Jojje OlssonMed början 2013 har omkring 150 framtvingade erkännanden ägt rum på kinesisk tv. I en ny rapport från Safeguard Defenders som släpptes denna vecka granskas 45 av fallen i detalj.
Rapporten visar tydligt hur dessa ”erkännanden” äger rum antingen efter löften om bättre villkor och behandling eller fångenskapen, eller efter hot mot fången och dennes familj.
När advokaten Wang Yu tvingades till ett erkännande så visade polisen upp en bild på hennes son, och sade att hans öde hängde på hennes attityd. Advokaten Xie Yang hotades med repressalier mot såväl sin egen fru och dotter som sin bror med familj, och han inte gick med på att spela in en falsk bekännelse.
Innan detta har de utsatta också mjukats upp med misshandel, förödmjukelser, stresspositioner, förödmjukelser, berövande av sömn samt en rad andra psykiska och fysiska tortyrmetoder.
Erkännandena sker vidare innan rättegång och ofta även innan formell häktning. Ingen av de som intervjuas i den nya rapporter har haft möjlighet att ens träffa sin advokat innan de tvingas avge sina inspelade erkännanden.
Så här beskrivs rapportens framställning av RSDL Monitor:
Scripted and Staged: Behind the scenes of China’s forced TV confessions uses moving first-person testimonies and in-depth interviews to reveal how confessions are forced and extracted through threats, torture, and fear; how police dictate and direct confessions; and how they are often used as tools of propaganda for both domestic audiences and as part of China’s foreign policy.
The interviewees in this report describe how the police took charge of the confession from dressing them in “costume”; writing the confession “script” and forcing the detainee to memorise it; giving directions on how to “deliver” their lines—including in one case, being told to weep; to ordering retake after retake when not satisfied with the result. One interviewee said he spent seven hours recording for what amounted to just a few minutes of broadcast, another was locked in a cage while camera lenses poked through the metal bars, after first being drugged.
Rapporten visar hur fallen i regel har en politisk underton. Journalister, bloggare, publicister, advokater, aktivister eller anställda i NGO:er utgör 60 procent av de granskade fallen. Deras aktiviter beskylls i regel för att vara ”Kina-fientliga”.
Och som läsare av InBeijing redan vet, så är det inte bara kineser som tvingas till framträdanden på statlig kinesisk tv. Fenomenet har även drabbat en britt och två svenskar.
I min nya bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” beskrivs hur Gui Minhai och Peter Dahlin båda har blivit paraderade på statlig kinesisk tv.
I Safeguard Defenders nya rapport skildras även det mindre kända fallet med britten Peter Humphrey, som under sitt framtvingade erkännande spändes fast i en stol i en metallbur. De kinesiska journalister som närvarade stack sedan in sina kameror genom gallret för att buren inte skulle synas, och ställde inga egna frågor utan återgav endast vad förhörsledaren sade.
Just statliga kinesiska mediers roll i dessa framtvingade erkännanden är ett mycket viktigt fokus i den nya rapporten. Det understryks hur dessa medier inte bara är en passiv plattform, utan även deltar i framställningen av själva produktionen.
Bland annat berättar Peter Dahlin hur han intervjuades av en journalist från CCTV, som läste från ett papper med frågor hon fått från polisen.
Enligt rapporten har Kinas statliga medier blivit mer aktiva i att sprida statlig propaganda, även i utlandet, sedan Xi Jinping blev president 2013.
Att statliga medier samarbetar med polisen för att filma och producera dessa förödmjukande erkännanden – vilka bryter mot såväl inhemsk lag som internationella bestämmelser som Kina bundit sig till – borde leda till större uppmärksamhet internationellt:
Media organizations that film, collaborate with police in the staged and scripted process, and broadcast these confessions, whether they be Chinese state media or private outfits, are as culpable as the CCP in committing this deceptive, illegal and human rights violating practice. To date these media are China’s state-party broadcaster CCTV, and Hong Kong-based media: Phoenix TV, Oriental Daily and South China Morning Post.
As China’s steps up its expansion of its CCP-controlled media overseas, it is now even more urgent to take action so that this human rights abuse and party propaganda can no longer be dressed as “news” and broadcast into homes around the world.
Det pågår en ständig debatt i flera västländer huruvida ryska medier som Russia Today ska tillåtas verka. Och 2013 införde EU sanktioner mot iranska Press TV, efter att kanalen sänt liknande erkännanden från regimkritiker i Iran.
Men trots att de kinesiska mediernas framtvingade erkännanden är både fler och mer extrema än i fallet med Iran, och dessutom involverar utländska medborgare, så råder det inte ens någon debatt om åtgärder mot dessa medier.
Enligt svenska myndigheter är nio korrespondenter från statliga kinesiska medier verksamma i Sverige.
Dessa journalister har också tidigare varit inblandande i flera politiska skandaler. 2010 utvisades en tjänsteman vid Kinas ambassad i Stockholm, efter att han under täckmantel som korrespondent för kommunistpartiets tidning Folkets Dagblad spionerat på medlemmar av den etniska minoriteten uigur som bosatt sig i Sverige.
Hela rapporten, som är drygt 100 sidor lång, kan laddas ner i sin helhet här.
