Bokrecension: Tiananmen Redux

Tiananmen Redux (2014), av Johan Lagerkvist

Gör en lista över vår generations viktigaste politiska händelser, och risken är stor att du glömmer bort massakern vid Himmelska fridens torg 1989. Det vill Johan Lagerkvist ändra på genom att i sin nya bok framhålla massakern som den enstaka händelse vilken bidragit mest till att forma det moderna Kina – som verkar vara en förskräcklig nation att leva i.

Lagerkvist radar upp de samtida problemen; växande klassklyftor, miljöförstöring, korruption, övervakning, självmord, brist på empati, moralisk utvattning och en befolkning likgiltiga inför det mesta som inte innebär personlig profit.

Då jag själv bor i Kina kan jag, tyvärr, skriva under på en stor del av detta. Lagerkvist ska ha en eloge för att han inte skräder med orden. Det gäller även beskrivningen av partiets hårdföra ledare som gjorde allt för att hitta en ursäkt att släppa lös militären. De får här verkligen en historiens kompromisslöst hårda dom, utan att Lagerkvist försöker hitta någon mellanväg som ursäktar deras ofattbara handlingar. Gott så.

Ett problem uppstår dock då massakern anges vara avgörande för alla de ovanstående samhällsproblemen. Snarare brukar kulturrevolutionen nämnas som orsak för dessa – forskare likt Frank Dikötter går ännu längre tillbaka i tiden och menar att en kultur av fusk och ljug etablerades redan under svältkatastrofen det stora språnget (1958-61).

Lagerkvists argument lyckas inte helt övertyga att händelserna 1989 har satt värre spår i samhället och det kollektiva minnet – även om det givetvis inte kan uteslutas. Teorin blir också svagare av bokens brist på ny kunskap. I motsats till den redan nämnde Dikötter så har inga djupdykningar gjorts i tidigare outforskade arkiv; källorna består främst av redan publicerade böcker.

Till skillnad från exempelvis Ola Wongs alster ges heller inte särskilt stor plats åt personliga erfarenheter eller möten. De nya citat som Lagerkvist bidrar med är korthuggna och kommer oftast från icke namngivna personer vilka sedan försvinner spårlöst ur boken.

Syftet med Tiananmen Redux torde dock varken vara forskning eller någon semi-biografi, utan helt enkelt att läsarna ska förstå vidden av vad som hände i Peking den där ödesdigra våren 1989. Och i denna kategori torde boken vara oöverträffad i Sverige.

Den första och längsta delen – som beskriver rävspelet bakom beslutet att sätta in armén – höll mig vaken en hel natt, och detta trots att jag redan läst de flesta av källorna. Lagerkvist har varit extrem noggrann i sin dramaturgiska berättelse, där de allmänna sinnesstämningarna återges tillsammans med detaljer om politiska tjänstemän som svettades på panna och överläpp av nervositet under samtal med studenterna.

I bokens två sista släpper dock Lagerkvist fram statsvetaren och forskaren i sig själv aningen för mycket. Den tidigare snabba rytmen av relevant information förbyts mot utvecklingar av och bollande med olika experters ekonomisk-politiska teorier.

Det spekuleras även en hel del. Lagerkvist konstaterar att “utan Tiananmen hade Kina inte nått supermaktsstatus på tre årtionden”, punkt slut. Nähä, och varför inte det då? Liksom tidigare recensenter påpekat skulle utvecklingen varit fullt möjlig även om man gått demonstranterna till mötes snarare än att skjuta ihjäl dem.

De protesterande torde nämligen själva ha varit positivt inställda till marknadsekonomiska reformer. Ett Kina med mindre spänningar och mer frihet skulle kanske rent av kunnat växa ännu snabbare. Återigen är det förvisso möjligt att Lagerkvist har rätt – men han kan också vara fel ute och utan klara bevis är det därför svårt att bara nicka och hålla med.

Förmodligen skulle boken också må bra av att kortas ner. Exempelvis finns två stycken om digital övervakning. Det första på drygt tio sidor fokuserar på NSA och Edward Snowden, utan att knappt nämna Kina. Andra stycket är kortare och också det fullt av referenser om läget i USA och Europa. Det är förståeligt att situationen i Kina måste sättas i kontext – men då kontexten blir själva huvudämnet tappar i alla fall jag fokus och bläddrar framåt allt snabbare.

Detta är varken första eller enda gången som Tiananmen Redux uppvisar tendensen att glida ifrån ämnet något. Det resulterar ofta i intressanta perspektiv och jämförelser, men tyvärr också ofta i mer eller mindre fristående historier om brittiska elitförband eller stadstorgens utveckling i det antika Grekland.

Utflykter likt dessa fråntar dock inte boken dess viktiga budskap; att Kina bakom sina tillväxtsiffror brottas med enorma problem som till stor del beror på landets fruktansvärda förflutna – må det handla om massaker eller kulturrevolution. Samt att det finns en bubblande frustration i samhället på grund av att förgriparna fortfarande sitter vid makten.

Det är också uppfriskande att se en svensk akademiker som tar i från tårna för att förmedla detta till allmänheten.

OMDÖME: KÖP

InBeijing bedömer böcker enligt en skala med tre olika omdömen. De verk som är intressanta och inspirerar på ett vis som litteratur bör göra får betyget ”KÖP”.

Vänligen maila tips på böcker med koppling till Kina eller Asien som du tycker bör recenseras här. Längden på InBeijings recensioner kommer alltid ligga på drygt 3 000 tecken, oavsett vilken längd eller kvalité boken i fråga håller.

Tidigare recensioner:

The Last Days of Old Beijing, av Michael Meyer (MÄSTERLIG)
The Search for a Vanishing Beijing, av M.A. Aldrich (UNDVIK)