Jojje OlssonPå Dagens Nyheters debattsida dök det under förra veckan upp ett märkligt inlägg om Volvo och Kina, skrivet av Tony Fang och Dina Chimenson, två akademiker vid Stockholms universitet.
Enligt artikeln är det dags för Sverige att ”erkänna underskattningen” av Geely, alltså det kinesiska företag som köpte Volvo för sju år sedan. Författarna menar att Geely och Kina blivit ”behandlade på ett oschysst sätt”, eftersom rapporteringen i svensk media i samband med affären 2010 dominerades av oro för Volvos framtid.
Fang menar att rapporteringen i svensk media bygger på en rad ”fördomar, myter och missuppfattningar” om Kina. I artikeln radas tre sådana påstådda myter upp, varav en rör Kinas politiska system:
”Kina är en kommunistisk diktatur”. Detta har varit och är fortfarande en av de mest etablerade fördomarna om Kina. Kinas politiska ramverk är kulturellt djupt rotat i Yin-Yang filosofin och är i huvudsak av ”både och-natur”. Kina är både demokrati och diktatur, både marknadsekonomi och planekonomi. Kina skulle kunna kallas ett kommunistiskt kapitalistiskt land med ett politiskt system som vänster- eller höger-ideologer har svårt att förstå med sina ”antingen eller-tänksätt”. Kina har sina problem och utmaningar. Men Kina erbjuder en samhällsstyrningsmodell som förtjänar mer djupgående studier i stället för snabba slutsatser och avvisanden.
Man använder alltså Geelys framgångar med Volvo som argument för att Kina skulle vara en demokrati(!)
Detta försöker man göra genom att måla upp Kina i en offerroll (oschysst behandling) och sedan påpeka framgångar inom ett visst område (Geely), för att till slut måla upp landet som demokratiskt genom att åberopa oväsentliga historiska referenser samt påstå att Kina är så speciellt att vi västerlänningar inte förstår landet.
Att försvara den kinesiska diktaturen på detta vis är väldigt vanlig bland kommunistpartiets ideologer eller statlig kinesisk media. Men det är oroväckande då det görs i en av Sveriges största tidningar, av två akademiker från ett av landets bästa universitet.
Jag kände mig därför nödgad att skriva en replik på Fangs artikel, som publicerades online på DN Debatt under helgen. Där framhåller jag det orimliga i att dra paralleller mellan ett kinesiskt privatföretags framgångar och Kinas politiska system.
Vidare belyser jag även att Volvo de facto har hamnat i beroendeställning till de kinesiska myndigheterna eftersom Geely är det tyngst subventionerade privatföretaget i hela Kina, samt faktumet att tekniken i detta nu överförs från svenska till kinesiska fabriker.
Således har alla de punkter som Fang kritiserar svensk medierapportering för de facto slagit in:
”Hur kunde vi göra felaktiga scenarioanalyser? [sic]”, frågar sig Fang. Men det är det ingen som har gjort. Förutom att Volvo är beroende av Kinas myndigheter så fortsätter landet att vara en diktatur, samtidigt som tekniköverföringen från Sverige till Kina sker med blixtens hastighet.
Det är dock inte Volvos väl och ve som är det uppseendeväckande med Fangs och Chimensons artikel. Det riktigt obehagliga är att använda Geelys framgångar som ett argument för att Kina är en demokrati. Det är inte bara helt fel utan dessutom mycket farligt. Särskilt när det görs av två inflytelserika akademiker vid ett av Sveriges bästa universitet.
Att det går bra för Volvo under Geely är något som jag, liksom de flesta svenskar, är glad och stolt över, även om det beror på investeringar som möjliggjorts av Kinas myndigheter.
Men då svenska akademiker menar att detta är bevis på att Kina skulle vara en demokrati, ja då är det verkligen dags att sätta ner foten.
