Jojje OlssonI senaste numret av Affärsvärlden finns en lång artikel av mig om kinesiska investeringar i utlandet. Det är nämligen så att företag från Kina under årets gång – för första gången någonsin – förvärvat utländska tillgångar till ett högre värde än amerikanska företag.
Under lång tid har begreppet ”Kina köper upp hela världen” använts slarvigt på flera håll. Men det är alltså först i år som Kina stått för mest utlandsinvesteringar i världen. Fram till november i år hade kinesiska företag förvärvat utländska tillgångar till ett värde av 230 miljarder dollar, vilket är en ökning med 185 procent från fjolåret.
I och med en kursändring i Kinas ekonomi har investeringarna även ändrat skepnad under de senaste åren:
År 2013 bestod hälften av alla kinesiska utlandsförvärv av energi och råvaror i Australien, Afrika, Latinamerika och andra länder i Asien. Men intresset för europeiska och nordamerikanska företag har vuxit sig allt större. Bland de största kinesiska utlandsförvärven hittills i år finns en finsk utvecklare av mjukvaror och ett schweiziskt kemiföretag, vars know-how ska användas för att säkra Kinas matproduktion.
Investeringarna i sektorer som ”internet och programvaror”, ”hälsovård” och ”underhållning” har mångdubblats sedan 2013.
Vidare är det inte heller statlig jätteföretag som står för lejonparten av tillväxten i investeringarna, utan små och mellanstora ofta privata företag. Detta eftersom det på senare år underlättats för privatsektorn att föra ut pengar ur landet i syfte att investera, då Kinas myndigheter ser detta som en metod att öka det tekniska kunnandet i landet.
Privata företag är i sin tur ivriga att nå den globala marknaden, då Kinas ekonomiska tillväxt avtar och det inte längre finns lika många attraktiva investeringsmöjligheter inom landets gränser.
Dock kan investeringstakten komma att minska, då såväl kinesiska som utländska myndigheter verkar se stora problem med den växande trenden. En kortversion av min feature finns att läsa via Affärsvärldens hemsida; artikeln i sin helhet ligger bakom betalvägg.
I september skrev jag ytterligare en lång artikel för samma tidning, då om faktumet att Kinas skuldnivå nu börjar närma sig 300 procent av BNP. En farlig nivå som ingen land har nått upp till utan allvarliga efterverkningar. Även denna artikel kan läsas i kortversion via Affärsvärldens hemsida.
