Förra veckan skrev jag ett inlägg på Finanslivs blogg om den nystartade Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB), som av många bedömare ses som en konkurrent till bland annat Världsbanken och Asian Development Bank.
AIIB har grundats på initiativ av Kina, som står för lejonparten av de hundratals miljarder kronor som ska utgöra bankens dispositionsfond. Bland de 22 medlemsländerna återfinns även Indien, Vietnam, Indonesien och Malaysia.
Dock har länder som Sydkorea och Australien ställt sig utanför den nya banken, vilket till stor del beror på påtryckningar från USA.
Banken har nämligen gett upphov till ett diplomatiskt spel bakom gallerierna; samtidigt som amerikanarna avrått sina allierade att gå med så har Jin Liqun – den kinesiska tjänsteman som kommer leda AIIB – rest runt och försökt övertyga regionens länder om att bli en del av banken.
AIIB kommer givetvis ge Kina mer ekonomiskt inflytande i Kina; långt mer än om man hade valt att istället injicera pengarna i världsbanken eller ADB. För som jag skriver på Finansliv, så är Kina missnöjda med sin relativt lilla bestämmanderätt i de redan befintliga institutionerna:
Kina har dock tröttnat på att landet trots sin växande ekonomi inte får motsvarande inflytande i dessa och andra internationella organisationer. Vad gäller Världsbanken så har Kinas andel av rösterna där efter en lång debatt nyligen höjts från 2,8 procent till 4,2 procent. Det är fortfarande långt mindre än USA:s 15,8 procent och 6,8 procent för Japan – trots att Kinas BNP nu är dubbelt så stor som Japans, och befolkningen tio gånger så stor.
Även i Asian Development Bank så har Japan där mer än dubbelt så många röster som Kina, och banken har alltid haft en japansk chef. Också Internationella valutafonden (IMF) har länge förhalat reformer vilka skulle ge länder som Kina, Indien och Brasilien en bestämmanderätt i relation med deras ekonomier.
I den AIIB kommer rösträtten istället beräknas efter respektive lands BNP. Läs mer om banken samt dess utformning och syfte via Finansliv.