Jojje OlssonWall Street Journal uppmärksammade nyligen en mycket oroande trend, nämligen den att kinesiska akademiker och intellektuella i allt större utsträckning straffas för att tala med utländsk media.
Som tidningen påpekar så löper alla kineser en viss risk genom att uttala sig negativt om Kinas utveckling i media. Men sedan Xi Jinping blev president 2013 har de ideologiska tumskruvarna dragits åt särskilt vid universiteten, och toppolitiker har flera gånger varnat för att ”västerländska influenser” måste hållas ute från klassrummen.
I Wall Street Journal ges sedan ett par exempel på akademiker som råkat illa ut:
Wu Qiang, a former politics lecturer at Beijing’s prestigious Tsinghua university, said in an interview on Thursday that he was repeatedly scolded by university officials bearing printed-out copies of reports in which he was cited by foreign media. Mr. Wu said he eventually grew more cautious about granting interviews but continued to speak to foreign reporters. As a scholar, he said, “I’ve always felt the responsibility to do so.”
Mr. Wu, who first began his tenure at the university in 2009, said the university declined to renew his contract in 2015. While no reason was cited, he says, he believes it pertained both to his repeated interactions with foreign media and the nature of his research into social movements.
Wu sade även att hans kollegor inte längre ger intervjuer eller kommentarer till utländsk media med tanke på riskerna.
På senare tid har också allt fler lärosäten infört regler som gör gällande att skolans ledning först måste godkänna om någon av de anställda vill tala med utländska media.
Kinas myndigheterna har som sagt tagit ett allt hårdare grepp om den akademiska miljön sedan Xi Jinping blev president, vilket jag skriver mycket mer ingående om i min senaste bok ”Det nya Kina”. Nedan följer ett utdrag från boken:
Utbildning är en av de kinesiska myndigheternas viktigaste instrument för att få landets invånare att anamma denna världsbild. Därför uppmanade Xi Jinping i december 2014 till en mer omfattande ”ideologisk guidning” vid Kinas universitet. Statlig media rapporterade brett om hur presidenten efterlyste mer utrymme för studier av marxism, och citerades säga att kommunistpartiets ”ledarskap och guidning” måste förbättras genom att stärka det ”ideologiska och politiska arbetet” vid landets lärosäten. Universiteten beordrades vidare att ”kultivera och praktisera socialistiska kärnvärderingar” inom utbildningen. Signalpolitik är ryggraden i Kinas politiska system. Därför upprepades presidentens ord månaden därpå i det inflytelserika partimagasinet Qiushi – vars namn ironiskt nog betyder ”söka sanningen” – som anklagade flera universitetsprofessorer för att ”sprida västerländska värderingar”. En högt uppsatt partitjänsteman skrev i magasinet om nödvändigheten att utarbeta en standard som förbjuder högskolelärare från att sprida sådana värderingar, eller från att ”förtala vår kommunistiska ideologi”, ens på mikrobloggar eller andra digitala plattformar.
Också Kinas utbildningsminister Yuan Guiren fattade snart vinken, och kallade i januari 2015 till en konferens för att implementera en rad nya direktiv inom landets högre utbildning. ”Låt aldrig läroböcker som upplyfter västerländska värderingar få någon plats i våra klassrum!” dundrade ministern på konferensen, och sade vidare att även verk som ”förtalar Kinas kommunistparti” eller ”smutskastar socialismen” ska förbjudas vid Kinas alla skolor. Ministern talade också om internet som ett hot mot hela nationen, eftersom ”utländska fientliga aktörer” använder nätet för att infiltrera utbildningsinstitutioner i hela Kina. Från och med nu ska undervisningen istället fokusera på ”Xi Jinpings tankar”. I en retorik som gav genljud från Mao Zedongs dagar, rapporterade statlig media från konferensen om den nya ambitionen att ”introducera generalsekreterare Xi Jinpings ord i vårt utbildningsmaterial, våra klassrum och våra huvuden”.
Händelserna är särskilt intressanta med tanke på att Yuan Guiren bara ett par år tidigare sagt att Kinas utbildningssystem ”inte har något att frukta” från västerländska idéer eller metoder. Vad fick utbildningsministern att svänga så snabbt? Förutom Xi Jinpings uppmaningar i december 2014 så ligger återigen dokument nummer 9 i bakgrunden och påverkar. Dokumentet – som alltså började cirkulera redan i april 2013 – förbjöd personal vid alla Kinas universitet att tala om sju specifika ämnen vilka bland annat innefattade medborgerliga rättigheter, universella värderingar, pressfrihet, fristående rättsväsende och kommunistpartiets historiska misslyckanden.
