Jojje OlssonHar nu inte uppdaterat InBeijing på en dryg vecka, eftersom jag är på upploppet med min nya bok som ska vara klar vid månadens slut. Ett av kapitlen handlar om de territoriella konflikterna i Sydkinesiska havet, där spänningarna bara under februari tagits till en helt ny nivå.
Nu i veckan rapporterades nämligen att Kina har placerat två batterier med luftvärnsmissiler och ett radarsystem på Woody Island, som är en del av ögruppen Paracel vilken även Vietnam och Taiwan gör anspråk på. Missilerna har en räckvidd på 200 kilometer.
Samtidigt visade satellitbilder omfattande kinesisk byggnation på Duncan Island, ytterligare en mindre ö som tillhör Paracel. Kina gröper där ut havsbotten för att anlägga en hamn, och expanderar på samma gång öns storlek med cirka 50 procent för att där kunna bygga minst åtta landningszoner för helikoptrar.
Upptrappningarna kommer vid ögrupp där det redan råder stor oro. Vid slutet av januari seglade den amerikanska jagaren USS Curtis Wilbur innanför den drygt 20 kilometer stora radie av hav vid Paracel som Kina gör anspråk på med sina konstgjorda öar som argument.
Talesmän från Pentagon menade att USA genom denna handling vill värna om navigationsfriheten, samt utmana de överdrivna anspråk som ”vissa parter” gör vid ögruppen.
Kina svarade snabbt med att genomseglingen bröt mot kinesisk lag. Landets utrikesministerium menade att fartyget gett sig in på kinesiskt territorialvatten utan tillstånd, och varnade för liknande intrång i framtiden.
Woody Island, komplett med kinesisk landningsbana och nu även luftvärnsmissiler!
I veckan avslutades även ett möte i Washington mellan USA och ASEAN:s tio medlemsländer, varav många ligger i territoriell konflikt med Kina i Sydkinesiska havet. Barack Obama avslutade mötet genom att säga att USA kommer fortsätta flyga, segla och operera på alla de platser där internationell lag tillåter, och man kommer även stödja andra länders rättigheter att så göra.
Obama sade också sig vilja se ett slut på nybygge och militarisering av omstridda områden i Sydkinesiska havet. Men tvärtom så visar missiler och helikopteranordningar på att Kina snarast trappar upp sin expansion i havet.
Vid en annan ögrupp i Sydkinesiska havet vid namn Spratly har Kina gått ännu hårdare fram och byggt minst 800 hektar nya öar under de senaste knappa två åren. Expansionen inkluderar djupvattenhamnar och minst tre ledningsbanor på 3 000 meter som kan hantera de flesta civila och militära flygplan.
I slutet av oktober skickade USA därför jagaren USS Lassen på ett uppdrag mindre än 20 kilometer från Spratly för att värna om navigationsfriheten där. Även då fördömde Kina handlingen i hårda ordalag.
Men trots att USA och även Australien flera gånger skickat såväl flygplan som båtar för att utmana Kinas territoriella krav i Sydkinesiska havet så fortsätter kineserna bygga konstgjorda öar för att utöka sin räckvidd.
Utvecklingen fick den amerikanska tankesmedjan Center for Strategic and International Studies att nyligen varna för att Sydkinesiska havet riskerar bli “en kinesisk sjö” till år 2030 om utvecklingen fortsätter på samma vis.
Kina gör i dag anspråk på hela 90 procent av Sydkinesiska havet genom en linje med nio streck. Det sydligaste av dessa streck ligger 150 mil från Kina, men bara tio mil utanför kusten till malaysiska Borneo.
Konflikten är invecklad och bygger på å ena sidan internationella lagar, å andra sidan Kinas påstådda historiska rättigheter till nästan hela havet.
För en förklaring av dessa lagar samt en historisk bakgrund till konflikten, läs inlägget ”Ett steg närmare krig i Sydkinesiska havet” som jag skrev i fjol.
