Jojje OlssonUnder förra veckan hölls ett av årets största politiska möten i Peking, då hundratals höga tjänstemän från landets alla hörn närvarade vid det så kallade ”sjätte plenumet”. Mötet kan även ses som en förberedelse för den nittonde partikongressen som äger rum nästa höst, där en ny politbyrå med uppgift att leda Kina de kommande fem åren ska utses.
Som jag tidigare skrivit här på InBeijing så existerar många meningsskiljaktigheter inom partitoppen. Många analytiker har främst pekat på en maktkamp mellan president Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang.
Li har under sin tid vid posten fråntagits flera ansvarsområden som Kinas premiärministrar traditionellt besuttit, och allt mer hamnat i skuggan av sin mäktiga president. Och mycket pekar nu på att det slutna politiska mötet förra veckan innebar ytterligare framsteg för Xi vad gäller konsolidering av personlig makt.
Efter mötet tilldelades nämligen Xi Jinping titeln ”kärnledare”, ett epitet som inte använts för Kinas ledare på 14 år.
Såväl Mao Zedong som Deng Xiaoping benämndes som ”kärnledare” under sin tid vid makten. Deng gav även president Jiang Zemin samma titel för att landet och partiet skulle sluta upp kring Jiang efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989.
Men inga referenser gjordes någonsin till Jiangs efterträdare Hu Jintao som ”kärnledare”, och inte heller till Xi Jinping förrän nu.
Som vanligt är det svårt att uppskatta betydelsen av denna titel, eller vad som egentligen skedde under förra veckans möte. De flesta bedömare är överens om att epitetet ”kärnledare” ger Xi ökade befogenheter inom en rad områden inklusive ekonomisk politik och utvecklingen i Sydkinesiska havet.
Enligt Reuters är den nya titeln ett tecken på att Xi Jinpings makt nu kan jämföras med den som Mao och Deng en gång besatte:
Since assuming office almost four years ago, Xi has rapidly consolidated power, including heading a group leading economic reform and appointing himself commander-in-chief of the military, though he already controls the armed forces as head of the Central Military Commission.
While emphasizing the importance of collective leadership, a suggestion his power would not be absolute, the party last week named Xi ”core”, putting him on par with past strongmen Mao Zedong, Deng Xiaoping, and Jiang Zemin.
The title marks a significant strengthening of Xi’s position ahead of an important party congress next year, at which a new Standing Committee, the pinnacle of power in China, will be constituted.
Andra bedömare är inte fullt lika övertygade, främst på grund av Kinas politiska system genomgått betydande förändringar sedan Maos dagar. På frågan om huruvida Xi nu är lika mäktig som Mao Zedong eller Deng Xiaoping svarar Chris Buckley på New York Times:
Not by a long shot. Mr. Xi is a formidable leader, but in a different way from those two men.
Mao and Deng established their tremendous personal authority through decades of revolutionary struggle and war. They didn’t need formal titles to exude dominance, and they made some of their fateful decisions — like Mao’s launching of the Cultural Revolution or Deng’s decision to use armed force against protesters in 1989 — outside conventional political channels.
But Mr. Xi’s power is less personal than Mao’s or Deng’s. By the time Mr. Xi rose in the party, Chinese politics had become more settled and tied to procedures, and he has been skilled at creating and remaking rules and institutions to magnify his power.
Titlen ”kärnledare” är alltså ett klart tecken på Xi Jinpings framgångar i en eventuell maktkamp inom partitoppen, och ger honom dessutom bättre möjligheter än tidigare att installera politiska allierade på viktiga positioner inom politbyrån vid nästa års partikongress.
