Trump i storbråk med Kina

Donald Trump må ännu inte ha tillträtt som USA:s president, men han har redan lyckats påbörjat ett storbråk med Kina, som jag tidigare i veckan även skrev om för Finansliv.

För knappt två veckor sedan talades Trump vid med Taiwans president Tsai Ing-wen på telefon, varpå han sedan twittrade:

Denna tweet mötte stor kritik; från Kinas håll gällde det ordvalet ”president” eftersom man bestämt hävdar att Taiwan inte är ett land utan en kinesisk provins.

Även i USA ifrågasattes samtalet av såväl politiker som media, vilka menade att Trump riskerade rasera den viktiga relationen till Kina som tagit årtiondet att etablera. Hur känslig Taiwan-frågan är kan ses av att ingen amerikansk president haft direktkontakt med en taiwanesisk president sedan USA stängde sin ambassad i Taipei 1979.

Trump kritiserades nu för att ha brutit mot denna diplomatiska vana. Men Trump är inte direkt känd för att ta åt sig av kritik – i synnerhet inte från media eller politiska meningsmotståndare – och tweetade därför redan senare samma dag följande:

Detta fick statlig kinesisk media att framhålla att Kina var redo för konflikt med USA, och varna Trump för att inte sätta sig i en position som senare inte går att ångra. Det antydes även att kineserna menade att Trump borde kontaktat Peking innan han talade med Tsai på telefon.

Också många västerländska analytiker påpekade att såväl telefonsamtalet som meddelandena på Twitter uppfattades som provokativt av kineserna. Men uppmärksamheten verkade snarast få Trump att tända till ytterligare. För förra söndagen, två dagar efter samtalet, twittrade han följande:

Och som om det inte räckte så tog Trump retoriken mot Kina ännu ett steg längre under föregående helg, då han i en intervju med Fox News ifrågasatte ”One China Policy”. Denna policy har varit hörnstenen i relationen USA-Kina sedan den återupprättades 1972, och innebär att alla länder som vill ha diplomatiska relationer med Kina samtidigt inte kan erkänna Taiwan som land.

På grund av Kinas kompromisslösa hållning i frågan är Taiwan uteslutet från globala organisationer som Förenta nationerna och Världshandelsorganisationen. Vidare är det också bara cirka 20 länder som har en ambassad i Taiwan; nästan uteslutande ö-nationer i Stilla havet eller mindre länder i Latinamerika.

Men Trump menade nu att han inte förstod varför USA längre måste följa One China Policy om Kina inte ger amerikanerna ”bättre villkor” på en rad områden inklusive handel.

Detta fick statliga tidningen Global Times att påstå hur Trumps okunnighet gör honom lättmanipulerad, samt kalla den blivande presidenten för ”ignorant som ett barn”. Tidningen menade vidare att Kina behöver ingå en ”målmedveten kamp” mot Trump.

Och enligt en artikel i Washington Post riskerar Trump rent av öppet krig mot Kina genom att ifrågasätta One China Policy.

Samtidigt debatteras Trumps egentliga syfte med den medvetet provokativa hållningen mot Kina. Medan vissa analytiker pekar på Trumps temperament och okunnighet, menar andra att det handlar om ett utstuderat taktik för att visa Kina vem som bestämmer.

Under söndagens intervju med Fox News sade Trump mycket riktigt även att Kina inte kan bestämma vem han ska tala med på telefon, och beskrev samtalet med Tsai Ing-wen som kort men ”väldigt trevligt”.

Han passade samtidigt på att upprepa delar av den kritik han förde mot Kina under sin valkampanj:

“We’re being hurt very badly by China with devaluation, with taxing us heavy at the borders when we don’t tax them, with building a massive fortress in the middle of the South China Sea, which they shouldn’t be doing, and frankly with not helping us at all with North Korea,” he told Fox News.

“You have North Korea. You have nuclear weapons and China could solve that problem and they’re not helping us at all.”

Detta har alltså skett redan innan Trump tillträtt som president, vilket sker i början av januari. Hur relationen mellan världens två största ekonomier blir efter det går bara att spekulera i, men Trumps ”rättframhet” i kombination med Kinas ofta överdrivet känslosamma reaktioner bådar knappast gott.

Själv tror jag inte att Trump är helt fel ute. Som jag och flera andra skribenter påpekat så har Kina under de tre senaste åren blivit allt mer repressivt, trots att landet är mer ekonomisk integrerat med omvärlden än någonsin.

Spontana känsloutbrott på Twitter kan inte är den bästa vägen att gå. Men samtidigt är det kanske dags för en amerikansk president som för en tuffare linje mot ett Kina som blivit allt mer vant att få sin vilja genom utan några större eftergifter?