Jojje OlssonI veckan publicerade Amnesty Press det kanske viktigaste reportaget jag någonsin skrivit för ett svenskt magasin. Det handlar om de läger för politisk omskolning dit en miljon av Kinas muslimer tagits helt utan föregående rättsprocess.
Texten skildrar även hur flera svenska medborgare och flyktingar hotas av Kinas regim, som fört deras familjemedlemmar till dessa läger då de vägrat spionera för den kinesiska regimens räkning.
Omfattningen av det lägersystem som sedan början av 2017 upprättats för muslimer i provinsen Xinjiang har blivit känt för omvärlden först under det senaste året. I Sverige är existensen av cirka en miljon lägerfångar i västra Kina dock fortfarande nästan okänd, liksom den behandling som fångarna utsätts för.
Som jag berättar i reportaget är politisk indoktrinering, förödmjukelse och självkritik dagliga inslag i lägren. Dålig kost i kombination med straff som misshandel och isoleringsceller för de som inte visar total underkastelse har även lett till flera dödsfall.
Vad som just nu sker i Xinjiang kallas för ”den största massinlåsningen av en minoritetsbefolkning som pågår i världen i dag”. För att förhindra information om detta har kinesiska myndigheter inte bara isolerat Xinjiang. Man har också vänt sig till uigurer om är bosatta i utlandet, med krav på att de ska återvända till Kina eller spionera på andra uigurer.
Uigurerna utgör den största muslimska etniska minoriteten i Xinjiang, som också drabbats allra hårdast av det ökade förtrycket där. På bilden en uigur jag intervjuade i Stockholm, som inte vet var hans 76-åriga mor befinner sig eller hur hon mår.
Inför detta reportage har jag träffat och intervjuat fem stycken uigurer boendes i Sverige. Såväl svenska medborgare som personer med permanent uppehållstillstånd och asylsökande har hamnat i den kinesiska säkerhetstjänstens när.
Gemensamt för dem alla är de tragisk historier som innefattar hämnd mot familjemedlemmar hemma i Kina vid vägran att samarbeta med den kinesiska regimen:
Adam Galif kom till Sverige år 2010 för att studera, och det tog bara någon vecka innan säkerhetstjänsten hälsade på hans kvarvarande familj i Xinjiang.
– Min pappa sade att jag behövde kontakta en ”vän” som just hade besökt honom. Personen skickade ett par dagar senare ett mejl till mig, där han sade att eftersom jag är kinesisk medborgare så måste jag lämna information om andra uigurer som bor i Sverige, minns Adam Galif.
Adam Galif valde istället att kontakta Säpo och sökte asyl. Sommaren 2011 fick han permanent uppehållstillstånd. Pressen mot pappan fortsatte dock:
– De kallade mig förrädare och sade att det är emot kinesisk lag att söka asyl i Sverige. Om jag inte jobbade för säkerhetstjänsten skulle pappa sättas i fängelse, säger Adam Galif.
I samtliga fall kan man se en upptrappning av förföljelserna på senare tid, vilket sammanfaller med konstruktionen av lägersystemet.
Det senaste året har exempelvis Adam Galif helt tappat kontakten med sin familj. Han har dock hört från en anhörig att över 20 släktingar antingen har fängslats eller hamnat i läger för politisk omskolning.
Intervjuerna visar förutom upptrappningen också på hur förföljelse och skuldkänslor sliter de drabbades tillvaro i stycken:
Haimiti Tuogeluke är född 1987, men ser liksom de andra jag intervjuar betydligt äldre ut. Han har bott i Sverige i nio år och har permanent uppehållstillstånd. Senast han träffade sina föräldrar var i Turkiet år 2014. I januari i år fängslades de båda:
– Min syster kontaktade mig och sade att det beror på att jag är i Sverige och ägnar mig åt politiska aktiviteter och söker asyl.
I april skickades systern till läger för politisk omskolning. Haimiti Tuogeluke medger att han deltagit i vissa politiska aktiviteter, men inte varit med och organiserat. Ändå sägs han utgöra ett hot mot Kinas säkerhet. Han har nu helt slutat kontakta släktingar i Xinjiang, och försöker heller inte tänka för mycket på den ohjälpliga situationen eftersom den redan förstört hans psyke och privatliv.
Ytterligare en av de intervjuade söker just nu asyl i Sverige. Just efter att jag intervjuat honom fördes han son bort en andra gång och är nu spårlöst försvunnen, vilket sannolikt hänger samman med att mannen slutat spionera på andra uigurer.
Reportaget ger alltså tydliga exempel på hur Kina exporterar sitt förtryck till utländska demokratier, inklusive Sverige. Kinas ambassad i Stockholm har flera gånger ertappats med flyktingspionage mot uigurer och tibetaner. Även SÄPO kommenterar den oroande utvecklingen i artikeln.
En av de intervjuade uigurerna, som nyligen fick veta att hans familj fängslats eller satts i läger för politisk omskolning på grund av att han söker asyl i Sverige.
Hela reportaget sträcker sig över sexton sidor. De svenska uigurernas öde värvas där med information om den upptrappade situationen i Xinjiang. Där är polistätheten nu högre än i Östtyskland just innan murens fall, uppbackat av ett övervakningssamhälle av teknologi och biometrisk data som saknar motstycke i världen.
Artikeln kan läsas i textform helt gratis via Amnesty Press hemsida. Det finns också som PDF här nedan, eller i större version via Scribd.
