Jojje OlssonI dag recenserar den rutinerade Kinakorrespondenten Göran Leijonhufvud min nya bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” i Sydsvenskan.
Recensionen ligger öppen och kan läsas via tidningens hemsida. Rubriken ”Dags att höja tonläget mot Kina” påminner om den från Dagens Nyheter i går. Liksom DN:s kulturchef Björn Wiman pekar även Leijonhufvud på det vanskliga eller rent av farliga att bedriva tyst diplomati gentemot Kina:
Tyst diplomati har en ytterst begränsad inverkan på situationen för mänskliga rättigheter i Kina, enligt Jojje Olssons framställning. Den tysta diplomatin kan snarare ses som ett svaghetstecken. Det ger Kinas ledare ökat mod att fortsätta begå samma slags övergrepp även helt öppet. Då kan de till exempel kidnappa en svensk förläggare två gånger om! Och då kan de lugnt fortsätta att betrakta de slutna dialoger om mänskliga rättigheter som EU och Sverige försöker föra som enbart formella övningar.
Det är också mitt eget intryck efter att ha slutfört en studie om Sveriges relationer med Kina 1949-2017. Mänskliga rättigheter har kommit mer och mer i skymundan för de ekonomiska relationerna i våra kontakter med Peking. En annan slutsats är att vår handel med Kina inte har främjat mänskliga rättigheter, och dispyter kring mänskliga rättigheter har inte skadat handeln.
Förutom en kortare beskrivning av fallen Gui Minhai och Peter Dahlin, kommenterar och bekräftar Leijonhufvud även bokens mer genomgående tes. Nämligen att handel och dialog inte per automatik leder till ett mer demokratiskt och öppnare Kina.
Snarare riskerar denna handel som berikar Kinas kommunistparti ge motsatt effekt, om inte också politiska krav ställs i det ekonomiska utbytet. Leijonhufvud avslutar sedan recensionen med några positiva ord om själva bokens utformning:
Författaren vederlägger också den alltför vanliga tesen att handel och affärer ska leda till en demokratisering av Kina när den ekonomiska tillväxten skjuter fart. Nog har landet haft en fantastisk tillväxt alltid, och nog verkade den under århundradets första decennium i alla fall kunna leda till ett något friare klimat. Men nu går Kina ut i världen som en alltmer förtryckande enpartistat på hemmaplan och har ändå anspråk på att vara en global förebild med sitt ”stabila politiska system”. Samtidigt har ”demokrati” blivit ett skällsord i Xi Jinpings interna tal.
Från de kidnappade, från dessa två mardrömslika fallstudier, lyckas Jojje Olsson vidga perspektivet till de stora frågor som den hungriga nya stormakten står inför, nationellt och globalt.
Författaren är journalist och numera baserad på Taiwan sedan de kinesiska myndigheterna vägrade förnya hans visum. Han är ytterst flitig med rapporter i många tidningar och tidskrifter. Han verkar göra sitt bästa för att närmast på egen hand uppväga den bristande rapportering om Kina i svenska medier som han med all rätt klagar på.
Jojje Olssons nya bok är en koncis uppdatering. Den är väldisponerad, välskriven och har god närvaro.
Detta var alltså den andra recensionen av min nya bok, efter den i Dagens Nyheter i går med rubriken ”Dags att dra huvudet ur Kinas käftar”.
”De kidnappade Kinasvenskarna” kan beställas för 189 kronor via bland annat Adlibris och Bokus.
