Jojje OlssonFörra fredagen blev det klart att näthandelsföretaget Alibaba köper SCMP Group, ett medieföretag i Hongkong som främst är känt för att äga den 112 år gamla och välrespekterande tidningen South China Morning Post.
Efter att rykten uppstått under veckan blev det i dag också klart att Alibaba för samtal om att köpa tidningen Ming Pao, som även den är baserad i Hongkong.
Detta är spektakulärt eftersom SCMP och Ming Pao är de två största och mest inflytelserika tidningarna i Hongkong som är kända för att ofta skriva kritiskt om den politiska och samhälleliga utvecklingen i Kina.
Då köpet av SCMP presenterades förra veckan så offentliggjorde Alibabas vice vd Joseph Tsai mycket riktigt att ett av syftet med affären var att göra mediebilden av Kina mer positiv, eftersom ”vad som är bra för Kina är bra för Alibaba”.
En betydande del av Alibabas affärer äger ju nämligen rum i Kina, och negativ rapportering om utvecklingen där kan därför drabba förtroendet för Alibabas utveckling och därmed även dess aktiekurs.
Alibaba är ett företag vars framgång står och faller med relationen till Kinas myndigheter, alltså till det kinesiska kommunistpartiet. Därför fruktar många att rapportering om exempelvis mänskliga rättigheter eller minnesstunder för massakern vid Himmelska fridens torg i engelskspråkiga SCMP nu är ett minne blott.
Om även Ming Pao skulle köpas av Alibaba så riskerar också den största kinesiskspråkiga tidningen med kritisk inställning mot Kina att gå samma öde till mötes. Ett otäckt scenario där stora kinesiska företag köper upp medier i kris för att hindra ”negativ rapportering” om Kina.
Under förra veckan skrev jag ett längre inlägg om affären med Alibaba och SCMP Group för magasinet Finansliv. Se ett utdrag av det här nedan.
För alla med intresse av kombinationen Kina, media och yttrandefrihet så finns hela inlägget att läsa gratis via Finanslivs hemsida.
Tsai menar att västerländsk rapportering av Kina är alltför negativ och att detta även drabbar Alibaba som företag, eftersom ”vad som är bra för Kina är också bra för Alibaba”.
Då en så pass stor del av företagets affärer sker i Kina, så riskerar negativa rapporter om landet att drabba Alibabas aktiekurs negativt, säger Tsai. I och med köpet av SCMP vill Alibaba enligt Tsai skapa ett alternativ till det ”partiska synsätt” som han menar att västerländsk media gör sig skyldiga till.
Affären väcker många frågetecken. SCMP har gjort sig känd för att rapportera om sådant som andra tidningar i Hongkong – och definitivt i Kina – inte kan på grund av ägarskap eller censurregler. Tidningen skriver vidlyftigt om exempelvis brott mot mänskliga rättigheter, korruption och minnesstunder för massakern vid Himmelska fridens torg.
Förvisso har papperstidningen en upplaga om blott cirka 100 000 exemplar. Men faktumet att tidningen är tvåspråkig och välrenommerad, samt opererar i det relativt fria Hongkong, har gjort SCMP till en auktoritet vad gäller rapportering om politik och utveckling i Kina. Tidningen är känd för att vara partisk och artiklarna får ofta stor spridning på internet.
Kommer allt detta nu att upphöra, då Alibaba vill få Kina att framstå i god dager? Misstankar har väckts om att Kinas kommunistparti har ett finger med i spelet, men Tsai avfärdar bestämt att partiet har någon som helst roll i affären.
(…)
Mystiskt nog, samtidigt som Alibaba vill bidra till en mer positiv rapportering om Kina, så säger Tsai att företaget inte har för avsikt att blanda sig i det dagliga arbetet på SCMP. Man säger sig vilja värna om tidningens ”journalistiska självständighet och integritet”. Redaktörerna ska få bestämma över innehållet, och Tsai menar att han inte kan komma på några ämnen som skulle vara uteslutna att skriva om.
Hur ska man då på samma gång kunna rapportera mer positivt om Kina och behålla tidningens redaktionella självständighet? Det gav Tsai ingen vidare tillfredställande beskrivning av, utan sade istället något om sitt hopp om att mer ”rättvisa och exakta” artiklar med tiden skulle göra rapporteringen mer positiv.
Något som har garanterat SCMP:s självständighet är utländska ägare – dess nuvarande ägare är en malaysisk affärsman – men många fruktar nu att ett kinesisk företag eller en kinesisk aktör kommer tvingas ta hänsyn till sina relationer till Kinas myndigheter då det gäller tidningens innehåll. Särskilt eftersom affären sker under en tid då Kina går till större längder än på länge för att kontrollera medier och internet.
Professor Willy Lam, även författare och tidigare redaktör för SCMP, är en av de som uttalat sina farhågor i samband med affären för att tidningen kommer undvika känsliga ämnen och ägna sig åt självcensur i allt större utsträckning. Bara under de senaste åren har flera fall uppstått där kinesiska myndigheter uppmanat entreprenörer och reklambyråer att inte stödja publikationer som skriver illa om kommunistpartiet.
(…)
Affären är vidare ett hot mot Hongkong som Kinas sista fria utpost vad gäller yttrandefrihet, vilket också visades av kidnappningen av en svensk förläggare, som jag skrev om här på Finansliv för någon vecka sedan.
Kommer Hongkong även i fortsättningen vara attraktivt för utländska företag och investerare om institutioner och kulturliv och rättsystem och politiskt klimat blir likadant som på det kinesiska fastlandet?
