Jojje OlssonVarje år rankar en NGO vid namn Freedom House världens länder i ett frihetsindex, och årets rapport är ingen rolig läsning. Detta är elfte året i rad som Freedom House noterar en minskad personlig frihet globalt, och endast 45 procent – alltså en minoritet – av världens länder rankas nu som ”fria”.
Detta största enskilda fallet i rankingen står Turkiet för. Landet går från ”delvis fritt” till ”inte fritt” efter att president Recep Tayyip Erdogan arresterat dissidenter på löpande band och infört en rad nya repressiva lagar sedan försök till en statskupp ägde rum där förra året. Även Donald Trumps valseger i USA framhålls som negativ för friheten där.
Men särskild oro uttrycks över faktumet att ledare i redan auktoritära stater ytterligare stärker sitt greppet om makten, samtidigt som väpnade konflikter i Mellanöstern och politisk turbulens i etablerade demokratier avleder den internationella uppmärksamheten.
I den inledande text som sammanfattar rapporten påpekar Freedom House hur ”Kina, Ryssland och andra auktoritära stater” därför har att tjäna på kaos i demokratier, som de facto kan använda detta kaos för att legitimera sitt eget politiska system. Under rubriken ”radicalizing authoritarian states” står att läsa:
In China, the Communist Party regime led by President Xi Jinping tightened its grip with the adoption of new laws and regulations on cybersecurity, foreign nonprofits, and religious affairs. Heavy sentences handed down to human rights lawyers, microbloggers, grassroots activists, and religious believers dealt an additional blow to those seeking to improve conditions in the country.
As Xi consolidated his personal power, moving rapidly away from the existing pattern of collective leadership within the party elite, he sought to enforce greater ideological discipline through a propaganda campaign that forbade intraparty dissent and relentlessly criticized “Western” democratic values. The regime also advanced plans to introduce a “social credit” system that would connect each citizen’s financial, social, political, and legal data to produce a single numerical rating of his or her behavior and trustworthiness. A misstep in one area would presumably have repercussions in every other aspect of an individual’s life.
Beijing’s growing intolerance for individual autonomy at home was mirrored by its intrusions into the affairs of neighboring societies. The leadership issued an unprecedented ruling on Hong Kong’s Basic Law with the aim of preventing pro-independence and prodemocracy politicians from taking their seats in the self-governing territory’s legislature. The Chinese government similarly adopted a hostile attitude toward Taiwan after the local opposition party, which opposes unification with China, swept to victory in presidential and parliamentary elections. And Beijing has intensified its pressure on governments in the region to return those who have fled China to escape persecution, especially members of the Uighur Muslim minority.
Under denna utveckling hamnar demokratier som Taiwan och i de baltiska staterna under allt större press. Kinas ambition att exportera auktoritära värderingar kan alltså redan ses genom kraftigt minskade personliga friheter i Hongkong:
I tio länder/områden varnar Freedom House för en särskilt negativ trend som måste uppmärksammas. Två av dem är Kina och Hongkong.
Rapporten från Freedom House är bara en av många varningsklockor som kommit angående utvecklingen i Kina sedan Xi Jinping blev president 2013. Andra internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, Reportrar utan gränser och flera FN-organ pekar på en snarlik utveckling.
Torts detta hamnar den oroande utvecklingen i Kina ofta i skymundan. Detta beror dels på okunskap och ökat fokus på USA och Mellanöstern, men även på en effektiv och påkostad kinesisk propaganda som framställer landet i positiv dager och försöker tysta även utländska kritiker.
Som Taiwan Sentinel skrev tidigare i veckan, så blir det allt vanligare att inte bara andra länders politiker, utan även akademiker och journalister blir utmålade som fientliga mot Kina eller för att ha en ”kalla kriget-mentalitet” genom att uppmärksamma vad som sker.
Till och med här på min blogg har jag fått kritik av en handfull personer – såväl på svenska som på engelska(!) – för att endast belysa ”negativa aspekter” av vad som sker i Kina.
Men dessa kritiker vet givetvis mycket lite om vad som händer jämfört med de ovanstående internationella organisationerna, som alla skickar varningssignaler om den repressiva utvecklingen i Kina.
Därför kommer jag fortsätta bevaka den politiska, samhälleliga och kulturella utvecklingen i Kina efter vad som egentligen sker – inte efter vad kinesiska myndigheter eller personer med särskilda kopplingar till Kina säger åt mig att göra.
Hela rapporten från Freedom House för Kina finns att läsa här, och inledningen lyder som följer:
The ruling Chinese Communist Party (CCP) has tightened its control over the media, religious groups, and civil society associations in recent years. A renewed push for party supremacy and ideological conformity has undermined rule of law reforms and curtailed civil and political rights. The state president and CCP leader, Xi Jinping, is consolidating personal power to a degree not seen in China for decades. Faced with a slowing economy, the leadership continues to cultivate nationalism, including hostile anti-Western rhetoric, as a pillar of legitimacy. China’s budding civil society and human rights movements have struggled in the midst of a multiyear crackdown.
Sammantaget tilldelas Kina 15 poäng på skalan 0-100. Det är i absoluta bottenskicket, på samma poäng som Kuba, men efter såväl Ryssland som Iran och Kongo:
