Nordkorea och hackattacken mot Sony

Julhelgen torde ha varit extra stressigt för högt uppsatta chefer vid Sony Entertainment. 16 december utfärdades nämligen ett hot från en okänd grupp hackare om terrorattacker mot USA om filmen The Interview som planerat tilläts börja visas på amerikanska biografer från och med juldagen.

Filmen, som Sony alltså står bakom, är en komedi vilken handlar om ett mordförsök på Nordkoreas diktator Kim Jong-un och allmänt förlöjligar den enväldige diktatorn.

Att just denna film stod som måltavla för terrorhot innebar att Nordkorea själva blev misstänkta för att ha utfärdat hoten, liksom för att i slutet av november ha genomfört ett dataintrång hos Sony där många känsliga uppgifter läckte ut.

Snart förklarade Sony att premiären kommer ställas in, varpå företaget fick ta emot kritik från många håll – till och med president Barack Obama gick ut offentligt och menade att det var felbeslut.

Nordkorea förnekade sin inblandning i affären, något som föll för döva öron i Washington, där framför allt republikaner och högermedia krävde en snabb och kraftigt hämndaktion från Obamas sida. Sveriges radio sände 23 december ett inslag som någorlunda sammanfattar läget:

Men bara de senaste dagarna har affären tagit en plötslig vändning. Till att börja med så ska filmen nu visas på ett par hundra amerikanska biografer från och med i dag, och har även gjorts tillgänglig av Sony vi flera kanaler på internet.

Det visade sig nämligen att det inte var Sony själva som ville ställa in premiären, utan att USA:s stora biografkedjor på grund av hoten helt enkelt inte vågade visa filmen. Det löstes genom att ett antal fristående mindre biografer gick ihop och lovade Sony att visa filmen gratis.

Vidare har rapporter gjort gällande att det kanske inte alls var Nordkorea som stod bakom attacken. De bevis som FBI stödjer sig på är mycket tunna, och bland annat i New York Times bedöms sannolikheten vara större att intrånget är gjort av någon med god kännedom av Sonys system – alltså i så fall ett insiderbrott.

Nordkorea har som sagt förnekat att de ligger bakom hackattacken och även föreslagit en gemensam utredning tillsammans med USA. Detta betyder dock inte att Nordkorea på båget vis försöker närma sig USA – enpartistaten sade i samma veva även att de förbereder ett ännu större anfall mot ”vita huset, Pentagon och hela det amerikanska fastlandet”.

Den hela affären är riktigt invecklad och innefattar flera turer om skuldbeläggande, hot och kraftmätning. Det har knappt skrivits något om detta i svensk media de senaste dagarna, medför den som är nyfiken på detta omtalade fall så skrev jag nyss en analys som kan läsas i sin helhet via Finanslivs blogg:

I amerikansk media talades det om en nordkoreansk attack på USA:s konstitution och yttrandefrihet. Rapporter med avhoppade nordkoreaner som källor kablades ut, där det angavs att Nordkorea har ”1 800 cyberkrigare” stationerade på ”olika platser i världen”.

Kina fick bära en del av hundhuvudet och det talades till och med om sanktioner mot ”tredje land”, eftersom USA redan har alla tänkbara sanktioner mot Nordkorea på plats. Det sades nu kunna bli aktuellt med amerikanska sanktioner mot kinesiska banker, vilka ju möjliggör det knappa ekonomiska utbyte som Nordkorea i dag har med omvärlden.

(…)

Det spektakulära i denna berättelse, anser i alla fall jag, är inte huruvida filmen visas utan snarare de många turer och den uppenbara nervositet som tydliggjorts. Först fick Nordkorea (kanske felaktigt) skulden för intrånget, sedan fick Sony (definitivt felaktigt) skulden för att inte visa filmen. Det talades om krig och dessutom sanktioner mot ett tredje land, alltså Kina, trots att bevisen som ledde dit måste varit ännu svagare – om de alls existerade.

Vidare uppstod panik i Sydkorea som i samband med det hela bad USA om hjälp att undersöka om Nordkorea ligger bakom hackattacker mot landets kärnkraft. Dessa skede dock under det att Nordkoreas internet helt låg nere i över nio timmar, en unik händelse som aldrig tidigare ägt rum. Var det USA eller Kina som stängde ner Nordkoreas nät som hämnd? Eller var det koreanerna själva som ville undvika hämndattacker mot sin digitala infrastruktur? Ingen av parterna vill kommentera saken.