Förra veckan höll Asian Pacific Economic Cooperation (APEC) toppmöte i Peking, där Xi Jinping tog emot presidenter och premiärministrar från bland annat USA, Japan och Ryssland.
Inför mötet skrev jag på Finanslivs blogg om förutsättningarna, och i veckan kommer jag även där att sammanfatta vad mötet ledde till.
Men först tänkte jag som hastigast här på InBeijing skriva om det som fått mest spelrum i svensk media, nämligen den överenskommelse som Kina och USA fattade gällande utsläpp av växthusgaser.
Barack Obama uttryckte där USA:s ambition om att minska sina växthusgasutsläpp med 26-28 procent till år 2025, jämfört med 2005 års nivåer.
Kina å sin sida sade sig vara beredda att minska sina utsläpp från och med senast år 2030, och att samma år ha minst 20 procent icke-fossil energikonsumtion.
I många svenska medier hyllades denna överenskommelse. Expressen kallade det hela för ett ”klimatavtal”. BT var ännu mer rusig och skrev på ledarplats:
Så god morgon på dig, miljöminister Åsa Romson! Medan du sov har klimatpolitiken uppgraderades från kinapuff till verklig sprängkraft!
Detta är den bästa klimatnyheten på länge. För första gången går Kina med på begränsa sina utsläpp och USA förbinder sig att göra drastiska minskningar till 2025.
Problemet är bara att det varken handlade om avtal eller förbindelser. Vad som utarbetades var blott en överenskommelse där de båda länderna lovade att ”göra sitt bästa” för att uppnå målen.
Och dessutom, som bland annat The Economist påpekar, så var målen som sattes upp ändå relativt meningslösa.
I Kinas fall därför att utvecklingen ändå borgar för att landet kommer nå sin topp av utsläpp kring år 2030. Exempelvis sade He Jiankun vid universitet Tsinghua tidigare i år att de kinesiska växthusgasutsläppen kommer kulminera ”kring år 2030”.
Amerikanerna hade siktat på att övertala kineserna om att istället sätta år 2025 som måltavla, men misslyckades alltså med detta.
Och vad gäller USA så verkar det i dagsläget osannolikt att en svårt bakbunden Barack Obama kan minska landets utsläpp med så mycket, även om han velat.
Efter mellanårsvalet tidigare i november är det republikaner som dominerar kongressen båda kamrar, och de kommer med största sannolikhet göra allt för att motarbeta Obamas intentioner.
Den republikanska ledaren i senaten, Mitch McConnell, kommer själv från den kolproducerande delstaten Kentucky och har tidigare klagat på president Obamas ”ideologiska krig mot kolet”. Denna nya plan kallar McConnell vidare för orealistisk, med konsekvenser som högre eltaxor och färre jobb.
Visserligen är det bra att USA och Kina ens har lyckats komma fram till ett samförstånd gällande utsläppen av växthusgaser, hur litet och vagt det än må vara. Om inte annat så borgar det gott inför nästa års klimatmöte i Paris.
Men att etablerade svenska medier kallar denna överenskommelse för ett klimatavtal med förbindelser är såväl helt fel som riktigt pinsamt.
