Jojje Olsson”Mycket ska man höra innan öronen trillar av”. Detta ordstäv passar ypperligt för att beskriva den intervju med Kinas ambassadör i Sverige som under morgondagen sänds i Sveriges Radios program Konflikt, men som redan nu finns att lyssna på online.
I april sände Konflikt avsnittet ”Kina och underkastelsen”, som berörde Kinas alltmer aggressiva politiska verksamhet i utlandet.
Efter detta skickade Kinas ambassad i Stockholm ett brev till Sveriges Radio där man beskrev programmet som ”oacceptabelt” och fullt med faktafel. Ambassadören Gui Congyou erbjöd sig vidare komma till radiohuset i egen hög person för att reda ut dessa felaktigheter.
Så därför består veckans Konflikt av att programledaren Ivar Ekman intervjuar Kinas ambassadör. Denna intervju, säger ambassadören innan samtalet startar, erbjuder den kinesiska ambassaden av ”god vilja och snällhet”.
Tyvärr blir själva inslagen av intervjun ganska korta, eftersom Konflikt inför varje del av intervjun även måste förklara bakgrunden till frågorna genom att gå tillbaka och spela klipp från avsnittet som sändes i april. Men de delar av intervjun som sänds är en obehaglig studie i översitteri.
Som Kinas högsta representant i Sverige drar sig nämligen Gui Congyou vare sig för lögner, förtäckta hot eller smutskastning av enskilda personer. Intervjun måste höras i sin helhet, men jag känner mig ändå nödgad att göra några reflektioner nedan:
1) I intervjuns början diskuteras Konfuciusinstituten, alltså de institut för språk och kultur som upprättats vid hundratals lärosäten världen över för kinesiska pengar. Ambassadören säger sig inte alls förstå varför flera universitet i Sverige och andra länder på senare år avbrutit samarbetet med Kinas myndigheter på denna punkt. Han får därefter den utmärkta frågan om hur en lärare vid ett svenskt Konfuciusinstitut bör agera om elev frågar denne om massakern vid Himmelska fridens torg.
Gui Congyou svarar då att läraren i fråga är skyldig att förmedla ”fakta” till de svenska eleverna. Vad är då fakta på denna punkt enligt Kinas ambassadör? Jo, att en liten grupp studenter 1989 utnyttjades av utomstående makter för att omstörta kommunistpartiet och därmed bröt mot Kinas konstitution.
Än värre så menar Gui Congyou att de kinesiska lärarna på svensk mark inte bara har ett ansvar att förmedla denna bild till studenterna, utan även ”berätta fakta” om massakern vid Himmelska fridens torg för svenska lärare.
Om någon fortfarande tvivlade, så bekräftar därmed denna intervju att de lärare som genom Konfuciusinstituten får sin lön betald av kinesiska myndigheter har som uppgift att vid svenska universitet sprida kommunistpartiets världsbild i känsliga politiska frågor.
2) Den mest fascinerande delen av intervjun är, föga överraskande, den som handlar om Gui Minhai och Peter Dahlin. Först säger ambassadören att alla ”svenska vänner” bör höra av sig till ambassaden för att få fakta om Gui Minhai innan de kommenterar fallet.
Sedan inleder Gui Congyou en kampanj av smädelse mot Gui Minhai. Enligt Ivar Ekman så ägnar han ”mycket tid åt att försöka misstänkliggöra” Gui, bland annat genom anekdoter om hans tidigare liv i Sverige, samt påståenden om diverse oegentligheter som för längesedan också ska ha ägnat sig åt i Kina.
Lyckligtvis sänder Konflikt inte dessa delar av intervjun, då Ekman mycket riktigt påpekar att de inte går att verifiera, samt att Gui ju sitter inlåst och därmed inte kan tala för sig själv. På frågan om varför Gui Minhai sitter inlåst nu, så stakar sig ambassadören innan han uppmanar Ekman att studera det ”erkännande” som Gui nyligen gjorde på kinesisk tv.
Detta erkännande, menar ambassadören, sattes samman för att skydda Gui Minhais mänskliga rättigheter, eftersom han själv ska ha uttryckt en vilja om att erkänna sina brott inför en samling journalister. Gui Minhai har tänkt över sina brott, och Kinas ambassadör uppmanar nu även svenska myndigheter att göra likadant.
3) Ekman frågar varför vi ska lita på att Gui Minhais ”erkännande” är frivilligt snarare än framtvingat, då flera personer, inklusive den svenska aktivisten Peter Dahlin, vittnat om att de under sin fångenskap efter olika former av hot och tortyr tvingats avge liknande ”erkännande” inför kinesiska medier.
Då drar Gui Congyou til med ytterligare en karaktärsmord. Han framhåller Peter Dahlin som en ”oärlig person”, men motiveringen att Dahlin i efterhand dragit tillbaka sitt framtvingade erkännande(!)
”Varför har Dahlin sagt något som han inte vill eller menar?”, frågar sig Gui Congyou. Han lägger sedan till att han själv är en ärlig person som vägrar att tala ofrivilligt eller gå med på att säga något han inte menar, oavsett vad som sker. Dahlin däremot, sägs ”sakna personlighet att ärligt berätta fakta”.
Ambassadören lägger givetvis också till att personer eller organisationer som ifrågasätter ovanstående hyser ”fördomar” mot Kina. Vidare säger han att kinesiska myndigheter ”inte vill” att den svenska regeringen ska pressa Kina med sina synpunkter om fallet.
Om Sveriges ändå gör på så vis, så kommer det ”skada de bilaterala förhållandena allvarligt”, säger ambassadören i ett illa förtäckt hot mot det redan kuvade svenska Utrikesdepartementet.
4) Hot övergår sedan till lögner när Ekman tar upp frågan om kinesiskt flyktingspionage på svensk mark. Just nu pågår ett åtal mot kinesisk man för detta brott, som greps för att ha spionerat på den tibetanska diasporan i Sverige för den kinesiska ambassadens räkning, vilket jag förra året skrev närmare om för Fokus.
Ekman nämner även spionskandalen 2010, när två kinesiska tjänstemän utvisades från Sverige efter att ambassaden bedrivit spionage mot den etniska minoriteten uigur. Gui Congyou säger sig dock inte känna till dessa fall, och framhåller att Kina vare sig har motiv eller behov av att utföra spionage i Sverige.
Han passar dessutom på att leverera ytterligare en uppmaning till Sveriges regering. Kina, berättar ambassadören, hoppas att ”våra svenska vänner” inte ska erbjuda skydd eller utrymme för kineser som avser verka för etniska minoriteters rättigheter, vilka kategoriskt avfärdas som ”separatister”.
Intervjun handlar även om Taiwan, där få konkreta svar ges vid sidan av byråkratiskt tugg om Kinas territoriella integritet. På frågan om vad som skulle ske om Taiwan förklarade sig självständigt, svarade ambassadören att de vore en ”dödens väg utan återvändo”.
Hela avsnittet med intervjun kan höras här nedan, eller via Sveriges Radios hemsida:
Det är givetvis ingen lätt uppgift att intervjua Kinas ambassadör om de känsligast tänkbara politiska frågorna. Men Konflikts gör här i huvudsak ett bra jobb.
På några ställen avstår dock Ivar Ekman från att pressa Gui Congyou hårdare. Ett tydligt exempel är då Peter Dahlin framhållits som oärlig, eftersom han till skillnad från ambassadören själv säger saker som han inte menar.
Kanske vore det då på sin plats att fråga ambassadören huruvida han hade kunnat utstå den psykiska tortyr som Dahlin tvingats göra, och huruvida han hade avgett ett falskt erkännande om hans flickvän också kidnappats och hennes väl och ve hängde på detta framträdande.
Man hade också kunnat nämna någon av de nya och utförliga rapporterna som släppts den senaste tiden, där dussintals personer vittnar om hot och tortyr innan de avlagt framtvingade erkännande. På så vis hade det blivit svårare för ambassadören att utmåla Dahlin som någon slags ensam galning.
Och vad gäller flyktingspionaget så tillåts ambassadören komma undan alldeles för enkelt genom att säga att han inte känner till detta.
Sveriges Radio rapporterade ju själva 2012 att spionaget mot uigurer fortsätter trots utvisningarna av kinesisk ambassadpersonal. Och i det nya numret av Fokus avslöjar jag hur den kinesiska ambassaden under Gui Congyous ledning de facto har trappat upp flyktingspionaget mot uigurer på svensk mark.
Men förhoppningsvis tjänar intervjun ändå för merparten av lyssnarna som ett talande exempel på Kinas oförsonliga politiska hållning, framflyttade positioner och ambition att påverka.
För någon annan tolkning är väl svår att göra då Kinas högsta företrädare i Sverige bjuder in sig själv till radiohuset för att hota, smutskasta och ljuga.
