Jojje OlssonI dagens utgåva av Dagens Nyheter recenserar tidningens kulturchef Björn Wiman min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”, som gavs ut förra veckan. Wiman var därmed först med en recension av denna bok, som även finns att läsa på tidningens hemsida.
Eftersom recensionen ligger bakom betalvägg så kommer jag inte återge den i sin helhet här nedan. Ingressen sammanfattar dock texten väl: ”Tystnaden kring Kina och dess brott mot svenska medborgare är en skam. Björn Wiman läser en ny bok – lika upplysande som brutalt nedslående.”
Förutom bokens mest uppenbara innehåll – det vill säga berättelserna om fallen Gui Minhai och Peter Dahlin – tar Wiman vara på bokens mer djupgående mening, nämligen den farliga trenden att allt fler regeringar ignorerar de allt allvarligare kinesiska övertrampen på grund av rädsla för ekonomiska repressalier:
Jojje Olsson gör ett drabbande tankeexperiment. Om det som Peter Dahlin och Gui Minhai råkat ut för hade inträffat i Vladimir Putins Ryssland i stället för i Xi Jinpings Kina – hade den svenska tigern fortfarande tigit då? Knappast. Men när det gäller Kina blir det inte ens ett morrande.
Varför är det så? Olsson tänker sig att det handlar dels om rädsla, dels om okunskap. Kinas ökande ekonomiska makt skrämmer redan i dag svenska myndigheter till tystnad; mycket i hanteringen av fallet Gui Minhai tyder på att svenska myndigheter redan från början har bestämt sig för att hans fall inte ska få tillåtas skapa några större problem i relationen till Kina. Det är förstås helt galet.
Han påpekar vidare hur Xi Jinping helt utan internationella sanktioner kunnat lansera den värsta kampanjen mot mänskliga rättigheter, press- och yttrandefrihet sedan efterdyningarna av massakern vid Himmelska fridens torg 1989.
Särskilt förtjust är jag i recensionens avslutning, där Wiman knyter an till en tiger som i textens början målas upp med ett huvud i sin mun:
”De kidnappade Kinasvenskarna” är en lättläst och gedigen genomgång av de senaste årens utveckling i Kina – upplysande just för att den är så brutalt nedslående. Den bekräftar den bild av ”de nya sidenvägarna” som flera Kinakännare beskrivit; hur landet förutom sina ekonomiska och militära muskler också satsar enorma summor varje år på att förbättra sin profil och öka sitt kulturella inflytande i omvärlden. I den propaganda och personkult som ledaren Xi Jinping odlar ingår också betydande delar rasism och sårad nationalchauvinism. I dag talar Xi Jinping ogenerat om ”den kinesiska rasens återfödelse” och om att det återigen är dags för Kina att nå sin forna och rätta storhet.
Den sortens tigervrål har vi hört förut. Dags att dra ut huvudet ur gapet – och ryta tillbaka.
Denna tiger återfinns i ett filmcitat angående det hopplösa i att förhandla med Adolf Hitler just innan utbrottet av andra världskriget.
Detta gör Wiman då den allra sista meningen i min nya bok jämför situationen angående Kina i dag med Nazityskland på 1930-talet. En slutsats som Dagens Nyheters kulturchef finner ”helt korrekt”.
Läs hela recensionen via Dagens Nyheters hemsida, och beställ gärna min bok via exempelvis Adlibris. (189 kronor inklusive frakt.)
