Jojje OlssonDet kan låta uttjatat och alarmistiskt att tala om att ett handelskrig är på väg starta mellan Kina och USA. Sådana varningar utfärdas tretton på ett dussin, men ändå fortsätter handeln mellan de världens två största ekonomier att blomstra.
Denna gång är det dock annorlunda. Mycket pekar på att USA kommer införa strafftullar på hundratals kinesiska varor under kommande veckorna, och att kineserna kommer känna sig tvingade till motåtgärder på något vis.
Medan svenska medier är upptagna med att fördöma Donald Trumps i sammanhanget relativt obetydlia ståltullar, så är det så vitt jag vet ingen som ännu har uppmärksammat den långt mycket viktigare utredningen som Trump i augusti i fjol beordrade Robert Lighthizer, handelsrepresentanten i sin kabinett, att påbörja.
Denna undersökning innefattar tusentals kinesiska fall av påtryckningar för att tvinga till sig amerikanska företags teknologi, eller stjäla deras immateriella rättigheter. I fjol uppskattade Commission on the Theft of American Intellectual Property att USA varje år förlorar 600 miljarder på detta, och att det är Kina som står för majoriteten av svinnet.
Detta har länge fått pågå ostört, men Lighthizers uppdrag tyder på att Trump nu är redo att agera med kraft i denna fråga. Under gårdagen rapporterade dessutom Politico att detta kommer ske mycket snart:
Trump told Cabinet secretaries and top advisers during a meeting at the White House last week that he wanted to soon hit China with steep tariffs and investment restrictions in response to allegations of intellectual property theft, according to three people familiar with the internal discussions.
During the meeting, which hasn’t been previously been reported, U.S. Trade Representative Robert Lighthizer presented Trump with a package of tariffs that would target the equivalent of $30 billion a year in Chinese imports. In response, Trump urged Lighthizer to aim for an even bigger number — and he instructed administration officials to be ready for a formal announcement in the coming weeks, according to two people involved in the administration’s trade deliberations.
Enligt Politicos rapport – som sammanfattas här av Reuters – vill Trump alltså öka omfattningen av de åtgärder Lighthizer rekommenderar. Utredningen sker under sektion 301 i USA:s handelslag, som garanterar presidenten rätten att införa omfattande sanktioner mot en handelspartner som “skadar amerikanska affärsintressen”.
Uppgifter till flera amerikanska medier de senaste dagarna ger vid handen att hundratals kinesiska varor – allt från falska märkesväskor till avancerad elektronik – kan komma att beläggas med strafftullar.
Det är enkelt att här ge Donald Trump skulden för att vara en vettlös protektionist som är på väg att leda världen in i ett farligt handelskrig. Men det finns också en annan sida av myntet.
När Kina 2001 blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) så skedde detta mer eller mindre på nåder. Landet uppfyllde inte på långa vägar de krav som ställs för att dra nytta av de stora ekonomiska fördelar som ed medlemskap i WTO innebär.
Tanken var att världens största marknad skulle börja respektera internationella bestämmelser om man bara först tilläts tillträde på de globala handelsmarknaderna.
Nu har utvecklingen istället blivit en helt annan. Kina har de facto redan bedrivit ett handelskrig de senaste årtiondena, vilket bland annat bestått i att manipulera värdet på sin valuta samt skydda och subventionera inhemska företag, medan utländska bolag ofta inte getts tillgång till den kinesiska marknaden.
Och så har vi då det där med tekniköverföring och immateriella rättigheter, vilket är vad den pågående utredningen under paragraf 301 handlar om.
Bilindustrin är ett typiskt exempel. Det står en kinesisk biltillverkare fritt att närsomhelst öppna en fabrik i USA. Men ett amerikanskt bilföretag som vill starta tillverkning i Kina måste först forma ett samriskbolag med en inhemsk partner, som kommer äga brolaget till minst 50 procent och därmed ta del av såväl profit som teknik.
Samma mönster går igen inom en rad olika industrier. Det var därför aningen ironiskt när Kina anklagade USA för att i och med sina nyinstiftade ståltullar bryta mot WTO:s regler och riskera ett omfattande handelskrig ”utan vinnare”.
Kinesiska myndigheter har även lovat att bemöta eventuella åtgärder från USA:s sida med samma mynt. Kina har möjlighet inte bara att införa egna tullar på importvaror från USA, utan även ställa till svårigheter för amerikanska företag som vill investera i Kina.
Kina har ändå förmodligen mest att förlora på ett handelskrig mellan de båda länderna, eftersom man allra tydligast tjänar på den rådande ordning, som tillåtit landets styrande parti att på kort tid bygga upp en stark ekonomi och högteknologisk produktion.
Det är också Kina som verkar mest måna om att stoppa det stundande handelskriget. Förra månaden åkte Liu He – president Xi Jinpings närmsta ekonomiska rådgivare och förmodligen Kinas nästa riksbankschef – till USA med en delegation för att stilla oron länderna emellan, och dessutom få amerikanerna att återuppta en dialog på högsta politiska nivå som till slutet av fjolåret används för att lösa meningsskiljaktigheter inom det ekonomiska samarbetet.
Men Liu He återvände till Peking utan att ens lyckats få fram en lista på krav från USA för att återuppta denna dialog. Faktum är att amerikanerna inte alls verkade intressanta av att samtala, då Liu He efter hemresan inte ens kunnat identifiera vem inom Trumps administration han skulle tala med om dessa frågor.
Det verkar alltså som att Donald Trump – med rätt eller orätt – som första amerikanska president har bestämt sig för att göra någonting åt handelsvillkoren länderna emellan, samt det stora handelsunderskott gentemot Kina som förhållandena lett till.
Under de kommande veckorna kommer vi få se omfattande strafftullar rullas ut mot hundratals kinesiska varor enligt paragraf 301. Kom ihåg var ni läste det först!
