Ănda sedan kommunistpartiet tog makten av över Kina 1949 har dess ledarskap ansett att Ă€ven Taiwan bör vara en del av landet. Men retoriken har trappats upp betydligt under Xi Jinping, som redan nĂ€r han blev president 2013 varnade för att ”Taiwan-frĂ„gan” inte bör förpassas till nĂ€sta generation.
Att införliva Taiwan i Kina Ă€r ocksĂ„ en av de viktigaste ingredienserna i den ”kinesiska drömmen”, vilket blivit Xis personliga slogan som president. Allt fler varningstecken höjs nu för att detta kan komma att ske med militĂ€ra medel.
För att Kina ska genomföra en attack mot Taiwan krÀvs det att tre kriterier uppfylls. Till att börja med sÄ mÄste de kinesiska ledarna uppfatta det som hopplöst att en Äterförening ska kunna ske pÄ diplomatisk vÀg, genom att Taiwan frivilligt ger upp sin demokrati för att istÀllet styras frÄn Peking.
Vidare mÄste Kinas militÀr ha den kapacitet som krÀvs för att en invasion av Taiwan ska kunna lyckas. Slutligen mÄste Kina öven vara sÀkra pÄ att en attack inte innebÀr omfattande fördömanden och sanktioner frÄn vÀrldssamfundet, just som skedde efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989.
Detta skriver Peter Enav, AP:s tidigare korrespondent i Taiwan, för publikationen Taiwan Sentinel. Han varnar ocksÄ för att alla dessa tre kriterier nu verkar vara uppfyllda.
Kinesiska soldater övar inför militÀrparaden 2015, dÀr flera ny vapensorter visades upp.
NÀr nationalistpartiet Kuomintang styrde Taiwan 2008-2016 hoppades Kina pÄ att Taiwan steg för steg skulle ge upp sin sjÀlvstÀndighet, i och med att president Ma Ying-jeou pÄ mÄnga vis nÀrmade sig Peking sÄvÀl ekonomiskt som politiskt.
Dock straffades Ma för detta av vĂ€ljarna redan 2012, och efter att Kuomintang förlorat makten till Democratic Progressive Party 2016 ser en sĂ„dan Ă„terförening nu nĂ€stan omöjlig ut. Taiwans nya president Tsai Ing-wen motsĂ€tter sig bland annat ”1992 Ă„rs konsensus”; ett viktigt avtal som menar att det bara finns ett och inte tvĂ„ Kina.
Vidare ser Taiwans befolkning med vĂ€xande oro pĂ„ utvecklingen i Hongkong, som vid överlĂ€mningen frĂ„n Storbritannien till Kina 1997 lovades sjĂ€lvstyre enligt devisen ”ett land, tvĂ„ system”. Samma koncept har erbjudits till Taiwan, men dĂ„ Kina pĂ„ mĂ„nga vis brutit de löften man givit Hongkongs invĂ„nare sĂ„ Ă€r det fĂ„ taiwaneser som i dag lockas av ett sĂ„dant förslag.
Tidigare i Är visade en opinionsundersökning att endast 15 procent av Taiwans befolkning vill se en Äterförening med Kina, vilket Àr den lÀgsta andelen nÄgonsin. Utan vare sig folkets eller det styrande partiets stöd för en Äterförening pÄ fredlig vÀg, sÄ mÄste ledarna i Peking inse att detta inte kommer ske.
Det andra kriteriet som mĂ„ste uppfyllas innan Kina vĂ„gar sig pĂ„ att invadera Taiwan Ă€r, givetvis, att den kinesiska militĂ€ren Ă€r stark nog för att inta ön utan problem. Detta, pĂ„pekar Peter Enav, ligger bara ”3-4 Ă„r in i framtiden” enligt de flesta analytiker.
Kinas militĂ€rbudget har de senaste tvĂ„ Ă„rtiondena ökat fort. Ăven om dess militĂ€r i dag inte sĂ€gs ha kapacitet nog att frakta ett stort antal trupper via luft och vatten, sĂ„ vĂ€xer maktbalansen gentemot Taiwans militĂ€r ytterligare för varje Ă„r som gĂ„r.
Taiwans myndigheter uppskattar sjÀlva att Kina redan Är 2020 kommer ha kapacitet att invadera landet. Detta sÀrskilt dÄ den fredliga mentaliteten bland Taiwans befolkning gör det svÄrt att sÄvÀl utbilda soldater som att öka budgetanslaget till landets militÀr. Till skillnad frÄn Kina sÄ finns hÀr ingen nationalistisk yra eller propaganda angÄende vikten av en respektingivande militÀr.
Den sista och kanske viktigaste punkten Àr hur omvÀrlden skulle reagera inför en kinesisk invasion av Taiwan. Som Peter Enav understryker, sÄ verkar det som att Kina nu för tiden kan göra i stort sett vad som helst utan att lÀnder eller organisationer fördömer regimens handlingar av oro för ekonomiska repressalier.
Ett typexempel pÄ detta Àr givetvis den omÀnskliga behandlingen av nobelpristagaren Liu Xiaobo som förra veckan avled i cancer under kinesisk fÄngenskap. Detta hade orsakat ramaskri om det skett i nÄgot annat land.
Men med Kina Ă€r det precis tvĂ€rtom – innan Liu Xiaobos lik hade kallnat sĂ„ höjdes Xi Jinping till skyarna som ”en av vĂ€rldens stora ledare” av Donald Trump och Emmanuel Macron:
On July 13, some five hours after Chinese authorities announced the death of Chinese dissident Liu Xiaobo from liver cancer in the northeastern city of Shenyang, U.S. President Donald Trump and French President Emmanuel Macron held a joint news conference in Paris. Among the questions they were asked was one from the local correspondent of CCTV, the Chinese television network. He wanted to know what the two leaders thought of Chinese President Xi Jinping and how they expected relations between their countries and China to develop in the future.
The answers of Trump and Macron were virtually identical. They praised Xi to the sky. They called him one of the worldâs great leaders. Neither used the occasion to mention Liu, whose selflessness and devotion to democracy ultimately cost him his life. Ostensibly democratic themselves, they preferred to lavish praise on the worldâs leading autocrat rather than devote even a second of time to a man who represented everything they are supposed to venerate.
Just Donald Trumps presidentskap Ă€r enligt Peter Enav sĂ€rskilt farligt vid en eventuell kinesisk invasion av Taiwan. Trump Ă€r enligt Enav ”likgiltig inför demokratiska vĂ€rderingar och kĂ€nslig för smicker”.
I utbyte mot löften om Nordkorea eller nĂ„gra fördelaktiga handelsavtal, finns det dĂ€rför enligt Enav risk för att Trump skulle kunna ignorera en invasion som ”Kinas inre angelĂ€genheter”.
Enav kallar rent av Trumps presidentskap för ”en kinesisk tillgĂ„ng” i denna frĂ„ga, och varnar dĂ€rför för att Kina skulle kunna besluta sig för att attackera Taiwan innan Trump eventuellt avsĂ€tts eller röstas bort Ă„r 2020.
Om Xi Jinping lyckas öka sin politiska makt under höstens viktiga partikongress sÄ ökar potentiellt Àven risken för en invasion. FrÄn och med mitten av 2018 fram till nÀsta amerikanska presidentval bedömer Enav dÀrför denna risk som sÀrskilt stor. (UngefÀr samtidigt Àger Àven nÀsta presidentval rum i Taiwan, och om Tsai Ing-wen ÄtervÀljs bedöms risken för en kinesisk attack öka ytterligare.)
Personligen tror jag att en kinesisk blockad mot Taiwan Àr mer sannolikt Àn en regelrÀtt invasion, vilket en annan skribent tidigare utvecklat pÄ Taiwan Sentinel.
Ett militĂ€rt anfall med tusentals döda – inklusive civila – ser alltid illa ut. Men en blockad alltid kan försvaras med diplomatiskt sprĂ„kbruk, Ă€ven om den sker med hjĂ€lp av militĂ€ra medel.
SÀrskilt som omvÀrlden i stort ignorerat Kinas territoriella expansion i Sydkinesiska havet. Kommer man vÄga sÀtta ner foten om den kinesiska regimen invaderar en av Asiens bÀst fungerande demokratier?