Jojje OlssonUnder söndagen offentliggjorde det kinesiska kommunistpartiets centralkommitté (CPC) ett förslag om att skrota den gräns på två mandatperioder som en president i dag tillåts tjäna enligt Kinas konstitution.
Denna gräns infördes efter Mao Zedongs död, för att ingen framtida kinesisk ledare skulle kunna få lika stor makt som den framlidne diktatorn och på egen hand iscensätta katastrofala politiska kampanjer som kulturrevolutionen eller det stora språnget.
Men som jag har varnat för i några år nu, så är det föga som tyder på att Xi Jinping har för avsikt att följa just denna del av Kinas konstitution.
Redan i min förra bok ”Det nya Kina – den repressiva stormakten” (2016) underströk jag hur Xi Jinping under sina första tre år som president tillförskansat sig mer makt än någon kinesisk ledare sedan Mao Zedong. Boken avslutas med följande två stycken:
Spekulationer gör också gällande att Xi planerar behålla makten minst fram till 2027 vilket vore tio år längre än konstitutionen tillåter. Misstankarna stärks på grund av att Xi inte har utsett eller ens gett någon ledtråd om en tänkbar efterföljare, vilket vanligtvis sker relativt snabbt.
(…)
Mer sannolikt skulle Xi kunna behålla positionen som ordförande för den centrala militärkommissionen, vilket var Deng Xiaopings viktigaste post under det dryga årtionde som han de facto styrde över landets politik. (…) Räkna alltså med att en auktoritär Xi Jinping kommer bestämma i Kina under lång tid framöver, med främsta fokus på att slå vakt om kommunistpartiets maktmonopol samt uppfylla sin fint formulerade men mycket farliga kinesiska dröm.
Det har sedan dess visat sig att Xi Jinping inte bara är djärvare än Deng Xiaoping, utan också djärvare i sin ambition att behålla makten än vad många någonsin vågat tro.
I min text i magasinet Fokus med den passande rubriken ”Kinas nya Mao”, varnade jag därför inför Kinas viktiga partikongress i oktober i fjol att betydande konstitutionella ändringar kan komma att ske:
För att själv behålla makten är det tänkbart att Xi under partikongressen kommer att öka antalet ämbetsperioder till tre. Han kan även återinföra posten som partiordförande, vilken avskaffades 1982 efter att Mao fram till sin död styrt Kina genom detta ämbete.
Nu kommer Xi Jinping alltså inte behöva återinföra posten som partiordförande; han är stark nog att ändra själva presidentämbetets förutsättningar till sin fördel.
Det är verkligen fascinerande hur människans minne är bra men kort. Det var trots allt bara några årtionden sedan Deng Xiaopings beslut om maktdelning inom partitoppen hyllades, efter att Mao Zedongs maktfullkomlighet dragit elände och kaos över Kina.
Nu har Xi inom loppet av bara en handfull år utvecklat en personkult som på många vis påminner om Maos, och är tydligen redan i position att styra världens största land på ett likartat vis.
Vid sidan av antalet tillåtna ämbetsperioder, hintar den statliga nyhetsbyrån Xinhua även att ”Xi Jinpings tankar” kommer skrivas in i inledningen av kommunistparitets konstitution under den nationella folkkongressens årliga sammanträde i början av mars.
Det går inte att underskatta vikten av dessa till synes små ändringar i partiets byråkratiska och tröglästa konstitution. De bevisar nämligen att Xi Jinping likt en tvättäkta diktator kan vara Kinas president livet ut, samt att hans ”tankar” riskerar dominera Kinas utveckling längre än så.
