheten här nedan, eller i större version via Scribd.
