Jojje OlssonDen som har följt InBeijing – eller någon annat nyhetsflöde om Kina för den delen – har knappast missat Xi Jinpings intensiva kampanj mot Kinas epidemiska korruption.
Kampanjen har under det gångna året pågått med en väldig kraft, och kulminerade i somras i och med arresteringen av Zhou Yongkang som 2012 kallades för ”Kinas mäktigaste man” av Financial Times.
Att Zhou Yongkang fälldes var banbrytande på många vis, vilket jag förklarade närmare på Finansliv då fallet rullades upp:
Som chef för den interna säkerheten förfogade nämligen Zhou över en budget större än militärens, och dessutom hade han genom familjemedlemmar och affärspartners byggt upp ett regelrätt imperium med enorma marknadsandelar inom områden som oljeproduktion, fastighetsutveckling och energi.
Enligt Reuters så hade Zhou Yongkang och hans familj skaffat sig tillgångar på över 90 miljarder kronor.
Zhous otroliga makt gjorde honom länge orörbar, och dessutom gavs extra säkerhet genom hans position i politbyråns ständiga utskott. Det finns nämligen en oskriven regel inom kinesisk politik mot att utreda personer som suttit i denna landets högsta politiska enhet; det har inte skett sedan Maos utrensningar under Kulturrevolutionen.
Förutom Zhou Yongkang själv sattes dussintals familjemedlemmar, affärspartners och politiska allierade dit. Deras öden varierar från att vara under utredning till ha ”försvunnit”.
Förutom Zhou har över 200 000 politiker och tjänstemän straffats av partiets disciplinnämnd sedan Xi Jinping tog makten.
Det var förvisso vanligt att dussinpolitiker (flugor) åkte dit redan tidigare, men sedan Xi Jinping tog makten har även många mäktiga politiker (tigrar) råkat illa ut. Förutom Zhou Yongkang märks bland andra ex-generalen Xu Caihou och Xu Yongsheng, chef vid nationella energiadministrationen.
Då vi nu går in i 2015 finns det inget som talar för att Xi Jinping kommer sakta ner kampanjen mot korruption – snarare tvärtom. Många ställer sig nu istället frågan vem som blir nästa ”tiger” att hamna i presidentens fälla?
I en mycket intressant artikel från Voice of America (endast på kinesiska) beskrivs hur Xi Jinping sett till att hans egna familjemedlemmars privata företag har fått stänga ner.
Att en kinesisk president attackerar snarare än göder den egna släktens affärsverksamheter torde ha varit otänkbart för bara ett par år sedan.
Men det ses också som en varning för andra söner och döttrar till tidigare generationens mäktiga politiker – så kallade ”hongerdai” – att antingen göra likadant på egen hand eller utredas av partiets disciplinnämnd.
Och föga överraskande är det trots presidentens uppmaningar få politiker som ger upp sina korrupta förtjänster frivilligt. Så fler huvuden kommer att rulla. Om jag själv ska våga mig på en gissning om nästa ”tiger” som faller så blir det förmodligen Li Peng med familj.
Li Peng var landets premiärminister 1988-1998 och sedan ordförande i nationella folkkongressen 1998-2003.
Men bland den kinesiska allmänheten är främst känd som ”slaktaren av Peking”, efter att ha varit den mest drivande kraften bakom beslutet att skicka militär mot demonstranterna vid Himmelska fridens torg 1989.
En anledning till att Li Peng våren 1989 önskade gå så hårt fram mot de fredliga protesterna torde vara att han redan då var genomkorrupt, och fruktade utredning om demonstranterna skulle få gehör för sina krav. Därför dödade han dem istället.
Li Peng, eller ”slaktaren av Peking”, en av de allra mest avskydda bland Kinas många korrupta politiker
Under åren som premiärminister fortsatte han tillförskansa sig själv och sin familj allt mer rikedomar, med fokus på landets enorma energisektor som ännu i dag är en av de mest korrupta industrierna i Kina. Det beror till stor del att hela sektorn de senaste årtiondena sköts som ett familjeföretag utan insyn.
Li Pengs fru och tre barn har kunnat berika sig genom hans politiska (miss)gärningar. Dottern Li Xiaolin har lyckats bli nästan lika avskydd hos folket som sin far genom att ofta visa upp sig i dyra designkollektioner och med väskor för tiotusentals kronor.
Den råder heller ingen tvekan om att familjen är medvetna om sina illdåd. En kinesisk journalist som 2001 beskrev Kinas lukrativa energisektor som ”familjeföretaget Li” försvann snart spårlöst och har sedan dess inte återsetts av vare sig arbetsgivare eller familj.
Faktumet att Li Peng med familj är hatad av den kinesiska allmänheten gör det givetvis mer attraktivt för Xi Jinping att nagla dit dem, eftersom hans kampanj mot korruptionen också syftar till att legitimera sin egen och kommunistpartiets makt.
Vidare står Li Peng långt ifrån Xi Jinping på den politiska skalan – han är en envis maoist som efter massakern 1989 ville återgå till renodlad planekonomi och mer omfattande indoktrinering – varför de knappast lär ha särskilt många gemensamma viktiga allierade inom det kinesiska toppskiktet av ledare.
Att nu sätta tid Li Peng vore dessutom mindre riskfyllt än tidigare bevåg, eftersom Li inte har samma nära band och förgreningar till militär och säkerhetsstyrkor som exempelvis Bo Xilai eller Zhou Yongkang.
Argumenten för att Li Peng skulle få gå fri är egentligen få. Kanske bara hans ålder, han fyller 87 i år, samt ett eventuellt ”frikort” i samband med den kohandeln som får förmodas ha ägt rum då Xi Jinping utsågs till president.
