Jojje OlssonKlimatfrågan har debatterats mycket på sistone. Och det med all rätt. Den nya rapporten från FN:s klimatpanel IPCC är verkligen fruktansvärd läsning, om en framtid där ett ursinnigt jordklot gör det allt svårare för såväl människor som djur och växter att existera på stora delat av vår planet.
Jag är personligen mäkta oroad över rapporten. Dels av själviska skäl. Jag avskyr hetta och mår inte alls bra under de värmeböljor som här på Taiwan är mycket längre och intensivare än någonstans i Europa. Dessutom tycker jag snö är bland det vackraste som finns, och älskar att åka snowboard.
Med detta vill jag bara understryka att jag inte på några som helst vis betvivlar innehållet i ICPP:s rapport. Tvärtom är jag beredd att aktivt arbeta för att förhindra klimatförändringarna på olika sätt när möjlighet ges.
Jag tänkte göra ett första försök i detta nu, genom att sprida lite grundläggande men ack så viktigt information som häpnadsväckande många tycks ha missat.
I den svenska debatten fokuseras det oproportionerligt mycket på framför allt två saker. Donald Trump, samt våra flygresor som ska utgöra en stor del av den ”lyxkonsumtion” vilken sägs råda i väst i allmänhet och i Sverige i synnerhet.
Donald Trump tog förra sommaren USA ut ur Parisavtalet – något som inte har särkilt stor betydelse för klimatet.
Även om intentionen är god, så riskerar ett överdrivet fokus på fel saker att stjälpa snarare än hjälpa om den verkliga målsättningen är att rädda klimatet.
Låt mig återkomma till Trump och flygresor snart. Men låt mig först lista en rad viktiga fakta som sällan förekommer när klimatförändringarna debatteras:
Fakta nummer ett: Kina står i dag för cirka 30 procent av de globala utsläppen av koldioxid. USA står för knappt 15 procent, och EU för mindre än 10 procent.
Fakta nummer två: Trots att USA inte längre är med i Parisavtalet, så släppte landet i fjol ut mindre koldioxid än på 25 år. Även EU minskar sina utsläpp, medan Kina ökade sina utsläpp under fjolåret och tros gå mot nya rekordnivåer.
Fakta nummer tre: Kina passerade redan 2014 EU i utsläpp av koldioxid även per capita. Enligt den senaste statistiken från Världsbanken så släpper varje kines ut nästan dubbelt lika mycket koldioxid som en svensk.
Fakta nummer fyra: Det är en oerhört förlegad bild att världens alla rika människor är västerlänningar. Kina står i dag för en tredjedel av världens lyxkonsumtion; en andel som förväntas öka till nästan hälften år 2025.
Ovanstående siffror är egentlig ganska enkel matematik. Kina står för mer koldioxidutsläpp än USA och EU tillsammans. Medan USA och EU minskar utsläppen, så ökar Kinas utsläpp. Vart borde den som vill uppnå klimatmålen rikta sökarljusen?
Låt mig ändå utveckla och komplettera ovanstående fakta.
Till att börja med; visst är det skam och synd att Donald Trump tog USA ut ur Parisavtalet. Men det är minst lika stor skam och synd att Kina tillåts stanna kvar i samma avtal under nuvarande villkor, givet att läget enligt IPCC är allvarligare än vad vi tidigare trott.
En snabb sammanfattning av Parisavtalet: USA lovade att minska sina utsläpp med en fjärdedel till år 2025. EU avlade ett bindande löfte att minska regionens växthusgaser med 40 procent fram till år 2030.
Men Kina sade redan på förhand att man inte tänkte ge några sådana löften. Peking gick endast med på den vaga målsättningen att minska sina utsläpp ”omkring år 2030”, vilket bland annat The Economist kallade för ”relativt meningslöst”.
Ja, ni förstod rätt. Enligt Parisavtalet så kan världens största förorenare fortsätta att öka sina utsläppen ända fram till år 2030, utan att för den sakens skulle bryta mot avtalet. Och detta är precis vad Kina håller på att göra.
Landets myndigheter missar sällan ett tillfälle att påpeka hur man investerar mest i världen på förnyelsebar energi. Detta är förvisso sant. Men det sker samtidigt som även kol- och oljeindustrin byggs ut, vilket sammantaget leder till en ökning av Kinas utsläpp.
Diagram, publicerat av Greenpeace, som visar utvecklingen för Kinas koldioxidutsläpp. De globala utsläppen stod i princip still under 2014-2016. Men från och med fjolåret har de återigen börjat öka, vilket sammanfallet med ökad konsumtion av kol och olja i Kina.
Greenpeace varnade för detta tidigare i år, i en artikel med rubriken ”Dramatic surge in China carbon emissions signals climate danger”. Där påpekades att Kina under årets första kvartal ökat koldioxidutsläppen med fyra procent, och att ökningen för 2018 förväntas bli omkring fem procent.
Bakom detta ligger investeringar i kol och olja. Detta borde inte förvåna någon.
Enligt International Energy Agency (IAE) så kommer Kina stå för över en fjärdedel av alla nya koleldade kraftverk som byggs fram till år 2040. Vid slutet av 2016 tillkännagav kinesiska myndigheter också en planerad ökning av kolkraftens kapacitet med 19 procent under de kommande fem åren.
Givet att Kina släpper ut mer koldioxid än USA och EU tillsammans, så spelar det alltså marginell roll för den totala mängden globala utsläpp om USA och EU minskar sina samtidigt som Kina ökar. Något som tidigare i år också utvecklades av Financial Times:
“China is fundamentally critical for what happened to global emissions,” said Niklas Höhne, a partner at the New Climate Institute and one of the scientists who contributes to Intergovernmental Panel on Climate Change reports.
“The outlook for 2018 is actually bad,” he said, pointing to Chinese planning data that indicated the country’s consumption of coal, oil and gas would grow this year.
“One major goal of the Paris agreement is that global emissions peak as soon as possible, and China is the one that determines in the end whether global emissions will peak soon or not. That is why all eyes are on China.”
Något annat oerhört viktigt som sällan tas upp i debatten är energieffektivitet. Alltså hur många ton koldioxid ett land släpper ut per genererad BNP-enhet. Förvisso gynnar detta mått i viss mån länder med en stor service- och tjänstesektor. Men det är icke desto mindre det bästa måttet att tillgå vad gäller produktion i förhållande till utsläpp.
Varför? Jo, ”energi och värme” är den enskilt största faktorn av utsläpp av växthusgaser, följt av ”jordbruk” och ”transport”. Den smutsigaste energikällan är kol. Alltså den energikälla som Kina förlitar sig på till två tredjedelar och dessutom bygger ut.
Av alla länder i hela världen, så finns det enligt Världsbanken bara åtta som producerar större del av sin energi från kol än Kina. Och då handlar det – med undantag av Indien – om relativt små ekonomier.
Enligt Världsbanken kom 70,31 procent av Kinas energi 2015 från kol (det senaste året av komplett statistik). Motsvarande andel i USA var 34,24 procent. I EU var andelen 25,35 procent, och i Sverige blott 0,67 procent.
Som ett resultat släpper Kina ut 1,2 ton koldioxid för varje tusental amerikanska dollar man genererar ekonomiskt. USA ligger här på drygt 324 kilo för varje 1 000 dollar, och EU på knappt 185 kilo.
En del stora europeisk ekonomier som Storbritannien (158,8 kilo) och Frankrike (110,5 kilo) föregår med särskilt gott syfte.
Sammantaget är alltså energi- och värmesektorn i USA och EU många gånger mer effektiv än den kinesiska. Om det är någonstans där det finns potential att snabbt minska utsläppen, så är det inom Kinas energisektor och kolindustri snarare än i dito i väst.
Utveckling för koldioxidutsläpp i USA, EU och Kina. Ändå detta diskuteras sällan de kinesiska utsläppen när klimatförändringarna debatteras – trots att de fortfarande ökar.
Ändå verkar debatten ofta handla om att USA:s utträde ur Parisavtalet är det största hotet mot klimatet. IEA håller inte med, och konstaterar i en rapport om de globala utsläppen 2017 att USA står för den allra största minskningen, då man redan påbörjat processen att ersätta (inte komplettera) kol till fördel för gas och förnyelsebar energi:
The biggest decline came from the United States, where emissions dropped by 0.5%, or 25 Mt, to 4 810 Mt of CO2, marking the third consecutive year of decline. While coal-to-gas switching played a major role in reducing emissions in previous years, last year the drop was the result of higher renewables-based electricity generation and a decline in electricity demand.
Det verkar också finnas en tanke i debatten om att nyckeln till att rädda klimatet är att minska västerlandets lyxkonsumtion. Detta sakfel bygger på någon gammal förlegad – ja, nästan kolonial – föreställning om att alla rika människor är vita västerlänningar. Det förhåller sig helt enkelt inte så längre.
Ovan noterade jag hur Kina snart förväntas stå för hälften av världens lyxkonsumtion. Bland de tio länderna i världen med flest dollarmiljardärer återfinns dessutom bara fyra västerländska (USA, Tyskland, Schweiz och Storbritannien). Alla de övriga är asiatiska länder.
Störst fokus ligger i debatten på våra flygresor. Även det i regel felaktigt. Senast i en debattartikel i Expressen i dag, där någon vill införa en flygkvot för svenskar med argumentet ”flygandet är den aktivitet som genererar det mesta av koldioxidutsläppen”.
Påståendet bär ingen källa, förmodligen för att det är fel. Som sades ovan så är det energi och värme som står för den största andelen globala utsläpp, följt av jordbruk. Transport – av vilket flygindustrin utgör en liten del – kommer först på plats nummer tre.
Faktum är att ICPP tidigare uppskattat att flygindustrin står för 3,5 procent av klimatpåverkan.
Missförstå mig rätt – visst vore det bra att flyga mindre. Och visst ska Donald Trump ha sin beskärda del kritik för utträdet ur Parisavtalet. Men den som verkligen vill kämpa för att rädda planeten genom att minska koldioxidutsläppen silar här mygg och sväljer kameler.
Vad är då lösningen? Sätta press på Kina att sluta bygga ut sin kolindustri? Eller med hjälp av jättelika subventioner effektivisera Kinas energisektor till västerländska nivåer? Tyvärr sitter jag inte på någon universell lösning här.
Men en sak vet jag – för att de globala klimatproblemen ska kunna lösas, så måste de först beskrivas på rätt vis.
Det krävs mer fokus på diskrepansen mellan det kinesiska kommunistpartiets retorik och handlingar vad gäller utsläpp och miljöpåverkan. För om Kina utan uppmärksamhet kan fortsätta att släppa ut snart en tredjedel av världens koldioxid, så spelar det ingen roll om världens alla flygplan blir stående i sina hangarer.
RELATERAD LÄSNING: ”Tullar på koldioxid är Kinas värsta mardröm” (dec 2021)
