Jojje OlssonJag tog ju min första examen i historia, med särskild inriktning på kinesisk och asiatisk nutidshistoria. Därför skriver jag några gånger om året historiska features för magasinet Allt om Historia.
Min senaste sådana handlar om röda khmererna och deras skräckvälde i Kambodja 1975-79, då upp till tre miljoner kambodjaner – en tredjedel av landets befolkning – dukade under i svält och avrättningar.
Denna feature handlar inte bara om själva folkmordet, utan även mekanismerna bakom Pol Pots maktövertagande samt händelseutvecklingen efter att Vietnam störtat regimen i Kambodja.
Röda khmerernas väg till makten utstakades av USA:s bombningar av Kambodja under vietnamkriget. Dessa piskade upp ett folkligt missnöje mot den sittande regimen som stödde USA, och sedan stod hjälplös mot Pol Pots gerillasoldater då amerikanarna lämnade sin gamla allierade i sticket.
Ännu värre är efterspelet till Vietnams invasion av Kambodja 1979, som satte stopp för röda khmerernas folkmord. Enligt devisen ”min fiendes fiende är min vän” så stödde såväl USA som Kina röda khmererna, som fick hjälp att återhämta sig och bygga upp nya styrkor i läger på gränsen till Thailand.
Som tack för invasionen av Kambodja frystes Vietnam också ut ur organisationer som Världsbanken, Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen och Asiatiska utvecklingsbanken. På amerikanskt bevåg upphörde till och med Världshälsoorganisationen med sin hjälp till det utblottade Vietnam.
Röda khmererna lyckades stanna kvar som en faktor i kambodjansk politik till mitten av 1990-talet. De sista soldaterna infångades 1999 tillsammans med sin enbenta general Ta Mok, känd som ”slaktaren” för sina många grymma övergrepp mot sin egen befolkning.
Läs hela artikeln här nedan, eller i större version via Scribd.
