Jojje OlssonI dag publicerades en artikel av mig i SIDA:s tidning Omvärlden, som beskriver Kinas försök att underminera arbetet för mänskliga rättigheter i internationella organisationer som FN och EU.
Exempelvis Human Rights Watch har noterat hur Kinas växande ambitioner på detta område bara under det senaste året. Detta efter att flera diplomater har talat med organisationen om hur Kina under pågående budgetförhandlingar gör sitt bästa för att minska FN:s finansiering för personal som arbetar med mänskliga rättigheter:
Kina är redan nu det land som bidrar med mest resurser till FN:s fredsbevarande styrkor efter USA. Human Rights Watch gav dock tidigare denna sommar en fingervisning om hur detta ökade inflytande kan tänkas användas. Organisationen hade då talat med flera diplomater inblandade i FN:s budgetförhandlingar, som vittnade om en intensiv “kohandel” gällande de fredsbevarande styrkornas roll för arbetet med mänskliga rättigheter.
I konferensrum – passande nog ofta belägna i källarlokaler – ska tjänstemän från Peking ha krävt tillbakadragandet av 19 experter på mänskliga rättigheter som övervakar övergrepp mot kvinnor och barn i Centralafrikanska republiken. Kina sägs vidare ha velat skrota flera tjänster relaterade till mänskliga rättigheter i Kongo-Kinshasa, samt minska finansieringen av verksamheten med mänskliga rättigheter inom uppdragen i Sydsudan och Mali.
Eftersom Kina ofta får kritik från FN vad gäller mänskliga rättigheter, så vill landet förstås styra organisationen i en riktning som innebär att denna kritik minimeras.
Som jag också skriver i min artikel så antog FN:s råd för mänskliga rättigheter under sommaren en Kina-ledd resolution som framhåller ekonomisk utveckling som en mänsklig rättighet i sig själv. Detta följdes av segervissa rop från landets statliga media, som sade sig vilja se ett slut på användningen av mänskliga rättigheter som ”en ursäkt” för andra länder att kritisera Kina.
Vidare hindrade också Kinas myndigheter FN-rapportörer som förra hösten reste till Kina för att undersöka tillståndet för mänskliga rättigheter där. Personer som rapportörerna vill träffa greps av polis, och rapportörerna förföljdes under sin resa av civilklädda agenter.
FN:s personal sade sig ”aldrig tidigare” blivit behandlade på ett liknande vis, men ändå mäktade FN inte med att fördöma handlingarna. I takt med att Kina blir en allt större finansiär av FN så finns nämligen en ökad rädsla inom organisationen att uppröra landets regim:
Eftersom pengar är makt finns det risk för att Kina kommer att lyckas. Donald Trumps administration vill dra in 4,5 miljarder kronor från FN:s sammanlagda budget på 65 miljarder kronor för fredsbevarande insatser. Det innebär sannolikt ett ökat inflytande för Kina, som redan nu står för över 10 procent av denna budget.
Samma trend kan ses vad gäller FN:s finansiering i helhet. Så sent som 2010 bidrog Kina med 3 procent av FN-budgeten, vilket innebar cirka 540 miljoner kronor. Innan Xi Jinpings tal i september 2015 hade den summan fördubblats, och under 2016-2018 kommer Kina bidra med 7,9 procent av budgeten, vilket är tredje mest efter USA och Japan.
Samma utveckling kan även ses inom EU. För närmare beskrivning om hur kinesiska pengar påverkar EU:s hållning till mänskliga rättigheter, läs min artikel på Omvärldens hemsida. Där finns även kommentarer från Svenska utrikesdepartementet.
