Jojje OlssonTack för alla generösa bidrag på Patreon men framför allt Swish (0730705573) som gör att jag kan lägga ner mer tid på InBeijing! Påminnelse: Ni som satt över minst 200 kronor via Swish vänligen maila mig för att få ett digitalt exemplar av min första bok.
I veckan har Quartz publicerat två intressanta artiklar om tidningen Global Times, inklusive ett besök på deras kontor och sällsynta intervjuer med såväl chefredaktören Hu Xijin som de ”utländska experter” tidningen anställer.
Global Times är en tabloid som ges ut av partitidningen Folkets Dagblad. Dess engelska upplaga publiceras i såväl Europa som USA och Afrika. Tidningen uppmärksammas ofta på grund av sina nationalistiska och aggressiva ledarartiklar.
Exempelvis har tidningen på sistone uppmanat till militär attack mot ”papperskatten” Australien, sagt att krig med Taiwan är oundvikligt och kallat fjolårets bästa film i Hongkong för ett ”hjärnvirus”. Redaktionen försvarar ofta och gärna Xi Jinpings repression mot mänskliga rättigheter och civilsamhället.
Chefredaktören Hu Xijin var själv en av demonstranterna på Himmelska fridens torg 1989, men har även tjänstgjort i armén och umgås nu ofta med tjänstemän från utrikesministeriet och säkerhetstjänsten. Hu menar att dessa tjänstemän ofta delar värderingarna och tonen i Global Times.
Första artikeln innehåller en intervju med Hu som framför åsikten att vad som är bra för kommunistpartiet är bra för det kinesiska folket. Han anser att Global Times därmed verkar i det kinesiska folkets intresse genom att försvara myndigheternas ståndpunkter.
Quartz påpekar att Global Times popularitet har växt i takt med Kinas allt mer aggressiva utrikespolitik, och att tidningens rapportering kan vara effektiv eftersom många läsare inte har tillgång till andra nyhetskällor, exempelvis vad gäller den kidnappande svenska aktivisten Peter Dahlin:
Hu mocked the New York Times (link in Chinese) after it ran an interview with Peter Dahlin (paywall), a Swedish activist who was arrested and deported for running a human rights organization in China. “Some Western media portray Dahlin as a positive figure,” he wrote. “They seem to think as long as a person causes troubles in China’s politics, or promotes Western values, whatever moves he takes are justified.”
Because China blocks the New York Times and numerous other foreign publications, many Global Times readers only know about Dahlin’s case from state media reports. (Dahlin worked with local lawyers to provide legal training and assistance for human rights advocates, and denied any wrongdoing after he was deported from China.) But readers embraced Hu’s theory of sinister foreign forces, and went even further in online comments under the editorials. “He should have been shot dead right after the arrest,” one wrote.
Quartz andra artikel fokuserar på de ”utländska experter” som är anställda av Global Times bland annat för språkredigering men även för att skriv artiklar i sektioner som sport eller nöje.
Dessa ”experter” lockas med en betydligt högre lön än sina kinesiska kollegor, men vad tycker de egentligen om att jobba för den kinesiska propagandamaskinen? Anställda som Quartz intervjuar uttrycker olika åsikter:
Foreigners work for Chinese state media, including the Global Times, for all kinds of reasons. Some just want to stay in China with a well paid job that isn’t being an English teacher, Mitchell said, while others are “idealists” who think they will “convert the publication to a western point of view.” And others are in it for the novelty value. “I once helped the Communist Party with the propaganda machine—it’s funnier than anything,” one former foreign editor, who asked not to be named, said. He said he didn’t feel embarrassed working with the Global Times, but some did leave because they were sick of serving the party.
Det är dock sällan dessa ”experter” får skriva om politik, och vid Global Times finns också särskilda möten för känsliga frågor som endast den kinesiska personalen medverkar i. Den andra artikeln visar även exempel på hur också den lokala personalen ibland känner obehag inför tidningens kompromisslösa innehåll.
