Jojje OlssonUnder gårdagen skrev jag här på InBeijing om uppladdningen inför 19:e partikongressen som inleds i Kina nästa vecka, och utan konkurrens är årets viktigaste politiska händelse. Inför denna kongress har även personkulten kring president Xi Jinping nått nya höjder.
Detta uppmärksammas bland annat genom två artiklar i The Guardian. Den första beskriver en ny utställning i en av stadens viktigaste mässhallar, där Xi Jinpings första fem år vid makten beskrivs i tio utställningszoner med olika teman:
Scores of photographs of the 64-year-old strongman adorn the walls of the retrospective, split by Communist party curators into 10 thematic “zones” touting Xi’s purported triumphs in areas such as foreign policy, the environment and the war on corruption. Exhibition guides in burgundy flight attendant uniforms proffer anecdotes about the travails of a leader party officials now hail as their “core”.
(…)
Xi’s conquests are also remembered in cross-stitch form. An embroidery entitled “The One Who Cares the Most” hangs from one wall, memorialising the day Xi dropped in on villagers in Hunan province to advance his crusade against poverty.
I en del av utställningen som handlar om militära frågor finns 24 foton av Xi Jinping, plus två storbildsskärmar där olika bilder på presidenten visas.
Det finns också ”mjukare” foton i form av Xi som miljökämpe. Ett där han tar hand om en elefantunge vid en vildmarksreserv i Zimbabwe, och ett där han applåderas av miljötjänstemän i Tibet.
När The Guardian besöker utställningen så är den full av gapande besökare som kallar Xi fören ”idol” som har stöd av hela landets befolkning, samt ”Kinas bästa ambassadör någonsin”.
Vid sidan av utställningen noterar The Guardian även hur en uppsjö av nya böcker till Xi Jinpings ära publicerats inför partikongressen. Vid ett besök vid en statsägd bokhandel i Peking finner tidningen fler än 50 titlar av eller om presidenten just vid affärens entré.
Titlarna inkluderar namn som: ”Xi Jinping: Know More, Love More”, ”Xi Jinping Tells Stories”, ”Xi Jinping’s Discourse on Ecological Improvement” och ”Xi Jinping: Statements on the Construction of a Clean Government and the Anti-Corruption Campaign”.
Även här träffar The Guardian läsare som öser odelat beröm över såväl presidenten som böckerna. Statlig media har inför kongressen framhållit hur litteratur av eller om Xi Jinping ökat i popularitet inte bara i Kina utan också i omvärlden.
Enligt statliga nyhetsbyrån Xinhua har ”Xi Jinping: The Governance of China” nu sålt nästan 6,5 miljoner kopior i 21 olika språk.
Den franska upplagan av ”Xi Jinping: The Governance of China”.
Vidare rapporterade New York Times i veckan om hur den lilla byn Liangjiahe – där Xi Jinping tvingades spendera sex år i ett jordbrukskollektiv under kulturrevolutionens kaotiska dagar – nu besöks av tusentals kineser varje dag i något som liknas vid pilgrimsresor.
I Liangjiahe får de kinesiska turisterna en enligt tidningen ”ensidig bild” av Xi Jinpings bakgrund och politiska väg till makten. Paralleller dras till hur Mao Zedongs födelsestad Shaoshan gjordes till ett närmast heligt utflyktsmål för rödgardister under 1960-talet.
Det var förresten också Xi Jinpings erfarenheter från Liangjiahe som blev föremål för en miniserie på statlig tv som sänts i år, där presidenten själv berättar hur han som tonåring ofta bar 100 kilo tunga vetesäckar genom fem kilometer långa bergsvägar utan att ens byta axel.
I samma serie berättar även områdets bönder hur Xi skyfflade is sida vid sida med dem under ett dambygge, och att presidenten trots den kalla vintern gjorde detta barfota(!)
Personkulten är givetvis bara ett steg i ledet i Xi Jinpings ambition att centralisera den politiska makten kring sig själv, vilket jag skrev närmare om i gårdagens artikel.
Vad denna personkult och maktcentralisering i praktiken leder till, beskrevs i dag på ett bra vis i Financial Times genom en artikel med rubriken ”Under Xi Jinping, China is turning back to dictatorship”.
