Jojje OlssonI mitten av mars försvann den taiwanesiska aktivisten Lee Ming-che under en resa till Kina. Det stod snart klart att han kidnappats av kinesiska myndigheter, som höll Lee i över två månader innan de i fredags offentliggjorde att han arresterats för ”omstörtande verksamhet”.
Enligt kinesiska myndigheter har Lee under de senaste fem åren samarbetat med personer i Kina i för att etablera en olaglig organisation i syfte att störta statsmakten. Myndigheterna erbjöd dock inga som helst bevis för detta, men hävdade att Lee hade erkänt sina brott.
Lees fall är alltså på många vis identiskt med svenska förläggaren Gui Minhai som även han kidnappades och sedan arresterades utan bevisföring, och i skrivande stund suttit inlåst i Kina utan rättegång i 590 dagar.
Medan svenska myndigheterna valt att hålla en relativt låg profil i fallet med Gui Minhai, så utfärdade det styrande partiet i Taiwan ett kraftfullt uttalande i samband med arresteringen av Lee, skriver bland annat New York Times:
The Democratic Progressive Party issued a statement on Saturday criticizing China for not making public any evidence of Mr. Lee’s purported crimes and for not formally notifying the Taiwan government of his detention. China’s opaque handling of Mt. Lee’s case was ”certain to produce a chilling effect on the Taiwanese people” and had already ”hurt the international image of the Chinese mainland,” the party said.
Flera organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter välkomnar Taiwans uttalande: Frances Eve, forskare vid Chinese Human Rights Defenders, drog en parallell till svenska myndigheters tystlåtenhet i fallet med Gui:
Contrast Taiwan's response to #LeeMingcheh's arrest to Sweden's response to #GuiMinhai's https://t.co/0truC72cZ5
— Frances Eve 法兰茜 (@FrancesEveCHRD) May 29, 2017
Taiwans myndigheter uppmanade även sin kinesiska motpart att låta Lees familj besöka honom under fångenskapen, samt att släppa Lee fri omedelbart efter att förundersökningen avslutats.
Det är därmed ett vedertaget faktum att Taiwans myndigheter på två månader har visat större omsorg för Lee Ming-che, än vad svenska myndigheter har gjort för Gui Minhai under 600 dagar.
(Hur svenska myndigheter har hanterat fallen med de kidnappade Kinasvenskarna Gui Minhai och Peter Dahlin är i övrigt en av huvudpunkterna i den bok som jag just nu jobbar med, vilken kommer publiceras vid början av nästa år.)
Förutom en stor skillnad i myndigheternas agerande så har även det taiwanesiska civilsamhället slutit upp bakom Lee Ming-che.
Hans öde har uppmärksammats vid flera möten och konferenser, och dessutom har Straits Exchange Foundation lovat att stödja Lees familj på alla möjliga vis.
I skarp kontrast till det långsamma och försiktiga gehöret i Sverige, så skapade fallet med Lee Ming-che skapade tidigt ett stort engagemang inom det taiwanesiska civilsamhället.
De taiwanesiska myndigheternas kraftfulla uttalande är förmodligen i någon mån ett resultat av den press man upplever från civilsamhället att agera i frågan.
Samma mekanismer kunde ses när det svenska civilsamhället mobiliserades för journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fängslats i Etiopien 2011. Den stora uppmärksamheten var säkert en bidragande faktor till att utrikesminister Carl Bildt flög till Etiopien i ett specialchartrat plan för att diskutera fallet med myndigheterna.
Tyvärr är inte Gui Minhai lika lyckligt lottad som vare sig Schibbye, Persson eller Lee Ming-che. Av olika anledningar – allt från handel till okunskap – så undviker svenska myndigheter och civilsamhälle att reagera med samma beslutsamhet som i Taiwan.
