För en dryg vecka sedan tilldelades Peking vinter-OS 2022 efter att ha besegrat Kazakstans huvudstad Almaty med 44 röster mot 40 i den slutgiltiga omröstningen.
Ledamöterna hade bara att välja mellan två diktaturer sedan en rad demokratier hoppat av ansökningsprocessen på grund av rädsla för höga kostnader.
I tur och ordning skrotade Graubaunden (Schweiz), Stockholm, Krakow (Polen) samt Oslo sina bud av ekonomiska skäl. I Krakow hölls till och med en folkomröstning där 70 procent motsatte sig att arrangera olympiaden på grund av en allt för hög prislapp.
Ribban sattes ju nämligen av ryska Sochi som spenderade cirka 500 miljarder kronor på sitt vinter-OS 2014, vilket var den dyraste olympiaden hittills.
Tidigare i veckan skrev jag inlägget ”Olympiska spelen – nu bara för diktaturer”, med anledning av att det nu främst bara auktoritära stater som kan spendera de väldiga summor som krävs för att arrangera en olympiad (eftersom hänsyn inte tas till den allmänna opinionen).
I det långa inlägget utvecklar jag varför Peking inte borde ha fått arrangera vinter-OS 2022. En av anledningarna är att Peking (i motsats mot Almaty) knappt har något snöfall och dessutom inga dugliga faciliteter:
Bland annat skidåkning, backhoppning, alpina grenar och bob kommer hållas i områden som Yanqing eller städer som Zhangjiakou som ligger cirka 150 kilometer bort från huvudstaden. Det innebär stora kostnader för planerade tåglinjer som ska ta deltagare och åskådare till faciliteter som knappast kommer utnyttjas fullt ut efter spelens slut.
(…)
Ännu mer problematiskt är dock snöbristen från miljösynpunkt, eftersom norra Kina hör till ett av de områdena i världen med mest allvarlig vattenbrist. Trots detta kommer hundratals miljoner kronor att satsas på att leda vatten från jordbrukssamhällen i närheten till de olympiska faciliteterna, där modern och dyr utrustning ska köpas in för att förse backarna och spåren med konstsnö.
Vidare finns också en viktig aspekt vad gäller mänskliga rättigheter. Då Peking arrangerade sommar-OS 2008 uttrycktes förhoppningar om att spelen skulle leda till en förbättrad situation för mänskliga rättigheter i landet.
Nu blev det istället motsatt effekt – efter att olympiaden avslutades förvärrades förföljelsen av aktivister, och i dag är situationen för mänskliga rättigheter i Kina värre än på länge.
Med anledning av detta skrev ett dussintal av Kinas ledande aktivister just innan omröstningen ett öppet brev där de motsatte sig att Kinas myndigheter återigen ska få äran att arrangera spelen:
“As we write this letter, the Chinese government is carrying out an unparalleled attack on civil society,” it said, pointing to the recent wave of detentions against lawyers.
Handing Beijing the 2022 Games would “endorse a government that blatantly violates human rights” and be “a contradiction of the Olympics’ goal of ‘promoting a peaceful society concerned with the preservation of human dignity”.
Övriga anledningar till att Peking inte bör arrangera spelen 2022 innefattar korruption, luftföroreningar, höga kostnader och förstörelse av historiska kulturarv. Läs hela min argumentation via Finanslivs hemsida.