Sent ska syndaren vakna! Jag har länge och ofta påpekat hur repressionen i Kina knappt uppmärksammas alls i svensk media. Men de senaste två veckorna har faktiskt flera svenska tidningar på ledarplats skrivit om den oroande utvecklingen i världens största land.
Förra veckan hade huvudledaren i Dagens nyheter rubriken ”Höj rösten för Gui Minhai”. Där krävdes åtgärder från svenska myndigheter gällande förläggaren Gui Minhai som suttit i kinesisk fångenskap i över nio månader.
Under gårdagen uppmärksammade också Svenska dagbladets chefredaktör Fredric Karén i en ledare hur press- och yttrandefriheten på senare tif försämrats betydligt inte bara i Turkiet utan även i Kina. Artikeln ”Iskalla vindar för pressfriheten i världen” tar bland annat upp hur Kina nyligen förbjudit landets nätportaler att publicera nyheter samt faktumet att landet ligger på plats 176 av 180 på Reportrar utan gränsers index över global pressfrihet.
Svenska dagbladets Ola Wong skrev även han under gårdagen en krönika med den talande rubriken ”Kina beter sig som en kolerisk Snorkfröken med kärnvapen”. Där framhålls Kinas oresonliga hållning i den territoriella konflikten i Sydkinesiska havet.
Just Sydkinesiska havet har dragit uppmärksamhet sedan Haagtribunalen för ett par veckor sedan dömde ut Kinas krav i området som orimliga. Efter beslutet skrev bland annat Sydsvenskan en huvudledare med rubriken ”Stormakten Kina vill inte hindras i sin expansion. Och har höjt tonläget.” Ledaren menar att Kina ”mer och mer framstår som en expansiv stormakt”.
Till och med en liten tidning som Västerbottens-Kuriren uppmärksammade Haagtribunalens dom på ledarplats genom artikeln ”Tydliga krav måste ställas på Kina”. Där diskuteras bland annat relationen mellan Kina och EU, med uppmaningar till EU att vara tydligt i krav och ståndpunkter i sin dialog med kineserna.
Under flera års tid har jag vidare försökt uppmärksamma mitt eget fackförbund, Svenska journalistförbundet, om de övergrepp som pågår mot media i Kina. Jag har till och med erbjudit mig att skriva om ämnet i tidningen Journalisten, men har alltid fått veta att det råder platsbrist.
Platsbrist har det tydligen även varit på Journalistens hemsida, eftersom förföljelsen av kinesiska journalister väldigt sällan nämnts där. Men på bara en dryg vecka publicerar tidningen nu tre notiser om Kina på sin webbsida:
”Kina stoppar liberal tidning” (19 juli)
”Kina förbjuder oberoende journalistik” (26 juli)
”Fängelse för att ha smugglat tidningar till Kina” (27 juli)
Och vad gäller just den liberala tidningen som ”Kina stoppar” enligt ovan, så skrev även Göran Leijonhufvud i helgen en längre text i Sydsvenskan kultur om myndigheternas attack mot publikationen Yanhuang Chunqiu, vilken Leijonhufvud med rätta beskriver som ”en av ytterst få frispråkiga tidskrifter som finns kvar i Kina, kanske den sista.”
En glädjande trend alltså att svensk media under de senaste två veckorna börjat uppmärksamma vad som egentligen sker i Kina. Hoppas att denna bevakning fortsätter. Den senaste tidens händelser har förmodligen gjort det svårare än någonsin för varje hedersam publicist att ignorera situationen.
