Jojje OlssonDonald Trump har ofta varit tuff i sin retorik mot Kina. Men just som Foreign Policy skriver i en artikel med rubriken ”China Just Won The U.S. Election”, så gläds Kina givetvis över en amerikansk president vars högsta prioritetsområden inte inkluderar yttrandefrihet eller USA:s roll som världspolis.
Jag skrev under gårdagen ett inlägg om detta på Finansliv, där jag bland annat framhåller att Trump sannolikt kommer vara relativt avvaktande vad gäller såväl Kinas framfart i Sydkinesiska havet som kritik gällande övergrepp mot mänskliga rättigheter:
Exempelvis har Trump under sin valkampanj ofta i bekymrade ordalag talat om de ”dyra allianser” USA har med länder som Japan, Sydkorea och Taiwan. Dessa allianser går i princip ut på att USA garanterar att försvara dessa länder mot Kina, bland annat med hjälp av stationerad trupp och generös försäljning av militär utrustning.
Vad gäller utrikespolitik hade Hillary Clinton utan tvekan varit tuffare än Trump och sannolikt även tuffare än Obama. Hon har ett gediget track record att stå upp för militära allianser och fruktar varken hård retorik eller våldsamma handlingar.
Trump menar istället att USA:s allierade borde betala för det militära skydd de länge åtnjutit. Denna hållning kommer sannolikt även få länder som Vietnam, Filippinerna och Burma att se på USA som en opålitlig bundsförvant och därmed se sig tvingade till allt större eftergifter gentemot Kina.
Överlag har Trump ofta talat om en mindre aktiv amerikansk utrikespolitik, vilket sannolikt gör USA mindre benäget att kritisera Kinas beteende i frågor som Hongkong eller Xinjiang och Tibet.
Vidare kommer USA i fortsättningen inte heller ha lika stor hävstång vad gäller att kritisera övergrepp mot mänskliga rättigheter i Kina. Och kanske har Trump inte ens önskan att så göra; han har ju tidigare uttryckt beundran för diktatorer som Saddam Hussein och Vladimir Putin.
Att kritisera Kina för bristande transparens i det politiska systemet eller militärbudgeten blir givetvis svårt för en amerikansk president som inte ens vill visa upp sina egna skattepapper. Detsamma gäller den tills nu ofta förekommande amerikanska kritiken mot bristande yttrande- och pressfrihet i Kina.
Det amerikanska presidentvalet ger även Kina möjlighet att inte bara framhålla hur västerländsk demokrati kan splittra ett helt samhälle, utan även resultera i en ny ledare som helt saknar politisk erfarenhet. Detta vore otänkbart i Kina där alla toppolitiker har arbetat inom partiapparaten i årtionden – låt vara att det sker i ett slutet och ofta korrupt politiskt system.
Kinesiska myndigheter vet också att kapitalisera på det kaotiska valet i USA genom selektiv mediarapportering, skriver bland annat South China Morning Post:
The authorities tried to limit coverage of polling day, ordering mainland websites to steer clear of live coverage or broadcasts and to avoid “excessive” reporting of the story, according to a source briefed on directives from mainland censors.
Mainland media were also told by censors to report “in a timely manner” on any scandals during the presidential election and to criticise “in depth” political abuses, according to the source.
Beijing Foreign Studies University communications professor Qiao Mu said Beijing was trying to dictate the media narrative about the US election to discredit the process.
“They want to make the Chinese people believe that Western democracy is bad,” Qiao said.
Då valet pågick i USA under gårdagen var bevakningen i kinesisk media nästan obefintlig. Bland toppnyheterna på tv, i tidningar och internet dominerade istället innehållet i ytterligare ett av president Xi Jinpings tal.
Men då resultatet stod klart var statlig kinesisk media snabb med att beskriva valutgången som ”en känga mot konventionell amerikansk politik”. Enligt Global Times bevisade valet att USA:s politiska elit aldrig stått längre från landets låg- och medelklass. (Samma kritik framförs ju ofta mot Kinas ledare.)
Beijing News påpekade å sin sida att USA:s nya president helt saknar politisk erfarenhet och ofta sviker sina löften. Detta, menar tidningen, gör det svårt att uppfatta USA:s ställning i betydelsefulla frågor vilket kan orsaka stor ekonomisk oro. Resonemanget är givetvis en indirekt hyllning till det kinesiska systemet, där stabil ekonomisk tillväxt prioriteras framför demokratiska rättigheter eller allmänna val.
Kort sagt är ledarna i Peking mer än nöjda över en amerikansk president vars egna tillkortakommanden omöjliggör skarp kritik mot Kinas brister, och som dessutom inte har ambitionen att stoppa den kinesiska framfarten i Sydkinesiska havet genom villkorslöst beskydd av långtida allierade.
Man gläds även över faktumet att västerländsk demokrati – återigen – resulterat i en tydlig polarisering och valet av en ledare vars kvalifikationer kan ifrågasättas.
