Jojje OlssonUtrikesminister Sigmar Gabriel är en av Tysklands absolut mest populära politiker. Icke desto mindre måste han snart avgå som ett resultat av den nya regeringsbildningen efter de senaste tyska valet.
I vad om kanske var Gabriels sista offentliga tal, utfärdade han under föregående helg en skarp varning mot Kinas framgångsrika försök att med piskan och moroten underminera demokratiska värderingar och allmän gemenskap på den europeiska kontinenten.
In a blunt speech Sigmar Gabriel also accused China – alongside Russia – of “constantly trying to test and undermine the unity of the European Union”, seeking to influence individual states with “sticks and carrots”.
(…)
“The initiative for a new Silk Road is not – as some in Germany believe – a sentimental reminder of Marco Polo. Rather, it stands for the attempt to establish a comprehensive system for shaping the world in Chinese interest.
“It is no longer just about the economy: China is developing a comprehensive system alternative to the Western one, which, unlike our model, is not based on freedom, democracy and individual human rights.”
Som synes så pekade Sigmar Gabriel i sitt tal särskilt ut Kinas projekt med den nya sidenvägen (OBOR). Länder som Grekland och Ungern har genom OBOR åtnjutit stora kinesiska infrastrukturinvesteringar, vilket har fått dem att på många vis försvara Kina politiskt, bland annat genom att blockera gemensamma uttalanden inom EU gällande situationen för mänskliga rättigheter i Kina.
I talet – som ägde rum vid en årlig säkerhetskonferens i München – framhöll Gabriel att Kinas ”ökade globala ledarskap” kommer innebära ”enorma förändringar” i den rådande världsordningen, något som kommer få ”oanade konsekvenser”.
Enligt Gabriel är det tydligt hur Kina, tillsammans med Ryssland, just nu försöker ”testa och underminera” den västerländska liberala världsordningen. Han fick under konferensen medhåll av bland andra Europakommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Frankrikes premiärminister Édouard Philippe, skriver Financial Review.
Tyskland är det europeiska land som tydligast tar avstånd från de övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i Kina, samt starkast ifrågasätter de senaste årens oroande politiska utveckling i världens största land.
Detta är heller inte första gången utrikesminister Gabriel varnar för Kinas försök att dela EU. I höstas rapporterade statlig kinesisk media att Peking var ”chockerat” över Gabriels varningar till andra EU-medlmmar att inte låta sig köpas av Kina.
De är även Tysklands, och inte Sveriges, ambassadör som tydligast vågat talat offentligt om hur EU tillsammans borde agera starkare mot Kina för att få Gui Minhai frisläppt, om inte annat så för att minska risken att andra EU-medborgare i framtiden kommer utsättas för liknande behandling.
Som jag bland annat skriver i min nya bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”, utgör Tyskland därmed även ett exempel på hur det är fullt möjligt att stå upp emot Kinas repression samtidigt som man bedriver ett fungerande ekonomiskt samarbete med landet. Trots de tyska markeringarna har handeln mellan länder nämligen ökat betydligt under de senaste åren.
I en ny studie vid namn ”Authoritarian Advance: Responding to China’s increasing political influence in Europe”, uppmanar vidare de två tyska tankesmedjorna Global Public Policy Institute och Mercator Institute for China Studies att Europa måste öka sin uppmärksamhet av Kinas växande inflytande på kontinenten.
Två av rapportförfattarna varnade denna vecka i Financial Times för att Kina med hjälp av ekonomiska medel redan har lyckats splittra EU på flera områden:
As we detail in a new report, Beijing pursues three related goals. First, it seeks to weaken western unity within Europe and across the Atlantic. One aim of this is to prevent Europe from challenging China’s human rights record and its hegemonic ambitions in the South and East China seas.
Second, it aims to build European support on specific issues such as market economy status and a free pass for Chinese investments.
Third, Beijing pushes hard to create a more positive global perception of China’s political and economic system as a viable alternative to liberal democracies. To further these goals, China commands a comprehensive and flexible influencing toolset in Europe, ranging from the overt to the covert and strategically deployed across three arenas: political and economic elites, media and civil society & academia.
Beijing uses investments in infrastructure and public utilities to create political leverage in Europe’s periphery. In Greece, for example, it controls the port of Piraeus, leading the government in Athens to torpedo a joint EU resolution on human rights in China in the Human Rights Council.
Tyska politikers och organisationers nykterhet och tydlighet vad gäller Kina utgör en stor kontrast mot läget i Sverige.
Som jag skrev tidigare denna månad för Taiwan Sentinel i en artikel med rubriken ”The Limits of Quiet Diplomacy with China”, så är det väldigt synd för Gui Minhai att svenska myndigheter ännu inte har kommit till insikt med vad tyska myndigheter redan har.
