Jojje OlssonFör andra året i rad rankar Freedom House Kina sist i världen på sin globala lista över ”internet freedom”.
Visserligen saknas något dussin länder på listan, bland annat Nordkorea. Men Kina hamnar icke desto mindre nu efter länder som Syrien, Kuba, Iraq och Etiopien då det gäller förekomsten av ett fritt internet. 2014 kom Kina ”bara” trea från slutet på samma lista.
Men kontrollen över Kinas internet har enligt Freedom House förvärrats betydligt de senaste två åren. I rapporten framgår bland annat att Kina gjort sig skyldiga till ”de värsta övergreppen” i hela världen inom området under det gångna året:
The Chinese government’s crackdown on free expression under President Xi Jinping’s “information security” policy is taking its toll on the digital activists who have traditionally fought back against censorship and surveillance. Dozens of prosecutions related to online expression have increased self-censorship, as have legal restrictions introduced in 2015. A criminal law amendment added seven-year prison terms for spreading rumors on social media (a charge often used against those who criticize the authorities), while some users belonging to minority religious groups were imprisoned simply for watching religious videos on their mobile phones.
Rapporten från Freedom House kommer samtidigt som Kina inleder tredje upplagan av det årliga spektaklet ”World Internet Conference” i staden Wuzhen.
Under förra årets konferens närvarade president Xi Jinping personligen och gav ett tal om ”cybersuveränitet” – ett nytt koncept som ska ge varje regering rätt att kontrollera bestämma över ”sitt internet” utan protester från omvärlden.
Reportrar utan gränser uppmanade redan i fjol till en bojkott av konferensen. Journalister från bland annat New York Times var över huvudtaget inte välkomna. Dock var flera västerländska politiker och företagsledare snabba att närvara, vilket jag skriver mer om i min bok ”Det nya Kina”:
En insikt om vart Kina vill ta internet i framtiden gavs under ett event vid namn World Internet Conference i december 2015. Där höll Xi Jinping ett tal angående sin vision om ett internet baserat på ”cybersuveränitet”, vilket innebär att varje land ska ges rätt att bestämma över sitt eget internet samt att övriga nationer och aktörer ska respektera dessa regler. Liksom ett eko från utrikespolitiken sade Xi att ingen har rätt att ”blanda sig i andra länders inre angelägenheter”. Alltså vill Xi att omvärlden inte bara ska acceptera utan även omfamna Kinas internetcensur, och att Kina i utbyte kommer att försvara andra länders internetcensur. (Enligt Reportrar utan gränser har Kina redan exporterat teknik för censur och övervakning till länder som Kuba, Zimbabwe och Vitryssland.)
I ett tal sade Lu Wei, chef över Kinas internet, att det inte alls förekommer någon internetcensur i Kina utan att myndigheterna blott ”reglerar” vissa delar av innehållet. Ordvalet syftar till att legitimera det globala internet som Kina förespråkar, där varje lands myndigheter har full kontroll över sitt eget intranät med omvärldens samtycke. Vid konferensen närvarade en dryg handfull statsöverhuvuden från auktoritära stater, men även flera chefer från västerländska internetföretag. Bland annat vd:ar från Netflix och Airbnb höll tal. Också chefer från Apple, Linkedin, IBM, Microsoft, Facebook och Wikipedia deltog.
Det finns mycket som är ironiskt med denna ”konferens”, vars främsta syfte givetvis är att skänka legitimitet till den allt hårdare kinesiska kontroller av internet.
Exempelvis kan de utlänningar som besöker konferensen åtnjuta ett helt fritt internet utan censur, medan kinesiska journalister som närvarar vid samma konferens fortfarande får brottas med den sedvanliga censuren och kontrollen.
Kanske skulle man kunna tro att västerländska aktörer skulle hålla sig borta från årets konferens med tanke på händelserna i fjol, samt den allmänna utvecklingen av Kinas internet som ett verktyg att fängsla regimkritiker.
Men Tech in Asia rapporterar i dag att chefer från bland annat Linkedin, Facebook och Amazon infinner sig vid konferensen i år igen.
Varför? Jo, deras närvaro förbättrar nämligen företagens chanser att göra affärer i Kina. Ett exempel så gott som något på hur effektivt Kinas myndigheter utnyttjar landets ekonomiska tyngd, samt hur västerländska företagsledare snällt rättar in sig i ledet.
