Jojje OlssonSveriges Radios program Konflikt har äntligen beslutat sig för att uppmärksamma vad som sker i Kina genom två program, varav det första sändes i helgen.
Tyvärr radar programledaren Ivar Ekman upp sakfel redan under programmets första minut. I inledningen, efter att ha konstaterat att Peking är en ”överraskande modern stad” med dyra köpcentrum och smartphones, fortsätter Ekman med att säga:
Helt nyligen kom en bok ut, skriven av en sociolog och statsvetare vid Oxforduniversitetet, norrmanen Stein Ringen, som hävdar att det här moderna Kina, enväldigt styrt av kommunistpartiet 1949, att det i dag är just en perfekt diktatur.
Efter att i decennier spanat efter anledningar till att Kina kommer kollapsa, eller bli en demokrati, eller falla tillbaka i fattigdom, så menar Stein Ringen och tillsammans med honom en växande skara akademiker och bedömare, att det är hög tid för världen att förstå att Kina är en mycket, mycket framgångsrik stat. Stabil, ständigt rikare, självsäkrare och samtidigt en diktatur som blir allt hårdare under den person som är fokus för dagens program, Xi Jinping.
Ivar Ekman hänvisar till Stein Ringens nya bok ”The Perfect Dictatorship: China in the 21st Century”. Dessvärre verkar Ekman inte ha läst boken, eftersom innehållet är nästan precis tvärtemot hans referat.
Kanske har Ekman låtit sig luras av bokens titel, som givetvis är en ordlek på uttrycket ”perfect storm”. Uttrycket betyder att ett fenomen når en särskilt drastisk magnitud på grund av att flera olika faktorer sammanfaller på ett sällsynt vis.
Vad Ringen menar med bokens titel är således inte att Kina är en ”perfekt diktatur” vad gäller att leverera ekonomisk utveckling, utan snarare att det är en särskilt hänsynslös diktatur vad gäller att försvara maktmonopolet med alla medel – inklusive sådana som får konsekvenser för tillväxten.
För faktum är att Ringen inte ens är positiv gällande Kinas ekonomiska utveckling, vilket kan ses av själva förlagets egna beskrivning av hans nya bok:
Drawing on Chinese and international sources, on extensive collaboration with Chinese scholars, and on the political science of state analysis, the author concludes that under the new leadership of Xi Jinping, the system of government has been transformed into a new regime radically harder and more ideological than the legacy of Deng Xiaoping. China is less strong economically and more dictatorial politically than the world has wanted to believe.
Det handlar alltså om ett verk som menar att Kina är mindre ekonomiskt starkt och mer ideologiskt radikalt än vad omvärlden kan föreställa sig. Ändå säger Ekman att Ringen tillsammans med en ”växande skara akademiker och bedömare” menar att det är hög tid för omvärlden att förstå att Kina är en ”mycket, mycket framgångsrik stat”.
Inget hade kunnat vara längre från sanningen! Ringen är ju tvärtom en del av den växande skara akademiker och bedömare som framhåller att Kina som land de facto förlorar sin potential på grund av den repressiva politik som det styrande partiet just nu för.
Alla som har läst boken förstår budskapet. På Amazon finns utdrag ur tidigare recensioner:
There is no lack of scholars and pundits abroad who tell us that dictatorship in China is for the greater good. In a timely and engagingly written book, Stein Ringen systematically demolishes all the components of this claim.
(…)
Mr. Ringen explodes this favorite propaganda slogan [that Beijing has lifted hundreds of millions of people out of poverty] even further and does so with the fresh eyes he promises.
Då Konflikt nu äntligen gör ett välbehövligt program om utvecklingen i Kina, är det tråkigt att höra hur programledaren redan i inledningen felaktigt refererar till en bok som han med all tydlighet inte ens har läst.
Det cementerar bara den rådande känslan av att det inte är lika viktigt för svenska journalister att fördjupa sig i kinesisk politik som i amerikanska presidentvalet eller EU:s flyktingpolitik.
Vidare skulle Stein Ringen själv säkerligen bli bestört över vetskapen om att svensk radio hävdar att hans nya bok – som det ligger många års hårt arbete bakom – beskriver det kinesiska politiska systemet som ”mycket, mycket framgångsrikt”.
Och vad ska lyssnarna tro då programmet inleds med feltolkade begrepp som ”perfekt diktatur” och falska exempel på en ”växande skara akademiker och bedömare” vilka talar om Kina som rikt, stabilt och framgångsrikt?
Lyckligtvis är gästerna (Hanna Sahlberg, Lars Fredén) i programmet mer pålästa än Ekman själv. Lyssna själva här nedan:
För den som vill veta vad Stein Ringen egentligen tycker om Kinas politiska system så har han en utmärkt blogg. Där skriver hand bland annat följande om kommunistpartiets påståenden att de har ”lyft 600 miljoner kineser ur fattigdom”:
The Chinese leaders boast that they are delivering for the benefit of the people. This is their main claim to fame. Recently, the foreign minister Wang Yi, clashed with a Canadian journalist who asked about human rights. His line of questioning was “irresponsible” said Wang, and went on: “Do you know that China has lifted more than 600 million people out of poverty?”
Has it? Is the Chinese government delivering the way it boasts?
(…)
Chinese governance has in fact not delivered anywhere near what the leaders claim. Even their basic boast of having delivered economic growth is false. It is without doubt true that there has been strong growth in the last two or three decades, but
* Not as strong as has been boasted; the official statistics are bogus and have exaggerated the pace of growth.
* No more than standard for the region; careful comparisons of the best growth periods in Japan, South Korea, Taiwan and China show all to be about equal but with growth in China slightly behind the three other countries.
The same foreign minister Wang Yi has called “the Chinese story the greatest success story of our time” (at the World Economic Forum in 2014). False boasting again. In the Maoist period, the Chinese story was the greatest horror story of our time. In the post-Mao period, the Chinese story has been no more than a standard East Asian story.
