Jojje Olsson(Källa bild ovan: Google Images)
När utrikesminister Margot Wallström i dag läser upp regeringens årliga utrikesdeklaration, finns där inte ett ord om Gui Minhai som nu varit försvunnen i Kina i 850 dagar.
Nu under morgonen intervjuades Wallström i Sveriges Radio P1 Morgon om detta. Anledningen till att Guis fall inte nämns, sade utrikesministern, är att Sverige har ”många konsulära fall” att arbeta med, så varför ska man då välja att nämna bara ett eller två?
Således ser Utrikesdepartementet fortfarande på Gui Minhai främst som ett konsulär snarare än en politisk angelägenhet. Den stora skillnaden mellan fallet Gui och andra utlandssvenskars ”konsulära” bekymmer är givetvis att Gui är en samvetsfånge, som kidnappats av den kinesiska regimen på grund av innehållet i de böcker han publicerat.
Som jag förklarar i min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”, så är kontrasten stor mot hur svenska myndigheter hanterade situationen med Martin Schibbye och Johan Persson, som fängslades i Etiopien 2011.
I en intervju i samband med lanseringen av sin bok ”Tyst diplomati” (2014) berättade Jens Odlander, dåvarande svensk ambassadör i Etiopien, hur myndigheterna först behandlade Schibbye och Persson som ett konsulärt ärende, men att fallet gjordes till en storpolitisk fråga efter bara några månader då den tysta diplomatin inte gav önskat resultat.
I utrikesdeklarationen 2012 uttalades även det tydliga kravet på att de två svenska journalisterna skulle friges från sitt fängelse i Etiopien.
Men i intervjun i Sveriges Radio denna morgon gav Wallström istället tydliga signaler om att den tysta diplomati som resulterat i sämsta möjliga utgång för Gui Minhai kommer fortsätta. Utrikesministern framhöll nämligen sin uppfattning om att det är ”fel väg att gå” att försöka sätta press på Kina i denna fråga, eftersom Sverige är en ”liten spelare” vars agerande omöjligen kan utgöra någon stor skillnad för Kina.
Det kinesiska propagandaministeriet kunde inte kunna formulerat denna sats bättre självt. Faktum är att utrikesministerns ord utgör en nästan exakt upprepning av den uppmärksammade och hotfulla ledarartikel i statliga kinesiska tidningen Global Times i helgen, där Sverige framhölls som ”ett litet land” som gör bäst i att följa Kinas direktiv.
Och på frågan i Sveriges Radio denna morgon huruvida det skulle vara riskabelt att nämna Gui Minhais namn i utrikesdeklarationen så svarade Wallström ”det vet man inte”. En klar signal till Kina att dess hotfulla tillvägagångssätt fungerar.
Vad Sverige givetvis bör göra är att inom ramarna för EU söka stöd för att sätta press på Kina angående Gui Minhais frigivning. Som jag skrev i Expressen förra veckan så sade Tysklands ambassadör i Kina i ett ovanligt uttalande att hela Europa står bakom Sverige i att föra en hårdare linje mot Kina på denna punkt.
Den tyska ambassadören framhöll samtidigt den utbredda oro som finns för att Sveriges brist på kraftfulla reaktioner de facto utgör en risk för att andra EU-medborgare i framtiden kan komma att utsättas för samma behandling som Gui.
Nu fick Wallström tyvärr inte riktigt frågan i Sverige Radio om hur hon avser ta vara på den tyska ambassadörens utsträckta hand. Hon kom istället undan genom att säga att Sverige har ”tagit upp och informerat om” Gui Minhais fall inom EU.
På ett område ska Wallström dock ha beröm; hon är i alla fall konsekvent. Hennes företrädare Carl Bildt gjorde bedömningen att det visst går att fokusera på ett eller två ”konsulära fall” i den årliga utrikesdeklarationen. 2012 nämndes där nämligen såväl Schibbye och Persson som den i Eritrea fängslade journalisten Dawit Isaak.
Men sedan Wallström tog över posten upphörde Sverige att kräva svenska samvetsfångars frigivning i utrikesdeklarationen. 2015 var första gången på fem år som inte heller Dawit Isaak nämndes i denna deklaration.
Om inte någon oväntad tvärvändning snart uppenbarar sig i fallet Gui Minhais, så kommer misslyckad tyst diplomati till fördel för potentiella handelspolitiska framgångar ofrånkomligen att bli ett av de främsta eftermälena för Margot Wallströms Utrikesdepartement.
