Jojje OlssonTaiwans politiska landskap består främst av två partier; Kuomintang (KMT) som vill förbättra relationen med Kina, och Democratic Progressive Party (DPP) som skyr fastlandskina likt pesten.
DPP hade makten på Taiwan 2000-2008, vilket var en tid som kännetecknades av våldsamt försämrade relationer med Kina. Den kontroversiella presidenten Chen Shui-bian gjorde då flera uttalanden om taiwanesisk självständighet, varpå Kina svarade med att rikta missiler mot Taiwan. En militär konflikt såg länge ut att blott vara en tidsfråga.
Efter att KMT vunnit tillbaka makten på Taiwan och Chen Shui-bian kastats i fängelse, påbörjades en upptining i relationen med Kina. Den nya presidenten Ma Ying-jeou förespråkade närmare samarbete främst på det ekonomiska planet, vilket bland annat 2009 resulterade i ett omfattande handelsavtal som flätat samman de båda ländernas ekonomier.
Men efter att ha fått egen majoritet i regeringsvalet 2008 och majoritet med hjälp av likasinnade koalitionspartier 2012, så åkte KMT på ett riktigt bakslag i söndagens mellanårsval.
Av de 22 platser som stod på spel under helgens lokalval lyckades KMT endast knipa 6 stolar, jämfört med 15 stycken i samma val för fyra år sedan. Bland annat tappade man borgmästarplatserna i huvudstaden Taipei och miljonstaden Taichung, som traditionellt alltid varit starka fästen för KMT.
Omedelbart efter valet deklarerade landets premiärminister Jiang Yi-huah sin avgång, och uppmaningarna har varit många till president Ma Ying-jeou att göra detsamma.
Taiwans premiärminister Jiang Yi-huah avgick efter söndagens valfiasko
Att ett parti som nu nästan enväldigt styr Taiwan bara lyckas få en dryg fjärdedel av platserna i mellanårsvalet borgar givetvis för en politisk omkastning efter nästa regeringsval år 2016, då DPP kan återta makten och då med största sannolikhet kommer distansera sig från Kina, med spända relationer över Taiwan-sundet som följd.
Förklaringen till KMT:s drastiska tillbakagång finns att hitta i relationen med Kina, som är den fråga vilken nästan helt dominerar taiwanesisk politik.
Framför allt Taiwans unga befolkning har motsatt sig KMT:s lyhördhet gentemot Kina, då man känner att den ekonomiska vinningen inte väger upp för det potentiella hot mot demokratiska värderingar och kulturell intensitet som ett närmande med fastlandskina i förlängningen innebär. Situationen påminner mycket om – just det – Hongkong.
Taiwan hade mycket riktigt också likt Hongkong en egen proteströrelse som tidigare i år ockuperade myndighetsbyggnaderna i Taipei för att demonstrera mot KMT:s godtyckliga antagande av ännu ett ekonomiskt avtal med Kina. Landets parlament lamslogs då i flera dagar och demonstranterna flyttade på sig först efter att ett tusental kravallpoliser utrymde lokalerna med hjälp av våldsamheter och massarresteringar.
Många taiwaneser ser nu på demonstrationerna i Hongkong med såväl skräck som nervositet, och liksom China Spectator påpekar så hänger valresultatet i Taiwan samman med rädslan över att man står näst på tur:
Beijing’s refusal to acknowledge democratic aspiration of Hong Kong voters also went down badly in Taiwan as students continue to occupy the island’s central business district for the second month. Many Taiwanese simply don’t fancy becoming the second Hong Kong.
The election result is a wake up call for many parties involved in managing the delicate cross-straits relationship. The decidedly hostile attitude towards mainland China in both Taiwan and Hong Kong show the limits of Beijing’s economic charm offensive. Voters are not sold on the benefits of a further economic integration with China, instead they fear to live under the shadow of an increasingly assertive Beijing.
Beijing needs to think about its strategy towards Taiwan and Hong Kong; its policy is clearly not working and does not appeal to younger people who remain less sentimental towards mainland China than their parent’s generation. In Taiwan, even children from staunchly pro-China KMT families are turning towards the pro-independence party.
Rädslan hos yngre väljare kan – tillsammans med ett allt mer auktoritärt Kina – leda till att KMT straffas ytterligare i Taiwans regeringsval år 2016. Och då har Kina fått ännu ett stort utrikespolitiskt problem på halsen.
