Jojje OlssonCensur av nyheter rörande politik och samhälle är sedan länge ett vedertaget faktum i Kina. I veckan uppmärksammade Financial Times att censuren nu även hårdnat rejält vad gäller obekväm information och statistik inom ekonomi och finans.
Detta, fastslår tidningen, är egentligen inte så lustigt. Kommunistpartiet har ju de senaste 40 åren rättfärdigat sitt maktmonopol på ekonomisk tillväxt. När Kinas ekonomi nu upplever stora utmaningar, vill man därför inte att den försvårade situationen kommer till allmänhetens kännedom.
Börsnedgång, långsammare tillväxt, mindre konsumtion och de negativa konsekvenserna av handelskriget är därför något som kinesiska medier och forskare måste akta sig att tala fritt om. Något som Financial Times förklarar enligt följande:
“Censorship has never been so tight,” said one business journalist with two decades of experience. “There has been a big shift in the second half of this year.”
Chinese propaganda officials over the past few months have handed down instructions not to changshuai — bad mouth — the economy, according to a dozen journalists and editors at influential Chinese publications who spoke anonymously to the FT.
Topics such as consumers cutting back on spending, local governments struggling with debt repayments, lay-offs by bankrupt private companies and inefficiency at state-owned companies are increasingly off-limits, according to media staff.
Intervjuer som Financial Times genomfört gör gällande att medier inte får använda termen ”handelskrig” för att beskriva det pågående handelskriget med USA, samt att telefonsamtalen från censurmyndigheten till redaktörer som arbetar med ekonomijournalistik ökat betydligt under årets gång.
”Ekonomin har blivit politik”, sammanfattar en av de intervjuade redaktörerna situationen kort. En annan vittnar om hur censurmyndigheten ringer upp honom ”flera gånger om dagen” för att hindra publiceringar relaterad till ekonomi och finans.
Vidare berättas om nyhetssajten Qdaily.com, som tvingades stänga ner under en månad i augusti efter att myndigheterna anklagat sidan för att publicera ”olagliga rapporter”.
En tidigare anställd berättar hur censurmyndigheten under årets första sju månader tvingat sidan att radera cirka 40 artiklar under årets sju första månader, innan polis och regleringsmyndigheter för handelspolitik stormade kontoret.
Även forskare måste framställa ekonomin i god dager. En av Kinas få självständiga tankesmedjor vid namn Unirule kastades ut från sitt kontor i Peking tidigare i år, och dess ordförande Sheng Hong förbjöds förra månaden – på grund av hot mot ”nationell säkerhet” – att lämna Kina för att delta i en konferens vid Harvard University.
Hong berättar för Financial Times att ekonomi brukade vara ett neutralt ämne, men att negativ rapportering eller en diskussion kring ekonomiska problem inte tillåtits under de två senaste åren. Även en chef vid en tankesmedja i Shanghai vittnar om samma utveckling sedan 2016.
Financial Times understryker också det allvarliga i att detta sker i en tid när såväl utländska företag som investerare blir alltmer involverade i den kinesiska ekonomin. Hur ska de kunna fatta beslut på trovärdiga grunder, om inte ens de lokala ekonomijournalisterna tillåts rapportera om hur det egentligen är ställt?
