Jojje OlssonI aktuella numret av Ny Teknik finns en krönika av mig som handlar om Kinas så kallade revolution vad gäller patent och uppfinningar.
Efter att FN-organet World Intellectual Property Organization nyligen kom med en ny rapport som visar att Kina är världsledande i antalet patentansökningar, valde många medier att beskriva Kina som världens mest uppfinningsrika land.
Exempelvis Svenska Dagbladet talade om ett kinesiskt ”patentunder” där innovationstalangen ”fullständigt exploderat”.
Men om man tar sig tid att analysera siffrorna så döljer sig en annan verklighet under ytan. Den plötsliga ökningen av antalet patent beror på mål som myndigheterna satt upp, och statliga subventioner som uppmuntrar till patent i kvantitet snarare än kvalité:
En vanlig måttstock på användbarheten av nya patent är huruvida ansökningar även görs i utlandet. Någon som litar på att den egna innovationen är nyttig eller kommersiellt gångbar vill rimligtvis lansera sin idé även i utlandet.
En tredjedel av patenten i USA och Japan resulterar i ansökningar utomlands och inom EU handlar det om nästan hälften. Motsvarande siffra i Kina är endast 5 procent, vilket är lätt att tolka som att upphovsmännen är mer intresserade av en belöning än att sprida själva uppfinningen för användning.
(…)
Rent krasst består Kinas ”patentunder” till stor del av ansökningar från lokala aktörer som godkänns av de inhemska patentbyråerna och sedan aldrig tas utomlands. Kanske lämnar de inte ens hyllan i Kina.
Media verkar gilla att skriva dramatiska rubriker om Kina – som exempelvis att landet nu är världens största ekonomi eller utexaminerar en miljon ingenjörer om året.
Läs mer om detta i min krönika som finns tillgänglig på Ny Tekniks hemsida.
