Jojje OlssonDramatiska scener utspelade sig i helgen i Papua Nya Guineas huvudstad Port Moresby, där Asia-Pacific Economic Cooperation (APEC) hölls sitt årliga ministermöte.
En öppen strid mellan Kinas president Xi Jinping och USA:s vice president Mike Pence slutade med att kinesiska diplomater bröt sig in på kontoret där värdlandets utrikesminister håller till, för att ändra formuleringen på den gemensamma diplomatiska skrivelse som utfärdas efter varje möte.
Papua Nya Guineas utrikesminister fick sedan kalla på polis för att de fyra kinesiska diplomaterna skulle avlägsna sig från hans kontor. Detta och mer beskrivs av Washington Post i den smått chockerande artikeln ”Inside China’s ‘tantrum diplomacy’ at APEC”:
Behind the scenes, the member countries were furiously negotiating over the joint statement. Chinese officials, not happy with how they were faring inside the negotiations, demanded a meeting with the PNG foreign minister. He declined, not wanting to appear to violate PNG’s neutrality as summit chair.
The Chinese officials wouldn’t take no for an answer. They went to the foreign ministry and physically barged into his office, demanding he meet with them. He called the local police to get them out of the building. Every diplomat I talked to in PNG was stunned by China’s actions.
”Handelskrig” och ett nytt ”kallt krig” är två termer som nu allt oftare används för att beskriva spänningarna mellan Kina och USA.
Internationell media har denna vecka varit fylld av rapportering om konflikten mellan USA och Kina vid APEC-mötet som ett ytterligare bevis för dessa spänningar. Under mötets gång ägnade sig åt illa dolda attacker mot varandra under sina respektive tal.
I Port Moresby talade Xi Jinping i en dryg halvtimme om vikten av frihandel och en multilateral världspolitisk ordning. ”Historien visar att ingen vinner på konfrontation, vare sig det handlar om ett kallt krig, ett varmt krig eller ett handelskrig”, sade Xi med anledning av de strafftullar som USA nyligen infört på importer från Kina.
Mike Pence var å sin sida mycket rakare och tydligare i sin kritik mot Kina. Han anklagade landet för att ha utnyttjat USA och andra nationer under lång tid, bland annat genom stölder av teknologi och intellektuella rättigheter.
Vidare gav vicepresidenten en tydlig känga åt Kinas nya sidenvägar, president Xi Jinpings personliga prestigeprojekt. Han framhöll att ”vissa” aktörer lånar ut stora summor pengar till infrastruktur, men att lånens villkor är otydliga och kommer med flera villkor.
Pence lät också delegaterna veta att USA erbjuder bättre villkor, som inte innebär stora skulder eller kompromisser med låntagande länders självständighet. ”We don’t offer a constricting belt or a one way road”, sade Pence med anledning av termen ”Belt and Road Initiative” (BRI), vilket är den vedertagna termen för de nya sidenvägarna.
Mycket riktigt så presenterade USA under mötet en plan att bygga ut Papua Nya Guineas elnät för 1,7 miljarder dollar. Även Japan, Australien och Nya Zeeland är med på denna utbyggnad som syftar till att motverka Kinas ökande inflytande i regionen.
Överlag så verkar USA inför och under mötet lyckas att få med övriga APEC-medlemmar på sin sida. Eller så har detta helt enkelt att göra med Kinas hårdhänta och burdusa framtoning under mötet, vilket bland annat Washington Post skriver närmare om.
Inför mötet hade den kinesiska delegationen satt upp kinesiska flaggor och propagandaslogans längs med Port Moresbys gator och torg. När Papua Nya Guineas myndigheter krävde att dessa skulle tas ner innan mötet, satte den kinesiska delegationen istället upp röda flaggor.
Vidare började den kinesiska delegationen mötet med att helt enkelt bannlysa alla journalister från ett av Xi Jinpings möten med åtta andra ledare, trots att dessa på förhand fått ackreditering av Papua Nya Guineas myndigheter.
När den gemensamma diplomatiska skrivelsen sedan skulle hamras fram under söndagen, så stödde alla 21 medlemsländer utan Kina det ursprungliga dokumentet. Den kinesiska delegationen var missnöjd med formuleringar om att bekämpa protektionism och orättvis handelspolitik, som man ansåg pekade ut Kina specifikt.
När man inte lyckades påverka de andra länderna till att ändra formuleringarna, så ägande man sig istället åt att sabotera mötet:
The negotiations continued into Sunday, and the Chinese delegation’s bad behavior continued apace. According to U.S. officials, Chinese officials were getting so paranoid about the statement that they began pushing into the meetings of smaller groups of countries on the summit’s sidelines. Inside the official sessions, Chinese officials yelled about countries “scheming” against China. Nobody else in the room was yelling, the U.S. officials said.
(…)
The Chinese officials filibustered inside the session, giving long monologues, knowing that time was short and the world leaders had planes waiting to take them home. When the time ran out and therefore the summit had officially failed, the Chinese delegation stationed in a room near the main session broke out in applause, a U.S. official said.
På grund av detta ingripande så misslyckades APEC för första gången någonsin sedan det första ministermötet 1989 med att utfärda en gemensam diplomatisk skrivelse.
Den frostiga stämningen i Port Moresby knappast gott inför G20-mötet i Argentina sista helgen i november, där Xi Jinping ska träffa Donald Trump för första gången på över ett år.
De båda ledarna ska såväl ha möten som äta middag i Buenos Aires. Om ingen överenskommelse nås där, har USA hotat med att införa ytterligare strafftullar på kinesiska varor.
Jag skriver närmare om förutsättningarna för detta möte i veckans Fokus under rubriken ”Risken ökar för totalt handelskrig”.
